Konsumera mera?

Jag har tillräckligt med saker. Visst, jag behöver ju köpa mat och sånt varje dag. Men saker? Jag behöver egentligen inte mer.


Jag fryser inte, jag har tak över huvudet och kan fylla alla mina grundläggande behov. Men varför fortsätter jag då konsumera? Jo därför att det finns någon annan som har mer.

Hela vårt samhälle, hela vårt ekonomiska system bygger på detta. Moroten för att jag ska jobba hårdare, är att för kunna köpa det som min rikare granne har råd med.

Det är som ett ekorrhjul. Eller, som ett ekorrhjul, men istället för ekorrar så är det hästar som jagar varandra på rad, med morötter hängandes i svansen. Så länge de rika blir rikare snabbare än de fattigare så kommer ingen häst nå fatt i den framför. 

Hjulet spinner vidare. Hungriga hästar springer snabbare.

I ett ojämlikt samhälle, där de ekonomiska skillnaderna är stora - eller som i exemplet-  avståndet till hästen framför är långt -  så är chansen liten att jag känner mig tillfreds ekonomiskt. Det blir svårare att värdesätta andra saker i livet, att lägga tid och energi på kärlek, vänskap och personlig utveckling.

Men i ett jämlikt samhälle däremot, där blir avståndet aldrig ouppnåerligt. Vi har alla samma möjligheter att eftersträva våra egna mål i livet.

Ökande ekonomiska klyftor vidgar det sociala gapet mellan rika och fattiga. Det skapar motsättningar mellan människor. Det får oss att leva i olika verkligheter. Det blir också svårare för oss att känna solidaritet med varandra, eftersom vi inte förstår varandra och de ekonomiska villkor vi lever efter. 

Samtidigt har vi ett samhällsklimat där fattigdomen utmålas som individuella misslyckanden. När det inte finns tillräckligt med arbetstillfällen så är det du som ska söka jobb mer aktivt. När utbildningsplatserna är fulla så är det du som ska studera hårdare. När det råder bostadsbrist så är det du som inte har tillräckligt med kontakter eller möjlighet att låna pengar.

Var är vårt gemensamma ansvar för ett samhälle där alla får plats på lika villkor?

Inte bara fattiga människor förlorar på ett ojämlikt samhälle. Stressen att hela tiden ha mer blir större ju mer du har. Ju högre vi klättrar på den ekonomiska statusstegen, destå viktigare blir pengar för oss. Ju viktigare pengar blir för oss, destå mer fokuseras våra livsansträngningar på att klättra på den ekonomiska statusstegen.

Dessa stora statusskillnader är en grogrund för stress, våld, sjukdom, kriminalitet och psykisk ohälsa. Ingen vill leva i ett samhälle där vi ser hemlösa på gatorna, där allt fler köper antidepressiva medel och allt fler bränner ut sig. All denna konsumtionshets bidrar också till en enorm miljöbelastning och undergräver långsiktigt överlevnaden för mänskligheten som vi känner den.

Denna utveckling är ohållbar socialt och ekologiskt. Vi behöver ett samhälle där vi arbetar mindre och lever mer. Vi behöver ett samhälle utan konsumtionskapplöpning. Vi behöver ett jämlikt samhälle.


Jakop Dalunde

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".