En för alla - alla för en?

Av det faktum att människor är mycket olika varandra följer att om vi behandlar dem lika måste resultatet bli ojämlikhet.

Så skriver Hayek i boken Frihetens grundvalar. Dels skiljer sig människors preferenser – vissa vill arbeta mycket och tjäna pengar därefter; andra väljer bort en hög lön för att ha mer tid över för nära och kära. Och dels har vi begåvats med olika mycket talang och förmåga.

Det enda sättet att skapa ett ekonomiskt jämlikt samhälle är därför att på politisk väg behandla människor olika; att straffa vissa livsval för att gynna andra; Det är att göra människor olika inför lagen. Jämlikhet i en dimension förutsätter därför ojämlikhet i en annan.

Och vad viktigare är: Det sätt som ekonomisk jämlikhet uppnås på – genom politiska ingrepp i människors liv – riskerar också att sakta ner den utveckling och tillväxt som gör att kakan vi alla delar på växer.

I ett samhälle som utvecklas och växer innebär inte en persons materiella lycka per definition en annan persons olycka. I ett växande samhälle kommer vi alla inte bli rika lika snabbt. Men, att vissa människor går före innebär inte att vägen blir mer svårframkomlig för oss som följer efter. Tvärt om. De som går före trampar upp en stig som det blir enklare för oss andra att följa.

Det här blir uppenbart när man tänker i termer av internationell utveckling. Det välstånd som det tog västvärlden hundratals år att bygga upp, kan nu nås av växande utvecklingsländer på bara ett par decennier. Länder som Kina, Indien och Vietnam har alla tjänat på att vi i väst tilläts gå före. Den kunskap som vi skaffat, de produkter vi utvecklat och de system av liberala demokratier och marknader som växt fram, finns alla tillgängliga för andra att kopiera. Att vi trampat upp framåtskridandets stig gör det enklare för de som kommer efter att snabbt ta sig fram. Och ikapp.

Och det som gäller mellan samhällen gäller också inom samhällen. Att vissa människor har en högre standard än resten av oss är inte av ondo. Tänk hur många produkter – allt från TV-apparater till mobiltelefoner – som först utvecklats för en liten köpstark minoritet, men som på grund av just denna minoritets köpkraft, eller lyxkonsumtion som vissa vill kalla det, sedan utvecklats och effektiviserats tills de blivit en självklar del av varje människas liv.

För mig som liberal är det fattigdom, inte rikedom, som är problemet. Politiker borde fundera mer över hur vi ska kunna hjälpa och lyfta de som är fattiga; och mindre över hur vi ska hålla tillbaka de som lyckats lyfta sig ur fattigdomen. Jag befinner mig hellre i ett ekonomiskt ojämlikt samhälle som är dynamiskt – där en persons lycka inte förutsätter någon annans olycka, och där man därför tillåts och uppmuntras att skapa sig ett bättre liv – än i ett jämlikt men statiskt samhälle – där vi alla har det lika dåligt och där en persons framgång ogillas av alla andra, eftersom de inser att om pajen inte växer så innebär det att om någon får en större bit så blir det mindre över till oss andra. Det fria samhället, där fria livsval tillåts och uppskattas kan vara ojämlikt eller inte. Men det är det enda moraliskt försvarbara samhället; där alla är lika inför lagen och det uppmuntrar generositet och uppskattning av sina grannars framgång.

Magnus Andersson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".