Kanada och mångkultur

Will Kymlicka är en kanadensisk politisk filosof som ägnat mycket tid åt att diskutera just det mångkulturella samhällets förutsättningar. Hans viktigaste bok, Mångkulturellt medborgarskap, kom ut 1995 – alltså samma år som folkomröstningen i Quebec – och översattes till svenska några år senare. Kymlicka är kritisk mot hur många vänsterliberaler ser en motsättning mellan mångkultur och demokrati.

En mångkulturell politik handlar som Will Kymlicka ser det är tvärtom om att fördjupa demokratin, att få människor att känna sig hemma i samhällets institutioner. Att den kulturella identiteten skulle kunna lyftas ut ur politiken är en illusion, säger han när Dan Jönsson träffar honom i hans arbetsrum på universitetet i den lilla staden Kingston i Ontario.

I själva verket, säger Will Kymlicka, är den kulturella identiteten alltid viktig i ett samhälle. Symboliskt, som i flaggan eller nationalsången, eller mer konkret när det gäller språkfrågor. Historien är alltid närvarande i samhällets institutioner. Och den officiella kulturen riskerar alltid att uppfattas som diskriminerande av dem som inte självklart delar den, säger Kymlicka. Frågan är alltså hur man motverkar den här känslan av främlingskap? En mångkulturell politik handlar inte om att man gör kulturell identitet till politikens centrum utan att man får människor mer engagerade i sakfrågor som rör till exempel skolor eller bostadspolitik.

I sina resonemang utgår Will Kymlicka ofta från den kanadensiska situationen, som är speciell på flera sätt. Kanada är på en gång ett flernationellt land, det franskspråkiga Quebec liksom sen några år inuiternas Nunavut utgör på många sätt egna nationer inom landet, men Kanada är också ett invandrarland med stora minoritetsgrupper från olika delar av världen. I den kanadensiska grundlagen finns något som heter Multiculturalism Act, som uttryckligen definierar landet som ”en mångkulturell nation inom ett tvåspråkigt ramverk”. Men förhållandet mellan det mångkulturella och det flernationella Kanada har inte varit alldeles okomplicerat.

Will Kymlicka (WK):
– Det finns en svår relation mellan invandring och tvåspråkighet. Många invandrargrupper t ex ukrainarna kände att de skulle bli sämre behandlade …

Dan Jönsson (DJ):
Det är en svår avvägning, säger Will Kymlicka. Å ena sidan har många äldre invandrargrupper som ukrainare och polacker tyckt att de har spelat en lika viktig roll i Kanadas historia som de fransktalande, och alltså känt sig orättvist behandlade. Å andra sidan så har de fransktalande oroat sig för att bli en minoritet bland andra i det mångkulturella Kanada. Ändå så har konstruktionen på något sätt hållit ihop landet. Faktum är att Kanadas mångkulturella politik på många sätt kan beskrivas som väldigt framgångsrik. Trots en ny stor invandringsvåg de senaste åren hör man i Kanada väldigt lite av de mörka tongångarna från den europeiska invandringsdebatten, det gäller både de direkt flyktingfientliga stämningarna som oron för ett segregerat samhälle som isolerar människor i fattigdom och utanförskap.

WK:
– Det är ingen stor del av debatten eftersom …

DJ:
Men det finns fler faktorer bakom den idylliska kanadensiska invandringsdebatten. Att invandrarna i Kanada till skillnad från i Europa inte fastnar i fattiga bostadsgetton beror i hög grad på att landet tack vare sin geografiska belägenhet har kunnat styra vilka som får komma, säger Will Kymlicka – och då väljer man förstås sådana som har utbildning och pratar franska eller engelska. Urvalet görs enligt ett poängsystem som i princip innebär att man behöver en akademisk examen för att komma in i landet. Yrkeserfarenhet, språkkunskaper och ungdom hamnar också på pluskontot.

WK:
– En moralisk fråga, vi tar de bästa …

DJ:
Systemet är förstås moraliskt tvivelaktigt, säger Will Kymlicka. Men hursomhelst gör det att invandrarna i Kanada snabbt kommer in i det kanadensiska samhället, och att resten av befolkningen i stort sett känner sig trygg. Det gör att debatten här har en betydligt lägre temperatur, säger Will Kymlicka. Skillnaden är alltså stor mot Europa, där radikala islamistiska strömningar på sina håll fått starkt fotfäste bland muslimska invandrare i storstädernas fattiga marginaler. I Kanada är muslimerna en liten grupp bland invandrarna – och de verkar inte på samma sätt se staten som en fiende, de deltog till exempel inte i protesterna mot de danska muhammedkarikatyrerna, säger Kymlicka som tror att den mångkulturella politiken är ett viktigt skäl till det. Därför ser kanadensaren i gemen heller inte mångkulturalismen som något hot mot de värderingar som håller samman det kanadensiska samhället.

Ja, vad är det då egentligen för värderingar som håller ihop ett samhälle som det kanadensiska? När studiovärden i det franskspråkiga morgonteveprogrammet hälsar sin gäst välkommen gör han det inför en franskspråkig publik, i själva verket är det mycket av det som sägs i franskspråkiga tevekanaler och tidningar som aldrig når utanför Quebec. Montreal, eller på franska, Montréal är världens näst största franskspråkiga stad och man behöver inte vistas särskilt länge här för att inse att det är en position som förpliktar. Det franska Kanada är något annat än det engelska, all skyltning sker enligt lag på franska, på bio visas franska filmer och i bokhandeln skyltas det med den franska litteraturens stora namn, medan den engelskspråkiga kulturen verkar ha gått under jorden.

WK:
– Det franska Kanada har väldigt lite gemensamt …

DJ:
Det franska Kanada har egentligen väldigt lite gemensamt med resten av landet säger Will Kymlicka. Det finns i stort sett ingen gemensam offentlighet, engelskspråkiga kanadensare vet väldigt lite om vilka som är de nya mediestjärnorna i Quebec och vad som egentligen händer politiskt. Många tidningar i Quebec har överhuvudtaget inga korrespondenter i resten av Kanada och tvärtom. Men kan man då överhuvudtaget prata om något sådant som en kanadensisk kultur?

WK:
– Det beror på vad man menar med kultur …

DJ:
Nej, säger Will Kymlicka, om man med kultur menar att människor ska förstå varandra, ha ett gemensamt språk, ska dela vissa referenspunkter som författare, sångare, tevekändisar och så vidare, så nej: i den meningen finns ingen kanadensisk kultur.

WK:
– Men om man menar vissa värden, en viss syn på världen …

DJ:
Om man däremot med kultur menar vissa värderingar, en viss syn på världen, och vad man har för förhoppningar på framtiden, så verkar fransk- och engelskspråkiga kanadensare faktiskt väldigt lika, säger Will Kymlicka. Den kanadensiska identiteten handlar mycket om att distansera sig från USA. Kanada ser sig självt på samma sätt som ett nyavärldensamhälle, öppnare, mer pluralistiskt och kosmopolitiskt än Europa, men samtidigt snällare, med större omsorg om de svaga och fattiga, en god världsmedborgare snarare än ett militaristiskt skurkimperium som USA.

WK:
– Om man tittar på matvanor …

DJ:
Visst kan man spåra vissa skillnader, medger Will Kymlicka, till exempel tyder en del undersökningar på att folk i Quebec äter mer yoghurt än i de engelskspråkiga provinserna, men det är triviala skillnader, i de djupa och viktiga frågorna är vi överens.

WK:
– Är det tillräckligt för att hålla samhället samman? Intressant fråga …

DJ:
Så frågan är om dessa delade värderingar är tillräckliga för att hålla samman landet? Vad skulle kunna göra att landet måste splittras? Nästa folkomröstning i Quebec kommer förmodligen att handla om den här sortens frågor, säger Will Kymlicka. Frågor, kan man väl tillägga, som har stor aktualitet också här på andra sidan Atlanten, med ett europeiskt unionsbygge som långsamt försöker hitta sin identitet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".