Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

De fattiga på jämlikhetens altare

Richard Wilkinsons upprepar i sin senaste bok samma tes som han har hävdat i nästan 40 år, nämligen att jämlika samhällen är att föredra. Argumentet varför vi skulle föredra dessa samhällen har varierat men två saker har varit konstanta: kritiken mot de överdrivna resultat som Wilkinson får med hjälp av dubiösa forskningsmetoder och förtjusningen med vilken vänstern har omfattat hans böcker.

Kanske inte så konstigt med tanke på att Wilkinson är Durkheims andliga arvtagare som i samma socialdarwinistiska och funktionalistiska anda hävdar att individen bara är ett språkrör för rådande kollektiva värderingar. På samma sätt som Durkheim 100 år före honom hävdade att brist på samhällelig sammanhållning ökar självmordsfrekvensen, hävdar Wilkinson att ojämlikhet i våra samhällen dödar.

Den avgörande skillnaden är dock att till skillnad från Durkheims raffinerade tanke, så är Wilkinson mer banal. Självaste faktum att det finns ojämlikhet räcker för Wilkinson för att samhällen skulle vara sjuka och lösningen på det problemet heter egalitet. Om alla i ett samhälle har lika mycket kommer våra samhällen att bli mer sammanhållna och friska, enligt Wilkinson.

Ponera för en liten stund att vi har möjlighet att trolla med Sveriges välstånd. Vi kan vifta med ett trollspö och skapa ett samhälle där de fattigaste och sämst ställda kan få det dubbelt så bra under förutsättning att de rika får det fyra gånger så bra. Alltså: alla får det bättre men de rika får det ännu bättre än andra. Skulle du föredra det samhället? Jag skulle det. Och alla som inte skulle det måste svara på frågan: varför vill du att de sämst ställda ska få det sämre?

Att föredra ett mer jämlikt men fattigare land är nämligen att offra de sämst ställda på jämlikhetens altare. John Rawls, som egentligen är den som först skrev om det här resonemanget i sin klassiska bok, En teori om rättvisa, hävdade därför att skillnaderna i ett samhälle ska tillåtas - så länge de gynnar de svaga. Ingen idé, inte ens jämlikhet, är tillräckligt bra att offra människor för.

Wilkinson tycker annorlunda. Han försvarar sin ståndpunkt med argumentet att ojämlika samhällen är sjukare och därför sämre. Men även om vi accepterar hans tes återstår den fråga som Rawls ställde: varför ska de svagaste inte få chans att bli friskare? Wilkinson själv konstaterar nämligen att rika människor har bättre hälsa än de fattiga inom ett land, det vill säga att hälsan är relaterad till rikedom.

I så fall så innebära det att om vi skapade ett rikare land, alltså ett land där alla får det bättre fast de rika får det dubbelt så bra, skulle de sämst ställda ändå få bättre hälsa. På vilket sätt skulle det vara moraliskt försvarbart att kämpa emot det?

Jag tror att hela detta resonemang kan sammanfattas i den nuförtiden nästan klassiska distinktionen som säger att det finns två sätt att bekämpa skillnaderna i ett samhälle. Antingen kan man genom höga beskattningar bekämpa rikedom, såsom Wilkinson och vänstern föreslår, eller så kan man genom att öka tillväxten bekämpa fattigdom, såsom den liberala sidan vill.

Till min glädje måste jag konstatera att historien ger mer rätt till den liberala sidan. Många av de rika samhällena i dagens värld är mest jämlika. Den tillväxten vi i västvärlden insisterade på gav oss rika samhällen som hade råd med jämlikhet. Wilkinsons föredragna samhälle, där man försökte omfördela rikedomen genom höga beskattningar och egalitet blev följaktligen de mest fattiga samhällena, såsom Sovjetunionen, Kuba, Nordkorea och andra socialistiska länder. För socialismen var nämligen just det system som försökte omfördela välstånd på det sätt som Wilkinson önskar, det viktiga var inte det absoluta välståndet, utan den relativa jämlikheten människor emellan.

Man bekämpade rikedomen vilket resulterade i fattiga samhällen som senare blev ojämlika. De rika hittade nämligen andra vägar att berika sig och samhället i sin tur blev för fattigt för att ha råd med utjämningen och jämlikhet.

Så den egentliga frågan handlar inte om hur vi ska bekämpa skillnader, jag tycker att detta historiska facit är för uppenbart. Den egentliga frågan för min del är varför vi diskuterar Wilkinson och hans lösningar när historien visade att just han och hans efterföljare är en stor del av problemet.

Jasenko Selimovic

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".