Relationen mellan jämlikhet och frihet

Att vara ojämlik i rättigheter, i legal status och i rätt att fatta beslut över sin tillvaro; det är att vara ofri. Så nära är relationen mellan jämlikhet och frihet.

Den historiska liberala kamp som fördes av exempelvis Thomas Paine har därför varit en kamp för både frihet och jämlikhet. En sådan kamp kan även vara kollektiv och handla om personlig respekt, som när arbetarrörelsen organiserade sig för att ses som jämbördiga medborgare, med individuell rösträtt.

I moderna liberala demokratier uppstår dock en konflikt om vad som bör vara grundvärdet. Bör det vara lika frihet, som kommer att resultera i att människor lever olika liv, med sina olika yrkesval, inkomster och förutsättningar? Eller bör det vara lika utfall, som kommer att kräva att staten behandlar människor olika och med skatter och restriktioner trycker ner dem som är mer produktiva, talangfulla och kreativa än andra.

När Lena Halldenius kallar mig frihetskramare är det en helt korrekt beskrivning av min moraliska position: lika frihet för alla människor.

Men det är inte jag utan Richard Wilkinson och Kate Pickett som i Jämlikhetsanden pläderar för ett brott med den liberala idétraditionen. Att jämlikhet som lika utfall kan ske på frihetens bekostnad, i alla fall i välbärgade samhällen, är en tes de driver - så långt som till enpartistyrets Kuba. Att åberopa Thomas Paine för ett sådant tankegods  – tillväxt- och handelsvännen som förfasades över stater där ”en styrelses giriga hand … sträcker sig in i varje vrå och skrymsle av människors flit och plundrar deras massa” – det är direkt löjeväckande.

Mattias Svensson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista