Kejsaren är faktiskt naken

Sverige har förändrats. Välfärdsprojektet som skulle bygga Sverige mer jämlikt bromsades och stannade av, för att nu göra en tvärvändning och köra i direkt motsatt riktning.

Mina föräldrar och morföräldrar fick uppleva ett Sverige som hela tiden förändrades till det bättre. Utbildningssystemet byggdes ut, barnomsorgen gjorde att både kvinnor och män kunde arbeta och arbetsplatserna blev tryggare och bättre. Jag tillhör den första generationen, i modern tid, som får se Sverige förändras till det sämre.

Jämlikhet och ojämlikhet är inga abstraktioner, de går att finna i statistiken, i siffror och tal som berättar för oss hur inkomstskillnaderna ökar människor emellan, om hur de ekonomiska orättvisorna växer, inte bara i Sverige utan i hela världen. Förresten behöver man knappast ens statistiken för att hitta ojämlikhetens spår, den har etsat sig fast, som ett märke hos människor som inte äger sig själva. I samma stad lever barn som åker till franska rivieran på sommarledigheten och barn som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats. I samma land lever människorna som sliter ut sig på arbetsplatser och de som på allvar bryr sig om och påverkas av hur förmögenhetsskatten kommer att se ut efter nästa val.

Jag förundras över att dessa fakta, mina självklara påståenden, ja själva människan, ständigt ifrågasätts. I det politiska samtalet får man trots att alla inblandade parter egentligen vet hur det står till, ofta börja med att bevisa att det överhuvudtaget finns ojämlikheter. Eller så klär andra det ojämlika i nyspråk, fredsbevarande styrkor istället för krig, arbetslinje istället för jakt på sjuka och arbetslösa, eller valfrihet istället för privatiseringar och utförsäljningar.

Dom hoppas väl på att ingen ska våga påpeka att kejsaren, faktiskt, är naken. Missförstå mig inte, jag påstår inte att det inte finns saker som är bra i Sverige, saker som man borde bygga vidare på och utveckla. Som gör landet mer jämlikt. Men alldeles för länge har vi fått se hur det får stå tillbaka och hur det istället dras ner och försämras.

Ojämlika samhällen är ingen naturlag, även om de som påstår att kejsaren är påklädd försöker intala oss det. Försöker ibland till och med få oss att tro att det är det ojämlika som är samhällets själva drivkraft. Att förhoppningen om att få stå högst upp på trappan och titta ner är det som driver människan och utvecklingen framåt. Jag tror inte på det.  Det går att göra annorlunda, det går att bygga landet mer jämlikt.

Mellan storstadens lyxvillor och hyreslängorna skiljer det i praktiken bara några kvarter. Ändå upplever människor det som att de lever på olika planeter. Att vi mår bättre, har bättre hälsa och är lyckligare i samhällen med hög jämlikhet är egentligen ganska självklart. När människor kan se sig själv i andra, förstår de också varandra bättre.

Ida Gabrielsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".