Flit måste alltid löna sig

Jag ska nu vara helt ärlig mot er. Jag tror nämligen att det är alldeles ofrånkomligt att klyftorna i samhället ökar i framtiden. Men den främsta anledningen till det är inte att vi beskattar höga inkomster för lätt, och jag ska återkomma till det, utan bakgrunden är istället kunskapens växande betydelse i samhällets allra flesta delar.

Vissa killar och tjejer kämpar från tidig morgon till sen kväll, läser till dubbla eller tredubbla examina och provar i tidig ålder på att leva i olika världsdelar. Samtidigt tillbringar andra en stor del av den lediga tiden i soffan framför dokusåpor. De är helt övertygade om att 11 september iscensattes av Bush-administrationen och har Aftonbladets nättjänst som enda koppling till omvärlden. Allt medan utvecklingen går snabbare och samhället blir alltmer komplicerat.

Jag menar att ojämlikheten är, och kommer att förbli, ett faktum. Men ser inte det som ett problem i sig så länge människor har möjlighet att fatta sina egna livsbeslut. Det är först när människor inte själva kan påverka sin situation som vi ska bli oroliga.

Även om jag inte ser ojämlikheten som något större problem så förordar jag dock inte en politik helt utan inslag av ekonomisk utjämning. Det är exempelvis viktigt att samhället tillhandahåller en avgiftsfri skola av hög kvalitet, att slå vakt om alla människors lika rättigheter till offentligt finansierade välfärdstjänster och att socialtjänsten har ett ansvar för att bistå särskilt utsatta

människor. Det är även viktigt att vi motverkar en hög arbetslöshet. Att så många människor som möjligt har en rimlig inkomst att leva på.

Men när jämlikhetsambitionen formuleras som Aksel Sandemoses Jantelag går det för långt. I en ekonomi som den svenska - som i framtiden kommer att bygga på kunskap och innovationer snarare än på produktion av industrivaror - är det väldigt viktigt att politiken är inriktad på att främja flit, företagsamhet och högre utbildning.

Det gör vi inte i dagens Sverige. Konsekvensen av våra höga, progressiva skatter är snarare att dessa goda dygder motverkas fullständigt. Sedan årsskiftet har vi exempelvis världens högsta marginalskatter. Vi straffbeskattar människor som har de egenskaper som står för utveckling och framåtskridande.

Det är skrämmande vilka signaler det sänder ut. Nämligen att det är viktigare att köpa ett radhus i en tillväxtregion än att utbilda sig, viktigare att vara född i den generation som var med om snabbaprisstegringar på hus än att starta företag, viktigare att födas med en rik pappa än med talang och flit.

Det är de höga skatterna som är den verkliga boven i dramat. Det är de som ligger bakom den verkliga ojämlikheten och orättvisan - att gemene man inte kan påverka sin egen situation.

Det krävs att vi tänker om. Att vi bestämmer oss för att det inte är rikedom som ska bekämpas - utan fattigdom. Att vi slår fast att det inte är statens roll att hålla tillbaka människor, utan att se till att ingen lämnas efter. Och att vi beslutar oss för att flit alltid måste löna sig. Det borde inte vara så svårt.

 Aron Modig

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista