Ett träsk fyllt av dollar

Nigeria, menar den brittiske journalisten Michael Peel, själv knuten till Financial Times i London, är ett träsk fyllt av dollar, och det har han också kallat sin bok, A Swamp Full of Dollars. Det är en drastisk skildring av hur korruptionen går till och vilka som bedriver den.

Peel har besökt  gerillakämparna, flodpiraterna i Nigerdeltat, haschdrogade unga män med kalasjnikovar kringslängda i sina motorbåtar, potentiellt livsfarliga – Peel var aldrig helt säker på att han inte höll på att bli kidnappad och att Financial Times skulle få betala skjortan för honom. Han konstaterade att gerillakämparna inte bara kontrollerade vidsträckta områden i Niger-deltat – de tappade också ur olja direkt ur de stora bolagens ledningar och fraktade den till grannländerna för att raffineras. I mindre skala har alltså Niger-deltats flodpirater också de blivit oljehandlare och deltar i korruptionen. Ibland har mängder av människor brunnit upp efter att en upphuggen oljeledning fattat eld.

Mest omfattande anses den nigerianska korruptionen ha varit på 1990-talet under framlidne diktatorn Sani Abacha. Han dog plötsligt 1998, enligt onda tungor på grund av överkonsumtion av Viagra. Korruption kan låta abstrakt. För att få lönsamma kontrakt betalar utländska företag diskret stora pengar till högt uppsatta män – det är nästan alltid män – via släktingar eller bulvaner. Diktator Abacha var mer direkt. Från Nigerias centralbank lät han hämta motsvarande två miljarder dollar i kontanter och resecheckar – han rånade bokstavligen banken! Dessutom upprättade hans söner konton i stora europeiska banker, där man trots nya lagar mot penningtvätt tog lång tid på sig innan man ifrågasatte var pengarna kom från. Den schweiziske advokaten Enrico Monfrini har fått banker både i Schweiz och Storbritannien att hosta upp miljarder. Mycket av det diktator Abacha stal har återförts till nigerianska staten. Men risken är stor att de gigantiska summorna stjäls på nytt.

Michael Peel, författare till A Swamp full of Dollars, har tillbringat många år i Nigeria och vet hur landet fungerar. De stora oljebolagen, bland vilka holländsk-brittiska Shell är äldst och störst, beskattas av nigerianska staten men har för den lokala husfridens skull också gett pengar till byar och regioner i Nigerdeltat som drabbats direkt av oljenäringen. Skolor och kommunalhus har ibland byggts, men mycket sällan har federala nigerianska regeringen eller de regionala delstaterna ställt upp med lärare eller byggt vägar. Också i miljonstaden Lagos, Nigerias kommersiella huvudstad, finns hål i vägarna stora nog för att en hel stadsjeep ska kapsejsa. På en bussresa genom Lagos finner den brittiske journalisten att chauffören ständigt måste betala mutor till påklivande militärer, poliser eller hotfulla civilpersoner. Han ser en stad nära att bryta samman av brist på offentliga investeringar. Ändå lyckas dess invånare ständigt finna nya märkliga sätt att överleva.

I Nigerdeltats absurda fattigdom ser Michael Peel också hur medvetna dess invånare är om glansen och rikedomen bland de mycket framgångsrika, de många tjuvaktiga medlemmarna av Nigerias kleptokrati. Han jämför med USA:s ekonomiska framväxt då politiker och oljebaroner inte var mindre korrumperade, men då ändå infrastruktur och en produktionsapparat växte fram som kunde finansiera korruptionen och de rena stölderna. Så är det inte i Nigeria. Oljan exporteras utan att någon inhemsk industri skapas. Då gäller det framför allt att sno åt sig sin egen del av överskottet. På sikt kommer Nigeria att bli mycket fattigt.

Björn Kumm

Bok: Michael Peel: A Swamp Full of Dollars (I B Tauris, 2009)