Schlagerns nya Sound of Asia

När indiska stålbolag för några år sedan köpte sina världsledande amerikanska och brittiska konkurrenter var indiska tidningar fulla av bitterljuva kommentarer.

Företagsköpen triggade den nationella stoltheten och gav också många indier en känsla av att det äntligen var dags för revansch för de hundratals då man fått finna sig i att vara lydrike åt Storbritannien.

I samma veva – våren 2007 – var Bollywoodskådisen Shilpa Shetty med i brittiska realitysåpan Celebrity Big Brother. I början av programserien blev Shilpa utsatt för rasistisk mobbning av sin brittiska konkurrent, Jade Goody. Jag bodde i Bombay då och såg hur såpakonflikten snabbt förflyttades från tidningarnas nöjessidor till politiksidor. Flera indiska ledarskribenter och politiker ansåg till och med att Indiens regering borde framföra nån sorts protest till Storbritanniens regering. Men det hela slutade lyckligt. Rasisten Jade Goody blev utröstad – och indiska Shilpa Shetty vann överlägset. Ännu en gång hade den före detta kolonin slagit tillbaka med full kraft.

Asiens motsvarighet till Eurovision Song Contest lanseras med samma lust till revansch. Det är förstås inte uttalat, men mellan raderna kan man läsa att västerlandets roll som populärkulturens epicentrum är förbi. Tävlingen har också döpts till Our Sound, ett namn som för mig utstrålar kulturell mognad.

Tiden för ängsliga blickar västerut är förbi. Tiden för asiatisk stolthet och självmedvetenhet är här. Eller rättare sagt: är här igen – eftersom Asien har en sådan lång förkolonial historia av egen kulturell expansion.

I den europeiska tävlingen är ju grannlandsröstandet ett känt fenomen. I Asien undviker man det genom att ge världsdelens invånare två röster – och inget förbud mot en röst på det egna landet. Det bäddar för succé, tror jag. Då kan man ju rösta både på bästa låt och på nationen. Både vara rationell och irrationell. Vilken oslagbar kombination!

Per J Andersson