Barnlitteratur i Sydafrika

Ett land där den engelska barnlitteraturen har haft stort inflytande är Sydafrika; och vi ska avslutningsvis höra lite om hur situationen för barnlitteraturen ser ut där idag; och vilka idéer om barndomen som kommer till uttryck där. När Obsredaktionen var på bokmässan i september passade Fredrik Pålsson på att prata med det med barnlitteraturkännaren Jay Heale.

JAY HEALE

For many years, the children’s books of Africa too were about little inventive black children who lived somewhere out in the jungle or in the felt who talked with the lions and had adventures, all of them written by people like Rider Haggard, about King Solomon’s mines, about an Africa which never really existed at all, but was based on hearsay. Now we are generally interested in writing stories about real people. There are enough so called adventures happening in and around South Africa and it’s borders to fill adventure stories for a hundred years.

FREDRIK PÅLSSON

I många år så handlade böckerna om Afrika om små uppfinningsrika svarta barn som levde i djungeln och pratade med lejon, säger Jay Heale – böcker i stil med den viktorianske författaren Rider Haggards ”Kung Salomons skatt”, från 1885. I Sydafrika har inte heller barnlitteraturen haft hög status eftersom böcker förknippats med det koloniala skolsystemet, och med apartheidtidens försök att fostra barnen. Men under senare år har flera afrikanska författare kommit fram och skrivit böcker som innehåller äventyr – men inte om barn som pratar med lejon, utan om det liv barn faktiskt lever i Sydafrika idag.

JAY HEALE

The idea from Europe of childhood and children as a species on their own, I think is an European idea, and I am very weary of imposing an idea like that on an African situation. Because the African family unit is four or five generations of a family. And the books and stories that are being written I think have that kind of view on children in mind, that the class and the school are sort of a family unit on its own, and it’s not something to be looked at from a distance, but is something to be warmed to and welcomed  and something that is much more real, than our ideas of childhood.

FREDRIK PÅLSSON

Idén om barn och barndom som något speciellt; särskiljt från vuxenlivet, är en mycket europeisk idé, säger Jay Heale, som själv växte upp i Storbritannien och skickades på internatskola när han var nio år gammal – något hans afrikanska vänner finner fruktansvärt. Även om urbaniseringen medför att gamla familjestrukturer försvagas på den afrikanska kontinenten, så lever idén om den vidgade familjen där både avlägsna släktingar och skollärare ingår – och det märks i barnlitteraturen, säger Jay Heale. Ffrikanska barnböcker rör sig mer i samhället än i kärnfamiljen, och författarna skriver böcker både för barn och för vuxna utan att göra någon tydlig rågång däremellan.

JAY HEALE

But they are less concerned about who is going to read the book, and more concerned about the stories they are telling: the reality they are reflecting, the people that are coming alive in the pages of that book which will include children, but not necessarily be an idealised good child – teaching lessons of how to behave in society or anything boring like that.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".