Somalia - mellan stat och territorium

Somalia fyller 50 år i år. Under nästan två decennier av den tiden har landet saknat en fungerande centralregering, södra delen av landet är härjat av konflikter, och i norr har en del, Somaliland, brutit sig loss och skapat en fungerande stat. Somaliakännaren Ken Menkhaus beskriver femtioåringen som en definitivt misslyckad stat.

Ken Menkhaus:  It certainly is a failed state as long as you are not including Somaliland in the north, to the south there is no question that the transitional federal government is a failed state, at the worst level, it controlles almost no territory,  it has no legitimacy, it is only there because it is protected by African union peace keeping forces, the country is lagely on its own.

Pernilla Ståhl: Så länge man inte tar med Somaliland i norr, är Somalia utan tvivel en misslyckad stat, och det  i dess allra värsta form, regeringen kontrollerar nästan inget territorium, den har ingen legitimitet, övergångsregeringen existerar bara eftersom den skyddas av fredsbevarande styrkor från Afrikanska unionen. Det säger Ken Menkhaus, statsvetare och forskare vid Davidson College i USA. Han har följt och skrivit om utvecklingen i Somalia; från självständigheten 1960, då den brittiska kolonin i norr, och den italienska i söder blev till ett Somalia, till dagens situation, med ett land utan en fungerande stat. Jag träffade Ken Menkhaus första gången i mitten på 1990-talet, i Mogadishu, i Somalia. Då var han där för att se hur FN försökte skapa fred och ordning i det krigshärjade landet, mycket arbete las ned på att skapa institutioner som vi förknippar med en stat: domstolar: poliskår, politiska församlingar. Det gick, milt sagt, inte särskilt bra för FN att bygga en stat. Inbördeskriget rasade, och FN drog sig ur, och lämnade landet åt sitt öde. Har det blivit bättre sedan FN lämnade?

Ken Menkhaus: Yes and no. One of the things that changed for the better was that the departure of UNOSOM did not precipitate renewed armed anarchy. What we saw starting in 1995 was the evolution of local informal systems of governance, often arrangements evolving clan elders , business people, local elders, women´s groups, you know a wide range of actors that pulled together basic systems of law and order, sometimes with social services, that did not add up to a state but also did not equate to anarchy, this was what some of us called governance with a small g.

Pernilla Ståhl: När FN lämnade landet, bröt inte den totala anarki ut som många befarade. Istället växte det fram en rad olika informella och lokala politiska arrangemang, affärsmän gick samman och skapade ordning för de sina, likadant med exempelvis  kvinnogrupper och klanäldre.

Olika grupper, bland dem också politiska islamister, skapade olika lokala system för att skapa lag och ordning, och ge social service, sammantaget blev det inte till det vi menar är en stat, men det var inte heller anarki. Det här var något som vi kallar governance med ett litet g, ett styre med ett litet s. Samtidigt har, säger Ken Menkhaus, konflikterna ökat i landet de senaste åren, och konservativa religiösa grupperingar har vuxit sig starka.

Ken Menkhaus: I think the important thing is, Somalis often when confronted with observations that Somalia is the worst failed state in the world, they qualify it by saying it is true: our state is utterly failed but our society is not, the society has found all kinds of ways to adapt, to cope and in some cases even thrive despite the absence of an effective central state.

Pernilla  Ståhl: Många somalier menar att det är sant att Somalia är världens mest misslyckade stat, men det somaliska samhället är det inte, det civila samhället har hittat alla möjliga vägar för att anpassa sig, för att klara av situationen och ibland även blomstra och utvecklas ekonomiskt trots att den inte finns någon fungerande stat i söder.

Ken Menkhaus: In fact the sovereign state often can and often is a major source of insecurity for its own people, you don´t have to look very far in the Horn of Africa to see numerous examples of that, predatory states. And this really gets to the bottom line, it is not so much the strength of these states, although that matters, its is also their performance, are they providing protection and an enabling environment for the population or are they praying on them, and one of the problems in Somalia is that a good junk of the population actually fears a revived central state and can sometimes act as a spoiler in state building efforts

Pernilla Ståhl: Staten kan ofta vara, och är ofta, en källa till otrygghet för invånarna,  flera länder i den delen av Afrika är så kallade plundrarstater, som inte behandlar invånarna särskilt väl, och ger allt annat än trygghet. Och här någonstans finns kärnan i problemet, det handlar  framför allt om vad staten gör, skyddar staten invånarna, skapar den trygghet eller är staten en plundrare? Ett av problemen i Somalia är, säger Ken Menkhaus, att en stor del av befolkningen fruktar en återupplivad centralstat, och det gör det svårt att bygga upp politiska och juridiska institutioner. Centralstaten har liksom inte så gott rykte i Somalia, när diktatorn Siad Barre till slut gav upp 1991 lämnade han efter sig ett land med stora klanmotsättningar och en djup misstro hos invånarna mot staten.
Nu fungerar ju utbrytarrepubliken i norr, Somaliland bra, medan det råder krig i söder. Varför envisas då omvärlden att den enda lösningen, enda sättet att få fred, är ett odelat Somalia med en centralregering? Riskerar inte en sådan hållning att spä på konflikterna och även destabilisera Somaliland, borde man inte ompröva iden om ett odelat Somalia?

Frågan om att bevara Somalia intakt, som en stat, inte två, hänger framför allt samman med en rädsla för vad det skulle kunna leda till i andra länder, säger Ken Menkhaus. Om omvärlden ger klartecken till Somaliland att bli fritt från Somalia, skulle det inspirera andra grupperingar i Afrika och i Mellanöstern att bryta sig loss. Så det handlar egentligen inte så mycket om Somalia, utan om den dominoeffekt det skulle kunna utlösa på andra håll i världen, säger Ken Menkhaus.
Men samtidigt, påpekar han,  är det osannolikt att Somaliland, som ju har lyckats bygga en demokratiska politisk struktur, skulle gå med på att gå tillbaks till ett enat Somalia. Jag tror, säger han,  att Somaliand kommer att få något slags erkännande från omvärlden, inte som egen stat men något mellanting som kan vara en fördel för  Somaliland.

Något mellanting, ja, bortom konventionella idéer om stat och territorium, det kanske blir Somalias framtid. Det är Ken Menkhaus svar, när han något motvilligt svarar på min fråga om hur han tror att Somalia kommer att se ut om tio år.

Ken Menkhaus: Somalia has defied our best efforts of prediction over the last 20 years, so I am reluctant to give a firm prediction I would say, if I were pushed to predict, I would say that we are likely to see some kind of political authority, or authorities that collectively don´t add up to a conventional states, and that´s ok. It is going to be a state, or states, on Somali terms and not on our terms, and it is up to us to learn how to interact with it and understand it.

Pernilla Ståhl: Somalia har trotsat alla förutsägelser de senaste åren, men om jag skulle vara tvungen att göra en, så tror jag att vi kommer att se någon eller några, sorts politiska auktoriteter, som inte stämmer in i den konventionella bilden av stater, och det är okej. Det kommer att bli en stat, eller stater, på somaliska villkor, inte på våra villkor, och det är upp till oss att lära oss att förstå den, säger Ken Menkhaus.

Har då undrar jag, situationen i Somalia några likheter med andra så kallade failed states? Som Chad, Sudan, Zimbabwe och Demokratiska republiken Kongo?

Ken Menkhaus: Each failed state is a failure in its own unique way, but nonetheless, there are defintly many many points of comparision between Somalia, DRC, Afghanistan and Yemen.  And one of the communalities, which I aluded to earlier,  is the fact that local populations are not passive victims of state failures or state collapse, they are active in seeking to build and protect systems of security and order, economic systems, social services with or without a state, and that is an importnat observation that needs to be made to counteract the common conventional view of failed states as Mad Max anarcy, which simply isn´t true.

Pernilla Ståhl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".