Internet och vår mänsklighet

Vem uppfann glödlampan? Frågan är fel ställd. Åtminstone om vi ska tro Kevin Kelly, en amerikansk skribent som bland annat startade tidskriften Wired Magazine, som skildrar den teknologiska utvecklingen, och som också blev en av tänkarna som inspirerade upphovsmännen bakom Matrix-trilogin med sin nittiotalsbok ”Out of Control”. Nu har han släppt en ny bok där han hävdar att vi leds fel när vi ska förstå hur teknologin växer fram, när vi fokuserar på enskilda vetenskapsmän som uppfinner saker. Teknologin liknar snarare ett biologiskt system, enligt Kelly, ett system som växer av sig själv och – precis som solrosen som sträcker sig mot ljuset – har också en riktning och att man därmed kan säga att den också vill något. Men vad? Helena Granström har läst Kevin Kellys nya bok, för Obs.

Bokens titel, What technology wants, kan tyckas märklig: skulle teknologin vilja något? Men vad Kevin Kelly avser är inte ett medvetet uppsåt hos teknologin, utan snarare dess inneboende riktning, ett mål för den teknologiska strävan som är oberoende av mänskliga intressen.

Med en sådan förståelse av vilja kan Kelly besvara frågan om vad teknologin vill. Hans svar är att teknologin vill ökad mångfald, ökad specialisering och ökad spridning. Den vill fler möjligheter och mer frihet, större komplexitet och skönhet.

Men dessa svar är inte det mest intressanta med Kellys bok, och heller inte det som ges mest utrymme i texten. Istället består bokens idémässiga kärna av dess framställning av teknologin som ett komplext system som närmar sig det självorganiserade, med en utveckling och dynamik som ligger utanför mänsklig kontroll. Likt historiefilosofen Oswald Spengler, som under det tidiga nittonhundralet menade att varje kultur genomgår ett livsförlopp från födelse till mognad till ålderdom till död, tecknar Kelly en bild av teknologin som ett i grunden organiskt fenomen, en intensifierad fortsättning på evolutionen. Den teknologiska rörelsen framträder som en biologisk nödvändighet, sprungen ur den mänskliga arvsmassan på samma sätt som växten ur fröet.

Vad teknologin vill är alltså detsamma som vad evolutionen vill, och Kellys resonemang gör ett långt uppehåll i den darwinistiska teorin, för att där introducera begreppet oundviklighet. Vissa fysiska särdrag har under utvecklingens gång uppkommit så ofta hos olika arter och på skilda platser, att de måste förstås som oundvikliga hos biologiskt liv; om vi kunde låta hela den evolutionära processen löpa om på nytt skulle de, med fullständig säkerhet, utvecklas igen. Författaren överför därefter denna idé till den teknologiska utvecklingen, så att förbränningsmotorn och glödlampan – inte i sina specifika former, men i sina principer – skulle vara oundvikliga steg i utvecklingen på samma sätt som levande organismers ögon eller ben.

Det finns något mycket värdefullt i Kellys ansats, att behandla teknologin som ett fenomen som är större än summan av sina komponenter. Kelly diskuterar inte i första hand de enskilda teknikerna – stenyxan, ångmaskinen eller datorn – utan teknologin som samhällsbärande struktur. Greppet är, ur ett historiskt perspektiv, knappast nydanande, men i sin samtid, och inom genren, originellt. Med detta upphör dock det mesta av bokens särart: texten ekar av klassiska civilisationsromantiska idéer, som Thomas Hobbes beskrivning av det förciviliserade livet som ”plågsamt, djuriskt och kort”. Figuren själens frigörelse från kroppen – att kroppen är någonting som man vill befria sig ifrån – reproduceras utan att problematiseras, och frånvaron av betydande teknologisk utveckling under merparten av mänsklighetens historia ses med självklarhet som uttryck för oförmåga, snarare än resultat av ett medvetet val. Även en föreställning som den att det virtuella mötet är jämförbart med det fysiska, återges utan diskussion.

Det som börjar som något som liknar en teknologiskeptikers bekännelser, utvecklas alltså så småningom till ett försvarstal för teknologin, och en plädering för nödvändigheten av dess offer i form av miljöförstöring, krig och utrotning av arter; en appell till mänskligheten om att acceptera teknologins oundviklighet och påbörja arbetet för att anpassa sig till den i största möjliga mån. Om det är oundvikligt att alla människors DNA i framtiden kommer att kartläggas redan före födseln, är det bäst att vi snarast inför obligatorisk undervisning i genetikkunskap i grundskolan.

Kelly är i många avseenden klarsynt: han konstaterar att de flesta av världens problem faktiskt är orsakade av teknologin, och lyfter särskilt fram hur i stort sett varje form av teknologi skapar problem som måste åtgärdas med mer teknologi, som i sin tur skapar nya problem. Detta fenomen ser han dock som någonting både nödvändigt och positivt, en pådrivande kraft för den teknologiska utvecklingen.

Och det som i slutändan gör det teknologiska projektet inte bara oundvikligt, utan även till ett moraliskt imperativ, är – menar Kelly – att teknologin bidrar till en ökning av antalet valmöjligheter. Frihet blir hos Kelly liktydigt med valfrihet, och enbart antalet alternativ, snarare än deras kvalitet, tycks vara avgörande, så att valet mellan rent och förorenat dricksvatten kan jämställas med valet mellan Coca-Cola och Chardonnay. Om vi tycker att de val vi ställs inför är meningslösa eller förlamande – mellan trehundra pensionsförsäkringar, tvåhundra elabonnemang, hundrafemtio sorters tandkräm – är Kellys lösning att utveckla beslutsunderlättande teknologier som kan hjälpa oss med våra val.

Det enda fria val som teknologin inte medger, gäller huruvida vi skall bejaka den eller ej. För Kelly är den teknologiska utvecklingen oundviklig och måste därför accepteras – vad vi kan välja är på vilket sätt vi vill förvalta den. Och naturligtvis är det, för ett samhälle som systematiskt dränerar sin livsmiljö på meningsbärande strukturer, lättare att tro att detta sker genom en obeveklig naturlag, än av en olycklig slump.

Insikten om att det finns en kraft hos teknologin som överskrider enskilda människors val är i sig intressant och värd att utforska, men ett sådant utforskande kan ske enbart om vi erkänner det teknologiska samhällets formande av människans självbild, sammanhang och relationer som en viktig del av denna dynamik. Tänk dig ett barn som växer till människa i en alltigenom teknologiserad omgivning. Hur formas hennes upplevelse av världen av att allting omkring henne är skapat av och för människor? Av att hennes lekar sker framför datorn, att hennes vänner finns på internet och att hennes föräldrar ständigt talar i mobiltelefon? Av att hennes barnskötare, som Kelly förutspår, är en robot? Och hur påverkar allt detta hennes inställning till vidare teknologisk utveckling? Kanske finner vi den teknologiska dynamikens kärna i dess successiva inskränkning av våra förväntningar på vad det skall innebära att vara människa – en inskränkning som också är nödvändig för att vi, som Kelly, skall uppfatta ett liv framför en lysande skärm full av abstrakta valmöjligheter, som frihet.

Helena Granström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".