Mikrobloggar framgångsrika i Kina

Vi började den här serien om människans plats på Internet med ett inslag av Ulrika K Engström, där hon rapporterade från Kina om hur Internets möjlighet att göra anonyma inlägg under senare tid har lett till flera uppmärksammade fall av näthat både mot privatpersoner och myndighetspersoner; påhopp som bara censureras när det är högt uppsatta politiker och tjänstemän som angrips.

I centrum för diskussionen står de så kallade mikrobloggarna. Idag ska vi höra Jan Olof Nilsson som vill lyfta fram att de kinesiska mikrobloggarna framförallt haft en mycket positiv effekt på vad som är möjligt att säga öppet i Kina.

Den kinesiska mikrobloggen lanserades av Internetföretaget SINA.COM i augusti 2009, som ett försök att ersätta det tomrum som uppstod när Facebook och Twitter bannlystes i landet. Mycket snabbt kom mikrobloggar att bli den mest omfattande och inflytelserika Internetplattformen för socialt nätverkande. För närvarande finns över 50 miljoner mikrobloggar och det cirkulerar cirka 25 miljoner meddelanden per dag. På mikrobloggarna möter vi allt från kändisar till gräsrotsbloggare, tjänstemän inom regimen och regimkritiska aktivister, artister och businessmän i en sorts likställdhet som i Kina enbart kan äga rum på nätet.

Mikrobloggarna erbjuder ett helt nytt sätt i Kina att bli involverade och engagerade och för att påverka olika skeenden genom, som man uttrycker det, ”Wei Guan”. Uttrycket betyder ordagrant att omringa och beskåda, alltså makten hos mikrobloggarna ligger i synnerhet i att det skapas en åskådarskara – ett fredligt sätt att demonstrera att man visar sitt intresse och vill bli underrättad och därmed utsätts de som beskådas för ett omfattande betraktande och därmed också en granskning.

Den kanske mest uppmärksammade händelsen som uttrycker denna åskådarnas makt inträffade den 16 september förra året: fallet med de två systrarna Zhong. De lokala makthavarna i en liten stad i Jianngxi-provinsen hade beordrat rivning av familjen Zhongs hus. Familjen protesterade och systrarnas mor, morbror och ytterligare en syster satt sig själva i brand för att stoppa grävmaskinens framfart. Morbrodern avled senare av sina brännskador. Ett antal dagar efter händelsen planerade de två systrarna Zhong att åka till Beijing för att i en TV-intervju berätta om vad de hade utsatts för. På flygplatsen i Nanchang möttes de dock av personer från den lokala förvaltningen som avsåg förhindra deras resa. Efter handgemäng så låste systrarna slutligen in sig på en toalett och ringde till en journalist som de hade förtroende för.

Journalisten, som satt i Peking, insåg att det skulle tjäna föga till att tillkalla den lokala polisen. Istället publicerade han ett meddelande om händelsen på sin mikroblogg. 20 minuter senare skickade en mycket känd mikrobloggare meddelandet vidare och inom ett par timmar sändes meddelandet mer än 2700 gånger och erhöll tusentals kommentarer – flera tusen personer kom nu att följa händelsen. Från sin blogg började också pekingjournalisten sända sina telefonsamtal med de båda systrarna på toaletten.  Incidenten hade nu alltså fått en stor åskådarskara samtidigt som ett antal journalister från olika håll och kanter styrde sina steg mot flygplatsen i Nanchang.

Systrarna kom inte med planet till Peking, men de lokala makthavarna kände ett så stort tryck från alla åskådare att de beslutade sig för att inleda ett samtal. Händelsen blev också en huvudnyhet i media över hela Kina och all uppmärksamhet resulterade i att 8 lokala makthavares förehavanden utreddes. Systrarna Zhong har sedan dess nästintill blivit en symbol för såväl alla de som offras för Kinas snabba modernisering. Men kanske än mer har de blivit symboler för mikrobloggarnas och åskådarskarans makt.

Många anser att systrarna Zhong och händelsen på flygplatsen utgör en milstolpe i Kinas Internethistoria. Efter tilldragelsen har allt fler kommit att använda sina mikrobloggar som plattform för att föra fram olika kritiska åsikter, för att offentliggöra korruption och att avslöja allehanda sociala orättvisor i det kinesiska samhället. Med vetskap om denna nya företeelses betydelse har också tjänstemän inom regimen, polischefer och andra makthavare startat sina mikrobloggar.

Mikrobloggandet utmanar onekligen makten i Kina. Traditionell media kan mycket lättare kontrolleras – tidningar och TV kan förhandsgranskas och journalisters utrymme att komma till tals kan begränsas. Men i mikrobloggens värld går informationsflödet alldeles för snabbt för att effektivt kunna övervakas. Meddelanden sprids blixtsnabbt till hundratusentals personer och inom någon timma kan en stor åskådarskara vara samlad. Många journalister har därför också sina egna mikrobloggar.

Jan Olof Nilsson, i samarbete med Xiao Yi

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".