Den tillåtna kulturen i Vitryssland

Det har rapporterats en hel del om hur Lukasjenkos godtyckliga diktatur slagit ner på kultur som betraktas som oppositionell: på författare som skriver på belarusiska, eller på en teatergrupp som Belarus Free Theatre som gjort succé på många scener runt om i världen och vars ledare fängslades i samband med det så kallade presidentvalet. Men – vilken slags kultur är det egentligen Alexander Lukasjenko förespråkar? Dmitri Plax ska ge oss sin bild av det.

Ett mycket fint exempel på den i diktaturer tillåtna kulturen är den installation i ett ämbete som ägde rum för drygt en vecka sedan i ett europeiskt land. Landet heter Belarus och ligger cirka 50 mil från den svenska gränsen. Ämbetet heter ”president”, brukar stavas i det ovannämnda landet med stort ”p” och, som det ser ut både idag och under de senaste 16 åren, kan det bara innehas av en särskild person. (För övrigt, användandet av ordet ”president” är reglerat i landet och ingen annan än just presidenten får kalla sig för president, även om någon vill vara president i, låt säga, en hembygdsförening eller ett elevråd.)

Förhållandet mellan det som är förbjudet och det som är tillåtet är, som bekant, just det som skiljer en demokrati från en diktatur. I en demokrati allting som inte uttryckligen är förbjudet är tillåtet. I en diktatur begränsar sig det tillåtna till just det som uttryckligen är tillåtet, allt annat får vara förbjudet, halvförbjudet eller åtminstone icke önskvärt. Här pratar vi dock om det som är tillåtet.

Den tillåtna presidenten har tillåtit sig att avlägga ed med handen lagd på den av honom tillåtna grundlagen under en högst tillåten ceremoni bevistad av en grupp tillåtna personer. Efter ceremonin blev det en högtidlig konsert – en paraduppvisning i vad som är tillåtet.

Vad är det då? Jo, det är framför allt följande:

1.     Pseudofolklore. Stiliserade sång- och dansuppvisningar framförda av statliga ensembler bestående av män och kvinnor i fejkade folkdräkter. Den tillåtna känslan – söt själsrörelse, väckt till liv av någon sorts ideal om det forna folkliga, lyckan av att vara en del av det gemensamma, nationella, egna. Tillåtet humör – obegränsad, oändlig glädje, som bevisar den traditionella gästfriheten som gäller alla fredliga besökare och inbjudna gäster.

2.     Militärsång. Högljudda patriotiska låtar. Sjungs av uteslutande manliga solister, i halvteatraliska uniformer, med svepande breda rörelser som omfattar allt det som begreppet ”fosterlandet” kan tänkas innebära. Den tillåtna känslan – högtravande, adlig, molande kärlek till sitt land och dess ledning. Det tillåtna humöret – stram, återhållsam glädje som visar på självrespekt och ständig beredskap att ge alla objudna gäster och ofredliga besökare på nöten.

3.     Dansband. Sånger med treackordiga melodier och i sin totala dumhet helt obegripliga texter, som dock har ett skimmer av igenkännande och lätt ekivoka toner.  Sjungs med förinspelad musik av män i övre medelålder, klädda i paljettbeströdda kavajer och omringade av långbenta halvnakna tjejer som desperat försöker dansa något både elegant och erotiskt. Den tillåtna känslan i detta fall är den småskaliga gemytliga släktkärleken till sig själv och de sina, och det tillåtna humöret - en lätt korkad livsglädje, ämnad att illustrera en självtillräcklig belåtenhet – vi har det så bra som möjligt med oss själva och behöver egentligen inga besökare eller gäster, vare sig de är inbjudna eller ej…

Och nu ska jag erkänna en sak. Jag har inte sett den högtidliga konserten. Trots detta vågar jag påstå att den såg ut ganska exakt som jag beskrev den. För det är de tre pelare som den tillåtna kulturen vilar på: fejkad folklighet, uppblåst patriotism och hycklad gemytlighet. Det är på det viset makten i en diktatur föreställer sig kulturen igår, idag och imorgon.

 

Dmitri Plax

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".