Gaelen som flyttade tillbaka till Sydafrika

Den nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie talar om faran med att endast ha en bild av ett samhälle, ett land eller en kontinent – a single story. Denna enda bild gör oss begränsade samtidigt som den föder fördomar och stereotyper.

Cape to Cape är en resa i bil, från Kapstaden i Sydafrika till Nordkap i Norge. Resan går genom den östra delen av Afrika och är född ur en dröm att korsa gränser och möta människor som bor och lever längs vägen.

Målet är att utmana the single story.

Det går inte att förändra bilden av den afrikanska kontinenten genom att ducka för problem som hiv, korruption, missförhållanden och fattigdom. Men genom möten med människor i vardagen kan bilden nyanseras och fördjupas.

Ta mötet med Gaelen Pinnock. Gaelen beskriver sig själv som vit man, arkitekt och medelklass med judiska och italienska rötter. Men framför allt är han sydafrikan.

Enligt statistiken tillhör han också den grupp som ska ha det svårast att slå sig in på en sydafrikansk arbetsmarknad som till delar styrs av kvotering och positiv särbehandling. Och där det teoretiskt sett är mest fördelaktigt att vara svart kvinna.

Men Gaelen är en av de tusentals vita som efter ett par eller flera år utomlands valt att flytta tillbaka till Sydafrika.

När han lämnade Kapstaden hade många vänner redan flyttat utomlands. De hade flyttat på grund av jobb och utbildning, en rädsla för Sydafrikas framtid och kriminaliteten. 

Uppskattningsvis har 800 000 sydafrikaner, de flesta vita, lämnat landet sedan 1995. De utgjorde en stor andel av landets utbildade arbetskår och man var rädd att utvandringen skulle tömma Sydafrika på kunskap. Men nu vänder de tillbaka. En av de organisationer som hjälper sydafrikaner att återvända säger sig ha fått 80 procent fler förfrågningar under 2010 jämfört med för två år sedan.

Och enligt en arbetsmarknadsundersökning som CNN publicerat planerar 100 000 sydafrikaner att återvända i år. En siffra som får stöd från flyttfirmor som konstaterar att antalet hemvändare ökat markant – de flesta är sydafrikaner i 30- 40-års åldern.

Den ekonomiska krisen i Europa och USA är en orsak. Men det finns också andra, säger Gaelen.

Själv tröttnade han på vädret och det brittiska samhället. Vännerna flyttade tillbaka och han längtade hem. Efter familjen och den vilda naturen. Det fanns, säger han, hos nästan alla sydafrikaner utomlands, en längtan hem och en obeslutsamhet över var de egentligen ville leva.

Europa är ett gammalt samhälle där allt är reglerat. Allt är gjort och allt är redan prövat. Men det är tryggt.

I Sydafrika är fortfarande allt möjligt. Det finns utrymme för nya idéer och en stor öppenhet för entreprenörskap.

Riskerna är större men det finns mer att vinna. Här finns inte like mycket resurser och inte lika mycket kunskap – vilket föder kreativitet och ger nya lösningar. Man måste helt enkelt klara sig på vad som finns, och göra en plan.

För många är det heller inte ett alternativ att emigrera för alltid.

Jag hör hemma här, säger Gaelen. Jag vill inte vara nybyggare – som min morfar och mormor. Detta är mitt land.

Görrel Espelund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".