Bli upprörda!

När det talas om boksuccéer är det alltid Stieg Larsson som kommer upp, men i Frankrike har det alldeles nyligen dykt upp en ny, överraskande storsäljare: inte bara det att det inte är någon rafflande kriminalroman, utan en politisk stridsskrift – den är dessutom skriven av en 93-åring. Stéphane  Hessel är före detta diplomat, och i ”Indignez-vous!” – ”Bli upprörda!” vill han få unga fransmän att känna samma motståndsglöd som Hessel och hans generationskamrater kände i kampen för demokratin under andra världskriget. Boken har sålt 800 000 exemplar på tre månader och många fransmän köper boken i stora högar och delar ut den till vänner och familj. Om det vet Theresa Benér mer.

Det är inte så vanligt i vår tid att 93-åringar intar en central plats i samhällsdebatten. Men i Frankrike har den vitale före detta FN-diplomaten Stéphane Hessel oförfärat trätt fram, för att slåss mot det han ser som alltmer oacceptabla orättvisor i världen. ”Den stora fördelen med att ha levt ett långt liv”, säger han, ”det är att man har sett olidliga saker hända, som nazism och stalinism, som man aldrig trodde skulle försvinna. Och ändå har vi lyckats bekämpa dem.” Som gammal motståndsman – deporterad och dödsdömd av nazisterna – vet Stéphane Hessel vad han talar om.

I boken Indignez-vous!, som bäst kan översättas med Bli upprörda!, eller Reagera!, vill Hessel få dagens yngre generationer att engagera sig för politiska och sociala förändringar. Vi underkastar oss alltför villigt det han kallar ”finansmarknadernas diktatur”. Politiker inom EU bygger samhällen som styrs av en logik grundad på ekonomisk vinst och individuell framgång. Borta är visionerna som vilar på Europas grundläggande värden om ekonomisk och social demokrati. Det har uppstått ett alltmer utbrett förakt gentemot politiska ledare, därför man upplever inte att de verkar utifrån långsiktiga idéer. Därför tappar de legitimitet. Men det värsta som kan hända för våra demokratier är om vi blir likgiltiga och uppgivna, hävdar Hessel.

Ett centralt resonemang i boken handlar om den påstådda svårigheten att i dag identifiera en tydlig motståndare, som man kan kämpa mot, för sina ideal. Under andra världskriget var det tydligare. Många menar att det blir vagt och fruktlöst att bekämpa ”globaliseringen”. Stéphane Hessel svarar då att varje individ får finna ett mål för sin indignation. I Frankrike kan man reagera mot behandlingen av romerna. Eller visa solidaritet mot papperslösa invandrare. Finanssystemet är ett tredje område, liksom fattigdom. Ett samhälle med allt djupare klyftor mellan de allra rikaste och de allra fattigaste kan inte i längden hålla ihop. Det väsentliga för Stéphane Hessel är att vi agerar utifrån samma humanistiska värdegrund som vi gjorde under andra världskriget när vi bekämpade totalitarismen i Europa. Trots att han själv är gammal gaullist är hans kritik vass mot dagens arvtagare till gaullistpartiet i Sarkozys regering. Han har också kommit att engagera sig starkt för palestiniernas sak, mot den israeliska isoleringen av Ghazaområdet. Hessels kritik av Israels politik är kontroversiell, den väcker debatt och motstånd. Men man lyssnar på honom. Hans liv och gärning ger det han säger en särskild legitimitet.

Stéphane Hessel föddes i Tyskland 1917. Hans pappa var av judiskt ursprung och författare, modern konstnär. Familjen flyttade till Frankrike när Stephane var sju. Han gick på elithögskolan Ecole Normale Supérieure, men studierna avbröts av kriget och han anslöt sig till general de Gaulle 1941. Som motståndsman fångades han av Gestapo och deporterades till Buchenwald. Han lyckades två gånger fly undan avrättning. Efter kriget blev han diplomat och var 1948 med om att formulera FNs universella deklaration för mänskliga rättigheter. Stéphane Hessel säger själv att om man har överlevt koncentrationsläger och undflytt en dödsdom och fortfarande lever 65 år senare, då har man också en plikt att stå upp för humanismens värden. Han har ett djupt rotat engagemang för litteratur och kultur och säger sig särskilt inspirerad av Sartres filosofi om individens ansvar för frihet.

Försäljningssuccén för skriften Indignez-vous! visar att fransmännen längtar efter någon som otidsenligt vågar hävda republikens grundläggande värden. Men Stéphane Hessel står givetvis inte oemotsagd. Yngre debattörer hävdar att man inte i dagens värld kan tillämpa politisk aktion som den såg ut på 40-talet. Just de sociala utopier och tunga systembyggen som Hessel förespråkar har ju delvis urholkats. Det som behövs i dag är inte indignation men fantasi och engagemang i de realiteter som råder. Vi lever med stenhård konkurrens i världsekonomin. Tillväxtmarknader ligger på och vill ta över.

Men där menar alltså Stéphane Hessel att politiker, ekonomer och intellektuella inte bara ska abdikera gentemot finansvärldens logik och rusa in i tillväxttävlingar. Och

han beklagar att världen helt tycks ha glömt en deklaration som gjordes av FNs 191 medlemsländer år 2000: där fastslogs att ett av målen för det internationella arbetet i det nya millenniet skulle vara att minska världens fattigdom med hälften till 2015. Detta mål har det sedan varit tyst om.

Theresa Benér

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".