Dan Jönsson: Konspirationsteorier efter Usama bin Ladins död.

Den amerikanska tidskriften Time kommer ut i olika upplagor över hela världen, och skildrar människor, händelser och den politiska utvecklingen på alla kontinenter. Det sägs att den röda ram, som finns i kanten av omslaget är ett statement: att allt som är innanför ramen är viktigt. Och att det som råkat falla utanför, kanske inte spelar så stor roll.

Förra numret av tidskriften Time var speciellt: det var bara det första uppslaget inne i tidningen, det med globala notiser, som var som vanligt – för, för övrigt handlade allt som stod i tidskriften om Usama bin Ladin. Alla reportage, alla krönikor: allt.

Ja med denna enorma – kanske oproportionerliga – uppmärksamhet på Usama bin Ladin och hans död, är det kanske inte så konstigt att en känsla av overklighet infinner sig. Och att det uppstår rykten och mytbildningar, på nätet, och i de etablerade medierna. Och alla dessa konspirationsteorier ska Dan Jönsson reflektera över.

Eftertankens kranka blekhet sprider sig just nu som trötta krypningar i den globala kroppen så här en vecka efter mordet på bin Ladin. Det brukar ofta bli så när USA genomför någon av sina snabba militäraktioner: först fängslas våra medier av den spektakulära dramaturgin, sen kommer plötsligt alla frågorna. Hallå, var det där verkligen lagligt? Varför togs inte bin Ladin tillfånga, om han nu inte gjorde motstånd? Och varför vill USA inte visa upp några foton eller andra bevis för att det verkligen är honom man har dödat? Varför dumpade man kroppen i havet? Kort sagt, vad var det egentligen som hände?

Allt det där är faktiskt både viktiga och relevanta journalistiska frågor. Alldeles för ofta visar det sig också att den första, officiella versionen av ett skeende inte riktigt stämmer med verkligheten. Det som hände var egentligen något annat. Ett exempel. Veckan innan bin Ladin sköts ihjäl hade den tyska tidskriften Der Spiegel i sitt påsknummer en lång och fascinerande artikel om vem den där Jesus från Nasaret egentligen var. Bakom den religiösa mytens fridsamma offermystik döljer sig, enligt många religionshistoriker idag, en judisk fundamentalist och helig krigare som till varje pris, med våld om nödvändigt, ville befria det heliga landet från det romerska imperiet och dess ogudaktiga materialism.

Jag kan inte låta bli att undra om det där Der Spiegel-numret överhuvudtaget hade varit möjligt en vecka senare. Att tidningens omslag hade stajlat om frälsaren i en pose och en färgskala som förde tankarna till Che Guevara snarare än till bin Ladin känns plötsligt mest som en eftergift åt den politiska konvenansen – det finns trots allt vissa tabun man inte bryter ostraffat emot, även i väst, tror jag. Och visst, osvuret är alltid bäst när man ska spå i framtiden; kanske har de trots allt rätt, de som likt den muslimske debattören Tariq Ramadan avfärdar nyheten om bin Ladins död som i stort sett betydelselös, annat än möjligen för den amerikanska självkänslan.

Men man ska heller inte glömma bort att det tog trehundra år för den religiöse revolutionären från Galiléen att bli den milde fridsfursten, och för den kristna myten att bli statsreligion i det romerska imperiet. Numera färdas ryktena betydligt snabbare. Bara dagar efter nyheten om bin Ladins död, särskilt efter det amerikanska beslutet att inte publicera några bilder, fylldes cyberrymden, precis som press och andra medier över hela världen av inte bara frågor, utan också mer eller mindre avancerade teorier om vad det var som egentligen hade hänt. Engelska The Guardian gjorde i torsdags en genomgång av de viktigaste spåren, som i sin tur säkert bara är ett litet skrap på ytan av den enorma mytbildningen.

Vissa av de här konspirationsteorierna besvarar definitivt frågorna bättre än andra. Ganska funktionell är till exempel en teori som framförs i den pakistanska tidningen Ausaf, om att bin Ladin i själva verket ska ha dödats någon annanstans, men att händelsen utnyttjas för att göra Pakistan medskyldigt och ge USA en ursäkt att invadera landet. Samma sorts logik hittar man i påståendet från den saudiska tidningen al-Watan, att bin Ladins död skulle vara resultatet av en komplott iscensatt av al-Qaidas andreman, egyptiern Ayman al-Zawahiri, för att flytta kontrollen av organisationen till Egypten.

Aningen onödigt verkar däremot ett rykte som framförts av den amerikanske teveprofilen Alex Jones, att bin Ladin ska ha dödats i början av Afghanistankriget, och sen legat nerfryst i tio år för att kunna plockas fram vid lämpligt tillfälle. Onödigt, eftersom det dels inte svarar på varför man inte ville visa kroppen nu heller, dels ger upphov till den helt nya frågan varför detta tillfälle skulle vara särskilt lämpligt. Ja, om nu inte, förstås, för att rädda Obamas skraltiga opinionsläge inför valet 2012, som den konservativa tevekanalen Fox News hävdar. Kan det verkligen vara en slump att aktionen blev offentlig just som Donald Trumps show skulle sändas i teve? Trump, som ju öppet har betvivlat att Obama är född i USA? Naturligtvis inte.

Nåja: hur stolliga den här sortens teorier än kan låta så vittnar de ändå om en i grunden rätt sund skepsis mot maktens behov att kontrollera nyhetsflödet. På sitt sätt är det också typiskt att den enda bild som Vita huset faktiskt släppte från aktionen mot bin Ladin är en bild som döljer mer än den visar. Det berömda fotot från kontrollrummet, där Obama och hans närmaste sitter och ser bin Ladin dödas, är som en postmodern version av Platons grottbild – den flyktiga, dunkla skuggan av en historisk händelse, som bara de verkligt upplysta får se. Någonting har hänt, men vad? Kanske har vi svaret om trehundra år.

Dan Jönsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".