Anders Nilsson: "Prag är en bok – där det ännu finns så mycket att läsa"

300 år – det är en lång tid för en nyhet, men en kort tid för en stad. Men precis som det finns ett glapp mellan en händelse och nyheten om den, så finns det också ett glapp mellan den verkliga staden och berättelsen om den. Eller? Det är en fråga som väcks, i en ny bok om en av Europas mest kända städer, som Anders Nilsson har läst.

 Säg Paris eller Venedig – och genast sätter det igång en rad associationer omkring byggnader, händelser och stämningar. En del har en rad faktiska erfarenheter därifrån, men ofta blandas dessa med fiktiva minnen som fogas samman av bilder och texter. Detta är tydligt för var och en som för första gången kommer till Paris och ser Eiffeltornet som om det vore ett slags återseende. Men frågan är om man ens efter en lång tids vistelse där skulle kunna beskriva dessa städer på ett nytt eller eget sätt – de är ju liksom redan skrivna och vår bild av dem är så tydligt förmedlade genom litteratur, konst och film.

Det hävdar i alla fall Alfred Thomas – professor vid University of Illinois – i sin nya bok: Prague Palimpsest: Writing, Memory, and the City. Thomas ser Prag som en centraleuropeisk motsvarighet till Venedig. Inte bara för att det är en av få välbevarade mellaneuropeiska städer eller för att Prag också hade sin storhetstid bakom sig när den moderna romanen gjorde sin entré. Utan därför att det är en stad som återkommande har skildrats i en rad viktiga litterära verk. Som Thomas visar rör det sig emellertid sällan om några topografiska beskrivningar av Prag, utan ett försök att förhålla sig till, skriva om och över det som tidigare har skrivits om staden.

Prag har fått något av en särställning i såväl den tyska som den tjeckiska och judiska litteraturen allt sedan slutet av 1800-talet. Ja, kanske redan tidigare med en rad verk som sedan medeltiden skriver om historien om den tjeckiska nationsgrundaren Libuse. Libuse var en mytisk kvinna som bestämde att det ska ligga en borg vid floden Moldau som ska kallas Praha (Prag) – som på tjeckiska betyder tröskel – en plats som på många sätt kom att bli en mötesplats mellan olika språk och kulturer.

Det alltmer tyskorienterade Prag kom att blomstra under senmedeltid och renässans. Då skapades Karlsuniversitetet och då fick den växande judiska befolkningen en relativ frihet att verka där. Det var under denna tid som den kände rabbi Loew verkade i staden – och det är sedan runt honom som den gamla legenden om Golem växer fram. Fast det är egentligen först i slutet av 1800-talet när de styrande i Prag låter riva stora delar av det judiska gettot som den levande lerfiguren dyker upp i skönlitteraturen – och bara några decennier senare fanns det otaliga verk om honom som på olika sätt förhåller sig till Prag och dess särpräglade tysk-tjeckisk-judiska historia. Mest känd är väl Gustaf Meyrink och Karl Capek som skriver om Golem och staden Prags snabba utveckling. Golemmotiv dyker också upp i filmens värld och hos en sentida författare som Bruce Chatwin.

För många litteraturintresserade är nog Prag ändå i första hand förknippat med Kafkas författarskap. Det kan förefalla lite märkligt med tanke på att han sällan nämner ett konkret Prag i sina berättelser. Samtidigt är det naturligtvis uppenbart att det finns mycket av staden i hans författarskap och att det är svårt att bortse från Prag när man läser Processen och tvärtom.

Men Thomas undersöker också en rad fransk- och tjeckiskspråkiga författares möte med Prag i början av 1900-talet. Den franske modernisten Apollinaire gjorde Prag och dess förflutna till en historia av texter och ett slags andra Paris. Något som uppmuntrade en rad unga tjeckiska författare – att se Prag som en sinnligt spännande storstad – eller som en kvinna de älskar och begär. André Breton såg Prag både som det gamla Europas magiska huvudstad och ett slags modern syntes av det estetiska Paris och det politiska Moskva. Något som en besviken Albert Camus inte kunde se när han besökte staden i slutet av 30-talet. För senare tyskspråkiga författare som Celan och Sebald handlar det i första hand om Prags judiska historia och det faktum att staden inte blev förstörd under kriget.

Om allt detta och mycket mer skriver Alfred Thomas med stor kunskap – och med en finess som ger alla som vill läsa om eller besöka Prag nya perspektiv på både denna plats och text. För man kan med honom och den tjeckiske poeten Nezvals säga att Prag är en bok – där det ännu finns så mycket att läsa.

Anders Nilsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".