Läs intervjun med Ira Basen här

Det sveper en populistisk våg över världen och som vi berättat här i OBS igår och i förrgår, är det en populism med många politiska riktningar. Från vänsterpopulisterna i Latinamerika, till teparty-rörelsen i USA. Från det muslimska populistpartiet i Indonesien, till islamfientliga populistpartier i Europa. Varför?

Det finns många förklaringar, och en av dem är Internet. Ännu så länge är det en minoritet av jordens befolkning som har tillgång till Internet, men ännu vet vi inget om de långtgående konsekvenserna av att folket i bokstavlig mening har fått en röst. Sociala medier används ju både av demokratiutvecklare och terrorister.

I ett av sina sommarnummer tog tidskriften the Economist pulsen på nyhetsförmedlingens framtid. Där väcktes bland annat frågan om idén att nyheter ska vara objektiva och värderingsfria bara är en historisk parantes. Objektiv nyhetsrapportering uppstod på 1800-talet, i samband med att tidningarna började spridas i massupplagor, och Joshua Benton på the Nieman Journalism Lab vid Harvard University hävdar att det hänger ihop: att tidningarna kunde nå fler, om de inte tog ställning på nyhetsplats. När Internet nu förändrar nyhetsmarknaden blir kanske nyhetsförmedlingen återigen subjektiv – och därmed mer känslomässig och polariserande. Mer populistisk.

Idag återutsänder vi större delen av det program Joachim Sundell gjorde för OBS i våras, om sociala medier, populism och så kallad medborgarjournalistik. Frågan är vad som händer med nyheterna, när alla blir journalister.

IRA BASEN

How would I define citizen journalism?  It’s basically “anybody can become a journalist”. In the world of cj everybody can be a journalist in the sense that everybody has the capability to gather information and then disseminating that information to the world through the web, and I think that is really the critical thing.

JOACHIM SUNDELL

Alla har det plötsligt - ordet. Ira Basen beskriver förändringen av journalistiken under 00-talet. Genom amatörnyhetssidor, bloggar och sociala medier har journalistiken demokratiserats – vem som helst kan bli journalist.

Historien är vid det här laget välbekant. Få har missat den smittande entusiasmen kring utvecklingen i Tunisien eller Egypten. Om ”Facebookrevolution” verkligen är rätt ord är mindre viktigt. Poängen är att folket har fått en röst och använder den.

Det var efter upproren i Iran 2009 som diskussionen om medborgarjournalistik tog fart på allvar. Mediejättarna kom till korta, utestängda av en förtryckande regim. Istället kom bilderna direkt från det iranska folket, och genom de nya digitala verktygen skymtades en ny, massmedial, världsordning. Totalitära staters främsta kontrollapparat, makten över informationen, hade omkullkastats. Den nya teknikens demokratiska potential gick som en löpeld genom omvärldens nyhetsrapportering: Alla är vi journalister, information kan inte längre stoppas.

Där, mitt i glädjeyran, fanns också ett problem som passerade obemärkt.

ILL: CNN OM IRAN (se dagens förstasida)

JOACHIM SUNDELL

Genom en skakig handkamera ser vi hur en man klädd i kostym avfyrar en pistol i en gränd. Vem han är, mot vilka han skjuter eller varför får vi inte veta. Att bilderna enligt informationsrutan kommer från Irans gator genom sociala medier är anledning nog att gå ut med nyheten.  Exemplet är taget från amerikanska CNNs rapportering från Iran 2009. CNN, vars motto är ”the most trusted name in news”, det mest pålitliga namnet inom nyheter, är tyvärr inte ensamma om ett okritiskt förhållande till den nya tidens journalistik.

IRA BASEN

We filter first and then we publish, right, we will attempt to verify the facts as carefully as we can, and when we are satisfied, we will publish. In the citizen journalism model the process works the other way. You publish first, and then you filter. It’s not a collaborative process between the journalist and the editor, it’s the community that’s left to do the verification in the sense that if you do something wrong you’re going to hear about it from the community. And I think that’s really the critical difference between news 1.0 and news 2.0.

JOACHIM SUNDELL

Skillnaden mellan traditionell journalistik och medborgarmodellen är källkritiken, förklarar Ira Basen. Det har med andra ord uppstått en kollision mellan det gamla och det nya. Medborgarjournalistikens hastighet är dess styrka: förmågan att blixtsnabbt sprida bilder och information från något som precis inträffat. I jämförelse med medborgarjournalistikens direkta närvaro framstår traditionell medias mödosamma källgranskning som daterad. I en bransch präglad av ekonomisk kris, där hela affärsmodellen är uppbyggd kring att vara först med en nyhet, skapar medborgarjournalistikens hastighet en risk för fartblindhet. Det blir frestande att tumma på grundkriteriet för god journalistik. Nämligen: hur vet vi att detta är sant?

2009 talades det mycket om en ren modell av medborgarjournalistik, nyheter skrivna och redigerade av folket själva. Gammelmedia tillhörde historien, istället talades det om en sorts wikipediamodell för journalistik. I den nya nyhetsrapporteringen laddar en användare upp en nyhet, som sedan kollektivt granskas och redigeras av användarna. Modellen, som kallas crowd sourcing, hade varit förvånansvärt framgångsrik i andra sammanhang. Varför inte här? Nyheter skulle bli en pågående process, istället för en produkt. Uppmuntrade av entusiasmen dök nyhetssidor helt grundade på medborgarjournalistik upp på flera håll i Europa, USA och Kanada.

IRA BASEN

When I started to look at this a couple of years ago it was perceived as sort of a threat towards mainstream journalism. Certainly people who were saying who needs the new york times and who needs the BBC when there are CJs. I think that was misguided then and I think that’s misguided now. Because when you look at whats mainly disseminated through these citizen journalism sites it tends to mainly articles from mainstream media. Another real challenge is to figure out a business model where you can afford to pay your writers. I think the pure cj model, I think that’s going to be difficult in terms of sustainability.

JOACHIM SUNDELL

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                            Flera Flera debattörer, däribland Ira Basen, tror på samarbetet som journalistikens framtid.

Pro-am håller dörren till gatorna öppen tills vidare, bilderna vi nu ser från upprors- och krigszoner var inte möjliga för fem år sedan. Det är positivt, men grundproblemet kvarstår i mötet mellan den gamla och den nya journalistiken.

För att diskutera medborgarjournalistik på allvar måste vi bredda paletten och gå utanför de mest positiva exemplen. Det är en sak att applådera ett förtryckt folks kamp mot en diktator. Men de nya verktygen tillhör alla, inte bara de förtryckta. Revolutionären delar utrymmet med konspirationsteoretikern och extremisten. Diskussionen riskerar att landa i ett amatöridealiserande. Alla röster är inte av godo.

I teorin är medborgarjournalistikens ideal aktningsvärda. I praktiken finns förstås frågan om vem som egentligen är medborgaren. Alla är vi journalister, men vem blir i slutändan folkets röst nu när alla har ordet?

IRA BASEN

Yes, technically everybody can participate. The reality that very few people participate. You look at something like commenting on a website, where they have something called the 1 percent rule. Meaning that only about 1% of visitors to the site will take the time to comment and only about 10% will even bother to read the comments and then about 90% are strictly, you know, browsers. So what happens at all of these types of sites is that a very small percentage of the people writing a very large percentage of the comments and the articles. So the reality is within citizen journalism potentially everyone can be a journalist but the reality is that most people will not.

JOACHIM SUNDELL

Enligt Ira Basen utövar en procent av medborgarna, i bästa fall, sin nya röst. Det är sant att vi alla numera är journalister – men bara i teorin. Vem har tiden och kunskapen, och inte minst pengarna, att bedriva ideell medborgarjournalistik på heltid? Vilka får ordet och vad driver dem? Medborgarprincipen fungerar utmärkt på gatorna i en oroshärd, bland en förtryckt befolkning med omvärlden i ryggen. Hur ser det på hemmaplan eller, kanske ännu hellre, i Rosenbad?

IRA BASEN

Anybody can become a journalist, including political parties. And what you see happening is politicians taking advantage of the opportunities that technology presents and going around the mainstream media and being able to talk directly to the public. And they do this by creating their own youtube channel, creating their own social media outlets. What’s sometimes called branded journalism, which extends to more than just politics but it means that your brand, in this case it might be political party, basically becomes their own journalistic outlet without having to go through the mainstream media. I think there are positive implications of that and also pretty significant negative implications of that, but I think that’s what’s happening.

JOACHIM SUNDELL

Ira Basen talar om varumärkesjournalistik som en konsekvens av den nya tekniken. Om när de numera allmänna medieredskapen används av politiska partier, företag och organisationer som marknadsföring. För tio år sedan pratade man om spinn, om politikens metoder för att sälja in historier till media. Idag kan man kringgå hela processen. Ett exempel är Barack Obamas valkampanj, som genomsyrades av ett kreativt användande av sociala medier. Ett annat är Nigerias Goodluck Jonathan. Ett tredje är Sverigedemokraterna, vars valfilm 2010 dömdes ut som främlingsfientlig av de gamla medierna, men ändå lyckades nå en snar miljonpublik på youtube.

Marknadsföring blir genom medborgarjournalistiken direkt och ofiltrerad. Sociala medier saknar de krav etik som traditionella kanaler har. Ett annat symptom på utvecklingen finns i New York, där större reklambyråer har börjat rekrytera uppsagda journalister till sin stab. Flera av de stora universiteten i USA döper om sina utbildningar för att inkludera marknadsföring och varumärkesjournalistik. En ny journalistisk arena har öppnats inom reklambranschen.

Inom medborgarjournalistiken, och internetrörelser överhuvudtaget, allierar sig två ideologier som samtidigt är varandras fiender. Vänsterideologi och nyliberalism står enade i sitt motstånd mot en förtryckande överhet och samlas under gemensam paroll: Information vill vara fri! Ner med grindvakterna! Slagord som är lika händiga för vänsteraktivism som för fritt entreprenörskap. De demokratiska idealen finns där, men Facebook lämpar sig kanske bättre för marknadsföring än för politisk aktivism. Vi går mot ett allt mer privatiserat Internet, där de digitala arenorna vi verkar inom ägs och kontrolleras av privata aktörer. Än så länge är dessa pådrivande, men vad händer om ett digitalt uppror hotar företagens intressen? Det behövs, menar jag, en mångsidig, och inte messiansk, diskussion kring medborgarjournalistiken. Tekniken är ju redan och verkar sen gammalt.

IRA BASEN

First of all, I think the important point is that it does not matter what I think because its here to stay. The tools of journalistic production are now disseminated to everyone, and that’s not going to change. Where the danger is obviously when people loose their ability to distinguish between what is truth and what is not. That is an unfortunate by-product but I think, overwhelmingly, we should think of it as something that is favourable towards democracy.

JOACHIM SUNDELL

Numera tillhör medieverktygen oss alla, på gott och ont. Faran ligger i att vad som är sant och inte kan komma på villovägar i den digitala uppsjön av information, enligt Ira Basen. Möjligheterna kan mycket väl vara gränslösa, men vi ska nog akta oss för att romantisera amatörer och medborgare. Fantasier om ädla vildar stämmer sällan väl in med verkligheten. Omgivna av teknikprofeter är det lätt att glömma att ett verktyg är just ett verktyg. Vi formar våra tekniker, men sedan formar de oss. Hur ett redskap kommer användas är inte givet på förhand.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".