Tomas Thorén har läst Akyols bok

I somras gjorde tidskriften Time en resa genom den muslimska världen, i 1300-talsresenären Ibn Battutas fotspår: från Marocko i väster, till Kina i öster. I Turkiet stannade man till i ett av de många kvarter i Istanbul dit inflyttningen är stor, från landsbygden i Anatolien kommer troende bönder som startar eller sugs upp av små affärsverksamheter där de arbetar långa dagar för att få ett bättre liv, i en stad som länge dominerats av en sekulär elit.

Sedan regeringspartiet AKP kom till makten har islam flyttat in ur farstun där den delen av den turkiska identiteten hållits på undantag sedan landsfadern Atatürk grundade det moderna Turkiet för snart ett sekel sedan. Vad kan det innebära för framtiden? Frilansjournalisten Tomas Thorén, som är bosatt i Istanbul, har läst en ny bok som besvarar den frågan.  

Det är dags för Islam att raka av sig skägget och sätta på sig kostymen, byta ut bokstavstroende mot en liberal tolkning av islam, men utan att förlora sin muslimska identitet - det menar Mustafa Akyol i boken Islam without Extremes.

Den turkiska författaren och tidningskolumnisten Mustafa Akyol beskriver sig själv både som troende muslim och liberal – liberal av typen ”frihet åt individen”.  

Islam without Extremes, med undertiteln Muslim Case for Liberty, är en argumentation för att Islam inte bara är förenligt med demokratiska värderingar som någon slags kompromiss. Demokrati och ett samhällssystem som skyddar individens rättigheter är i allra högsta grad önskvärt utifrån Koranen och muslimska principer, menar Akyol.

Akyols missionerande börjar med Islams födelse. Efter att Muhammed proklamerade sina uppenbarelser och skapade det första muslimska samhället på den arabiska halvön under 600-talet, följde en kulturkamp inom Islam. I ena lägret fanns Mu'taziliter som förespråkade en förnuftsbaserad läsning av koranen. Vetenskapen blomstrade i Visdomens hus i Bagdad och det fanns starka handelsband till andra kulturer. Men med muslimska traditionalisters framfart, blev det liberala lägret fullkomligt besegrat och Islams långa medeltid började. För Mustafa Akyol är den här tidiga perioden av Islam en käpphäst för att kopplingen mellan muslimska samhällen och rigida, fundamentalistiska tankemönster inte är någon naturlag eller en nödvändig konsekvens av koranläsning.

”I islam begynnelse såddes frön av frihetstänkande, men tyvärr planterades de inte i fruktbar jord” skriver Mustafa Akyol.

Ett intressant spår i Islam without Extremes är hur Mustafa Akyol beskriver sambandet mellan en liberal tolkning av Islam och handel.  Muhammed var en köpman, liksom många av de liberala förespråkarna i det tidiga Islam. ”Den som tjänar pengar behagar Gud” ska Muhammed ha sagt. Enligt Mustafa Akyol går denna kapitalistiska ideologi hand i hand med tanken om individens frihet från totalitära statskick.

Och det är i samma ände som Mustafa Akyol menar att Turkiet tjänar som ett liberalt föregångsland för den muslimska världen.  Det är det socio-ekonomiska landskapet som gör Turkiet till en ledstjärna. Turkiet har en muslimsk medelklass på frammarsch, en helt annan situation än länder som drabbats av olje-ekonomins förbannelse. Mustafa Akyol beskriver den turkiska staden Kayseris förvandling, och jämför de religiösa invånarna med kristendomens kalvinister. I samband med framväxten av Kayseris textilindustri som slog fart på 80-talet började den konservativa befolkningen ändra på rigida tillämpningar av den muslimska tron. Kvinnor fick utbildning och började arbeta.  Kayseribornas nya fokus ligger på individens rättigheter och är ett praktexempel för framtidens Islam, menar Akyol.

När det talas om den turkiska modellen så är det många debattörer som framhåller Turkiets grundmurade sekulära statskick. Men för Mustafa Akyol är det inte fullt så enkelt, och han är en av de få i den turkiska debatten som inte blivit så entusiastisk över att Turkiet kallas att demokratiskt föregångsland, att man helt glömt bort alla brister i den Turkiska demokratin. 

Enligt Mustafa Akyol har troende muslimer helt enkelt haft usla förutsättningar för att utveckla demokratiska färdigheter. De har varit hindrade av antingen totalitära Islamistiska regimer, som Saudiarabien och Iran, eller totalitära sekulära regimer. Som Mubaraks Egypten. Också i den turkiska republiken födelse fanns en auktoritär sekularism som inte gjorde troende muslimer mer liberala, snarare tvärtom. Men under de senaste årtiondena har fromma muslimer funnit sig tillrätta i det Turkiska sekulära systemet.

Det regerande AKP-partiet nämns som ett demokratiskt föredöme, eftersom en rörelse med rötter i extrem Islamism, förändrats till ett parti som förstår och behärskar det demokratiska politiska spelet. Mustafa Akyol kallar utvecklingen för post-islamism och menar att till exempel det muslimska brödraskapet i Egypten har alla förutsättningar att genomgå samma förvandling.

Men även om Mustafa Akyol lovordar AKP-partiets omfamning av demokratiska värderingar är han noggrann med att påpeka att de är långt ifrån perfekta. Problemet med AKP är inte att de är muslimer, utan att de är rätt typiska turkiska politiker, med nepotism och auktoritära tendenser, skriver Akyol.

Islam Without Extremes är ofta en förföriskt övertygande läsning. Mustafa Akyol har en finlemmat språk och uppvisar en närmast akrobatisk förmåga att röra sig mellan koran-citat och tänkare som Montesquieu och John Stuart Mill för att få fram sin poäng.

Den svagaste länken är det taskigt underbyggda resonemanget om den liberala ekonomins självklara påverkan på muslimsk tro. Sambandet mellan fri handel och en tolkning av islam som stödjer demokrati får aldrig riktigt blomma ut i Islam without Extremes, utan återkommer som en självklarhet huggen i sten. Vilket är synd, eftersom det också är bokens mest intressanta spår.

Tomas Thorén