Läs Natacha Lópezs text

Ett år har gått sedan den spanska 15:e maj-rörelsen bildades med massdemonstrationer över hela landet – och i lördags firade man den internationella aktionsdag som man utropat inför årsdagen. Att 2011 var protesternas år väl inte undgått någon men finns det något samband – mellan revolten i Libyen, studentdemonstrationer i Chile och protesterna i den ekonomiska krisens Sydeuropa? Frilansjournalisten Natacha López har läst en ny bok och hittat en rapportering som hon menar har saknats i svenska medier. Och hon börjar i USA.

------------------------------------------------------------------------------------------

Samma dag som Scott Walker, den amerikanske guvernören i Wisconsin, lade fram sitt förslag om att begränsa möjligheten till kollektiva förhandlingar för offentliganställda, föll diktatorn Husni Mubarak i Egypten. Och bland de 100 tusentals som demonstrerade mot Walkers förslag fanns en och annan som inspirerades av händelserna i Egypten och bar på skyltar där de hänvisade till den egyptiska revolutionen.

Detta gjorde sig åtskilliga medier lustiga över. Hur kan man jämföra situationen för förtryckta egyptier med den för amerikanska arbetare? Men de som deltog i protesterna, på båda sidor Atlanten, tyckte uppenbarligen att jämförelsen var relevant: en pizzeria i Wisconsin som levererade pizzor till de som demonstrerade mot Walker fick ta emot så många beställningar från hela världen, bland annat Egypten, att de till slut öppnade dörrarna för gratis pizza.

Den brittiske BBC-reportern Paul Mason reser runt i världen för programmet Newsnight och rapporterar om konflikter och social utsatthet. Nu har han nyligen kommit ut med boken– ”Why it’s Kicking off Everywhere: The New Global Revolutions” – för ja, Mason kallar alltså upproren som skett den senaste tiden för globala revolutioner. Och han ser kopplingar till andra revolutionära perioder så som tiden krigen 1848 eller 1914. Fast denna gång med de sociala medierna som en katalysator som ger protestvågen en ny form, och delvis ett nytt innehåll.

Mason går metodiskt tillväga för att hitta kopplingarna mellan upprorsvågen i Egypten och Tunisien, de tusentals personer som tältade i veckor i ett 50-tal städer i Spanien, de hundratusentals som deltog i de största demonstrationerna i Chile sedan landet återinförde demokratin och andra som protesterat i Grekland, Israel eller USA – länder som såg massiva protester för social rättvisa och demokrati under förra året.

I centrum för alla dessa protester har unga, högutbildade arbetslösa varit. Unga som tillhör en generation med få framtidsutsikter och som ofta har dragit på sig höga studieskulder. En generation desillusionerad över den höga ungdomsarbetslösheten, i Nordafrika och i stora delar Europa på över 20 procent, eller hela 50 procent i Spanien och Grekland. Ungdomar som kan förvänta sig att få sämre levnadsstandard än sina lägre utbildade föräldrar.

Som spanska Zo Brinviyer, som jag träffade för några månader sedan när hon nyligen flyttat till Köpenhamn efter att ha tröttnat på att vara arbetslös i Spanien. Hon hade två universitetsutbildningar och i början på 2011 förstått att hon aldrig kommer få det där som hon fått höra hela livet att hon skulle ha. Barn, hus, fast anställning. Så hon var med i protesterna i Madrid – det var vi ju alla, sa hon till mig.

Så som många journalister som rapporterat om den Arabiska våren är Paul Mason nästan absurt fascinerad av sociala medier. Han beskriver den unga twittrande generationen som praktiskt taget en ny, global art. Och flera gånger väljer han att istället för att skriva aktivisters namn, skriva deras twitterkonton. Men så nöjer sig Paul Mason i alla fall inte med att fastslå att de sociala medierna har använts mycket, utan han tittar på hur de används och vad det får för betydelse. Här är Paul Mason inne på en del intressanta resonemang om hur sociala medier gör det enklare att organisera sig spontant, utan hierarkiska organisationer, till och med utan en sammanhållande ideologi.

Och det har varit ett annat gemensamt drag i fjolårets protester – de har allt som oftast inte letts av några organisationer utan av lösa nätverk som dessutom har varit kritiska till den traditionella partipolitiken. Eller som Paul Mason konstaterar – protesterna har handlat lika mycket om individen mot hierarkierna som om fattig mot rik. Och en av måltavlorna har varit den representativa demokratin.

En katalysator för protestvågen har utan tvivel varit den ekonomiska krisen, som har fördjupat många av de sociala problem som redan fanns tidigare. Men bakgrunden till dagens situation är enligt Paul Mason globaliseringen. Som Mason på ett ovanligt nyktert sätt konstaterar har globaliseringen gett oss en fantastisk teknologisk utveckling och har hjälpt många ur den allra svåraste fattigdomen, men också har lett till att det finns 1,5 miljarder fler lönearbetare på den globala marknaden som slåss om jobben. Vilket i sin tur ger högre arbetslöshet, minskad välfärd och en medelklass som får det sämre och sämre i stora delar av den industrialiserade världen.

Protesterna i Egypten, Spanien och på andra ställen förra året var enligt Mason en reaktion mot denna utveckling och han förutser att protesterna kommer att fortsätta.

Natacha López

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".