Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Dan Jönsson om Europas mitt

Någon kulturell vagga är svår att hitta i Europa – olika berättelser och erfarenheter står mot varandra. Under den närmaste tiden ska vi göra några nedslag på olika platser runt om på kontinenten som var och en säger något om vad det kan innebära, att vara europé. Vi ska börja med att följa med Dan Jönsson till Europas geografiska mittpunkt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Dagen var en onsdag. Året 2001. Platsen en liten skogsdunge i Bernotai strax utanför Vilnius i Litauen. Än så länge fortfarande ganska svår att hitta. Jag minns en skumpig traktorväg över ett fält, och där den slutade gick man på en smal spång över ett dike, upp på en låg kulle, omgiven av susande björkar och med milsvid utsikt ut över det flacka, gröna slättlandet. Där uppe, nerfälld i det slitna gräset, fanns en oansenlig plakett som märkte ut koordinaterna för Europas geografiska mittpunkt.

Några år senare, när landet gick med i EU, uppförde de litauiska myndigheterna ett monument på platsen. Över en lysande röd mosaikkompass reser sig nu en hög granitpelare med en gyllene krona. Kanske bäst att ta i rejält – för rollen som ”Europas centrum” har åtminstone ett dussin konkurrenter, den mest seriösa en by i västra Ukraina. Men beroende på hur man räknar kan mittpunkten faktiskt ligga lite varstans – mäter man till exempel avståndet till extrempunkterna på Azorerna, Frans Josefs land, Island och i Kaukasus hamnar man rentav någonstans i södra Norge.

Men en sådan mittpunkt känns kanske inte så meningsfull. Det gör däremot kullen i Bernotai. Den är också den mest officiella: uppmätt av ett franskt geografiskt institut, och den enda som godkänts av Guinness rekordbok. Även symboliskt är den väl vald – de susande björkarna på kullen markerar det stilla ögat i den eviga storm som är den europeiska historien. Det var här, över dessa flacka fält och träskmarker, som Napoleons arméer drog fram och gick under, det var här Hitlers pansarvagnar dundrade fram mot Moskva, och det var här Röda armén drev dem tillbaka, kulle för kulle, fält för fält.

Här står man mitt i historiens kikarsikte. På åttiotalet, när de franska geograferna bestämde sig för Bernotai, låg platsen fortfarande långt in i det som då kallades ”öst”. Idag, när ”öst” inte längre existerar, kan det vara lätt att tro att det där kikarsiktet inte heller gör det. Men historien har ett förfärligt tålamod.

Dan Jönsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".