Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Dan Jönsson om Gibraltar

Publicerat onsdag 23 maj 2012 kl 20.09

Nu ska vi till Gibraltar – den lilla klippön, vid spaniens Sydkust, i Medelhavets mynning. Huvudnyheten i gårdagens nummer av Gibraltar Chronicle var att de båda tvillingarna Miley och Jake Piri i helgen vann ett pris för bästa utklädning, för barn under fem, på Gibraltar Museum. Vad de var utklädda till? Drottning Elizabeth, och hennes man, hertig Philip.

Inte så konstigt, varken att de fick priset eller att priset de fick var inslaget i ett omslagspapper med den brittiska flaggan på: för som Europas sista koloni är Gibraltar fortfarande brittiskt. Dit ska vi nu, med Dan Jönsson, i vår serie om europeiska platser som kan lära oss något om vad det är att vara europé.

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Aporna i Gibraltar har lärt sig bita den hand som föder dem. De är tama, men oberäkneliga, och vet väl inte att det faktiskt är turisterna de lever på. Nedanför berget, längs den långa gågatan, pågår den tullfria kommersen i det lilla skatteparadiset. Gibraltar är en liten brittisk miniatyrvärld, ett europeiskt Hongkong som sticker Spanien i ögonen på samma sätt som de spanska enklaverna Ceuta och Melilla, på andra sidan sundet, sticker Marocko i ögonen. Då och då mullrar den postkoloniala irritationen till och laddas ur i en skenfäktning om något symboliskt klippgrund eller en tillfälligt stängd gränspassage.

För antikens sjöfarare var Gibraltarsundet porten mot den okända västern, Atlas stoder som höll himlafästet på plats vid världens ände. Alldeles här i närheten, från hamnen i Cádiz, var det Columbus seglade ut på den resa som blev början till den europeiska globaliseringen - den femhundra år långa process som filosofen Peter Sloterdijk beskrivit som en långsam förvandling av världen, från medeltidens fasta och stabila strukturer till kapitalismens oberäkneliga flöden. En förvandling som utgick från Europa, och som i århundraden drevs framåt av de stora europeiska imperierna, men som Europa nu ser ut att ha tappat kontrollen över, där det ligger krisande och överblivet med sina gamla parapeter.

Sedd från andra sidan sundet reser sig den branta Gibraltarklippan som ett magiskt vakttorn i det starka solljuset, numera nästan omöjligt att överlista för de afrikanska emigranter som fortfarande försöker sig på den dödsföraktande resan i små båtar över havet. Fast de blir färre och färre. Numera är det istället européerna som ger sig av söderut, till sina gamla kolonier, i jakt på ett bättre liv. Det är en ovan situation, en ovan roll som säkert i grunden kommer att förändra den europeiska självbilden. Vi är inte längre globaliseringens beskäftiga ingenjörer, har inte längre råd att bita händerna som föder oss. Jag undrar om vi verkligen förstår det.

Dan Jönsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".