Läs Malena Roséns text

Och var ligger Europas centrum? I hela Europa, från de grekiska öarna till svenska Lappland kan man hitta skyltar som visar att där finns olika företag och organisationer som tagit del av EU:s regionalstöd: ett av de försök EU gjort att jämna ut skillnader mellan olika delar av unionen, och även få invånare långt bort från maktens centrum, i Bryssel och Strasbourg, att känna sig som en del av Europasamarbetet.

Genom åren har också många olika försök gjorts för att göra EU mer demokratiskt - och det senaste är det så kallade medborgarinitativ som gäller från första april: nu måste kommissionen pröva alla förslag som någon av medborgarna i EU lämnar in – såtillvida de åtföljs av en miljon namnunderskrifter från minst sju olika länder. Malena Rosén är statsvetare som forskar på EU:s demokratiutveckling, vid Lunds universitet.

----------------------------------------------------------------------------------------------

I ett aprilnummer av tidskriften The Economist finns en tecknad bild som illustration till en artikel om EU. På bilden står en tjock man med texten ”bureaucracy” – byråkrati – skriven på tröjan över den svällande magen. Bredvid honom står en tunn kvinna med texten ”democracy” – demokrati – på sin klänning. Jag tror att det är många som uppfattar EU just på det här sättet: mycket byråkrati, och lite demokrati.

Medborgarinitiativet är det senaste i en lång rad av försök att – åtminstone till synes – öka medborgarnas inflytande över och insyn i EU: ett sätt att göra EU mer demokratiskt, helt enkelt.

Finns det för lite demokrati, ett demokratiskt underskott i EU? Ja, den frågan har debatterats fram och tillbaka ända sen 90-talet. De akademiker, politiker och debattörer som menar att så är fallet pekar, för det första, på att makten i EU till stor del finns hos kommissionen. Det är enbart kommissionen, denna byråkratiska och icke-folkvalda institution, som kan lägga fram nya lagförslag i EU.

För det andra, utgör medlemsländernas ministrar – för att inte tala om deras stats- och regeringschefer – fortfarande de huvudsakliga beslutsfattarna. Visserligen har EU-parlamentet ökat sin makt med varje nytt fördrag, och idag är det inom många områden en lika viktig beslutsfattare som ministerrådet.

Men ändå: det folkvalda parlamentet har, jämfört med medlemsländernas parlament, helt klart mindre makt. Och så är det ju det här med legitimiteten – hur stor legitimitet har egentligen ett parlament, som bara drygt 40 procent av EU:s medborgare ens bryr sig om att rösta på?

De som anser att det inte finns något problem med ett demokratiskt underskott i EU menar, å andra sidan, att demokratin tillgodoses indirekt, genom att EU är ett samarbete mellan demokratiska länder. Medborgarna representeras av sina demokratiskt valda företrädare.

Men avståndet till Bryssel är långt, inte bara geografiskt sett för många av medborgarna, utan även när deras intressen förväntas tas tillvara via stats- och regeringscheferna. Med ett ökat gap mellan den europeiska eliten och medborgarna i synen på förtjänsterna med EU, så har EU självt försökt hitta vägar för att involvera medborgarna mer direkt i det jättemaskineri som utgör EU:s beslutsprocess.

Hur kan det då göras och hur ska medborgarna fås att uppfatta EU som en mer demokratisk organisation? Recepten har skiftat över åren.

På 90-talet satte EU hoppet till att lyfta fram regionerna i samarbetet: regionerna hade ju fördelen att vara närmre medborgarna än det avlägsna Bryssel. Om regionerna gavs en stark roll i EU så kunde medborgarna kanske därmed känna en större delaktighet. Trots bildandet av en Regionkommitté, som i vissa frågor fick en rådgivande roll i beslutsprocessen, var det nog få medborgare som kände att detta gav EU ett demokratiskt lyft.

När det i början av 2000-talet var dags att ta fram ett nytt fördrag så testades en ny variant: innan stats- och regeringscheferna skulle börja förhandla ägde ett konvent rum, där representanter för medlemsländerna involverades.  Visst fanns det representanter för civila samhället på plats emellanåt, och visst sändes konventets öppna debatter via webben, men… så värst mycket mer demokratiskt blev det ändå inte. Konventets arbete gick t o m många EU-medborgare helt förbi.

Nästa försök från EU:s sida var att involvera medborgarna i ratificeringen av det fördrag som konventet påbörjat och som medlemsländernas stats- och regeringschefer lagt sista handen vid: det Konstitutionella fördraget. Efter diskussioner om en EU-gemensam folkomröstning, bestämde sig hela 13 medlemsländer för att göra detta fördrag till föremål för direktdemokrati genom att hålla nationella folkomröstningar under 2005. Men redan i april och maj tog det stopp: i Frankrike och Nederländerna, två av EU:s grundarländer, röstade en majoritet mot fördraget. 

Tanken om direktdemokratiska inslag försvann därmed snabbt från arsenalen av möjliga recept på att öka medborgarnas engagemang och deltagande i EU. Lite cyniskt kan man konstatera att det ju inte funkade när medborgarna inte röstade som EU:s beslutsfattare hade tänkt sig.

Och nu – medborgarinitiativet. Vad kan det komma att innebära för EU-medborgarna och demokratin?

Först kan man ställa frågan om vilka medborgare som har resurser och kontakter att samla ihop en miljon underskrifter, vilket är vad som krävs för att kommissionen ens ska pröva förslaget?

Bland de initiativ som redan har kommit in, finns det ett som handlar om mjölkkors välfärd. En av sponsorerna bakom förslaget är det internationella glassföretaget Ben & Jerry’s. Syftet med förslaget är helt klart behjärtansvärt. Men det reser frågan om hur möjligt det är för enskilda medborgare utan denna typ av uppbackning att lansera förslag? Risken finns att medborgarinitiativet blir ett instrument för redan starka lobbygrupper, intresseorganisationer och företag, som låter en privatperson lägga fram förslaget för att sen stödja det.

Men medborgarinitiativets betydelse kommer också att bero på hur kommissionen väljer att förhålla sig till de inkomna förslagen. Om kommissionen blir alltför hård i sina bedömningar om vilka förslag som får släppas fram, eller om den väljer att främst se till sina egna intressen när den sållar bland förslagen, så finns det en risk för att den svällande byråkratin, som kommissionen representerar, återigen tar utrymme från den tunna demokratin. Och att medborgarinitiativet blir ännu ett i raden av verkningslösa recept på mer inflytande för medborgarna i EU.

Malena Rosén

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".