Läs Linda Fagerströms text

Här ska vi fortsätta ägna oss åt frågan vad Europa egentligen är. I vår serie Samtal:Europa ska vi följa med konsthistorikern Linda Fagerström till en stat som är en slags restprodukt från den europeiska historien. En stat som kan framstå som en avvikelse från allt som är normalt här i dagens Europa – men som kanske just därför kan kasta ljus över vad Europa är. Och att det är en stat som inte ställer upp i EM i fotboll är inte så konstigt, eftersom man varken har tillräckligt med medborgare för att få ihop ett elvamannalag, eller tillräckligt med plats för att anlägga en fotbollsplan. Det handlar om Malteserorden i Rom.

-----------------------------------------------------------------------------------------------

Mitt i Rom, på den kulle som heter Aventinen ligger Piazza dei Cavalieri di Malta. Colosseum med sina turister är inte särskilt långt bort. Men piazzan här är tyst och folktom. Det lilla torget omges av en hög mur, smyckad med gyllene klot och obelisker. Reliefer med klassicerande trofégrupper: fanor, festonger, svärd, sköldar och hjälmar. Det är högtidligt och stramt, men så är det ju också en viktig gränslinje alla dessa svärd markerar. Här, bakom muren, ligger nämligen Den suveräna militära hospitalsorden av Sankt Johannes av Jerusalem, av Rhodos och av Malta, vanligen kallad Malteserorden. Det är Europas minsta mikrostat.

Som specialinbjuden gäst fick jag för några år sedan chansen att besöka denna ovanliga plats. Via en porttelefon i muren, just intill en obelisk, meddelade vi de rätta hälsningsfraserna och blev insläppta genom porten. Därinnanför: en allé med fri utsikt över Peterskyrkans kupol på andra sidan Tibern, några byggnader och en magnifik kyrka ritad av 1700-talsarkitekten Giovanni Battista Piranesi. Alltsammans på en yta lite större än en normal skolgård. En röd fana med det vita Malteserkorset mot röd botten. Och, skymtade inte en turkosskimrande pool där också, bakom pinjerna?

Malteserorden grundades för 900 år sen av korsfarare i Jerusalem. Syftet var att härbärgera och vårda pilgrimer i det heliga landet. Idag är orden känd för sitt hjälparbete och driver sjukhus, vårdcentraler, skolor och universitet världen över. Fram till 1834 hade den sin hemvist på Rhodos och Malta, men sedan dess alltså här, i Rom.

Landet är en så kallad mikrostat, en mycket liten stat som är självständig i folkrättslig mening. Malteserorden har permanent observatörsstatus i FN och erkänns som suverän av många länder. Dess högsta företrädare kallas Stormästare. Malteserordens har ungefär 12 000 medlemmar. Sjuttio av dem är ordensriddare som avlagt klosterlöftet, övriga helt vanliga sekulära riddare och damer. Alla bor knappast här, på Aventinen – förmodligen ingen av dem.

De har alla Malteserordens pass – som dock bara accepteras av 12 Schengen-länder. Inte Sverige. Stormästaren bor inne i stan, på tjusiga shoppinggatan Via Condotti 68 helt nära Spanska trappan, där Malteserriddarnas huvudkvarter ligger i det hus som kallas Palazzo Malta.

Orden har inte, som exempelvis Vatikanen, en egen toppdomän på internet, men egna frimärken, ett eget postkontor, egna registreringsskyltar och egna mynt – scudi, vars användningsområde dock är begränsat. Den nuvarande stormästaren Matthew Festing är den sjuttionionde i ordningen sedan den första, Helige Gerard, dog på hösten 1120.

Malteserordens mest kända medlem är konstnären Michelangelo Merisi, mer känd som Caravaggio. Han var under en kort period i början av 1600-talet Malteserriddare. Anklagad för mord i Rom sökte den våldsamme Caravaggio 1607 tillflykt och beskydd hos orden på Malta.

Efter ett års prövotid blev han fullvärdig riddare. Medlemsavgiften i det högadliga brödraskapet var svindlande för en fattig konstnär. I Caravaggios fall gjorde riddarna en kompromiss. Som betalning accepterades en altarmålning med Johannes Döparens död, fyra gånger fem meter stor. Den är än idag placerad på altaret i Johanneskatedralen i Valletta på Malta. Caravaggios signatur är tecknad i blod – eller snarare röd färg. Bokstäverna rinner i utkanten av den växande blodpölen under det halshuggna helgonet i bildens nederkant. Fra Caravaggio skrev han, som för att understryka sin nyvunna tillhörighet som ordensbroder, fra.

Caravaggio målade också av dåvarande stormästaren Fra’ Alof de Wignacourt. I porträttet från 1608 bär han full stridsutstyrsel med gyllene rustning och vapen i hand. Både munkkåpan och det heliga fattigdomslöftet känns avlägset. Inte heller Caravaggio verkar varit så noga med fromheten. Efter en intern dispyt med efterföljande blodigt handgemäng fråntogs han sitt riddarskap, fängslades och flydde till Sicilien.

Skulle en nutida Caravaggio välkomnas i Malteserorden? Kan trasiga flyktingar som han, med oklar bakgrund och stort behov av uppehållstillstånd, beskydd, söka sin tillflykt hit? Knappast. Precis som Europas andra mikrostater Vatikanen, Lichtenstein, San Marino, Andorra och Monaco, har Malteserorden ingått avtal med sina grannländer – i det här fallet Italien. EU:s migrationsregler gäller trots att orden inte är egentlig EU-medlem. Bara den som blir rekommenderad från insidan – av en som redan är medlem – kan själv bli medlem i Malteserorden. Och då blir man alltså inte medborgare i en stat, utan medlem i en orden.

Kanske kan konstnärens försök att finna räddning hos det heliga krigiska brödraskapet ha sin motsvarighet i hur fattiga länder i vår tid eftertraktat medlemskap i EU. Militärt beskydd och ekonomisk garanti lockar, då precis som nu. Kanske kan också Caravaggios nesliga utträde ur Malteserorden på grund av dåligt uppförande påminna om hur Grekland idag är på god väg att straffa ut sig själv ur EU.

Jag minns Piranesis kyrka med änglar och malteserkors i golvmarmorn och vyn över Rom och Vatikanen från Malteserriddarnas lugna park. Som att befinna sig i en lucka i tiden, och i rummet. Trots att denna lilla enklav på Aventinen kanske känns som en stolligt anakronistisk kvarleva från en glömd tid påminner den samtidigt om ett Europa som fanns för inte särskilt länge sedan. Det är till exempel bara 150 år sedan det idag krisande Italien enades. Innan dess var vår världsdel ett virrvarr av furstendömen och stadsstater, styrda av mer eller mindre egensinniga ledare. Mikrostaten Malteserorden är en mikroidentitet som påminner oss om vad Europa en gång var.

Linda Fagerström

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".