Läs Isabelle Ståhls text

Den sjunde december 2005 tog en ny toppdomän plats på nätet. EU. Då blev det möjligt för privatpersoner, företag och myndigheter att lägga upp hemsidor som avslutas med punkt eu. Men vill vi verkligen att EU ska vara Europas centrum, europeisk identet:

Europas mitt, europeisk identitet, vi ska idag fortsätta vår serie om olika platser som kan göra anspråk på att säga något alldeles särskilt om vad det innebär att vara europé. Och idag ska vi börja på en plats som inte finns på något särskilt ställe – och som därför kanske följer med oss, vart vi går. Isabelle Ståhl:

Jag är inte från Europa, jag är från internet. Så tänkte jag när jag ombads skriva om europeisk identitet. Jag tror att många som växte upp på internet har känslan av att den fysiska platsen och kroppen inte definierar var man är eller vad man kommer ifrån. Det finns naturligtvis en naivitet i en sådan världsbild. Den påminner om hur människor i gated communities betraktar sig mer som världsmedborgare än samhällsmedborgare. De kopplar upp sig mot världen och anser sig inte längre behöva samhället som omger communityt.

Och även om identiteter är mer flytande i det senmoderna samhället kan man inte vifta bort den politiska sprängkraft som identitetsbegreppet fortfarande har när flyktingar körs ut från Europa om de saknar rätt papper och främlingsfientliga partier vinner väljare med sitt romantiserande av den autentiska härkomsten.

Vid sekelskiftet skildrade flera skandinaviska författare en upplevelse av att befinna sig i en overklig periferi vid sidan av den ”verkliga”  tiden och platsen i Europas centrum. Jag har aldrig känt så. Min uppväxt i ett globaliserat informationssamhälle har gett mig känslan av att tiden och rummet inte utgör något hinder. Deras konturer har upplösts.

Med internet eller en flight kan jag bli vem som helst, var som helst, när som helst. Det låter kanske romantiskt, men i ett krisdrabbat Europa har en sådan rotlös flexibilitet blivit det enda sättet att existera på. Nyutexaminerade unga tvingas röra sig nomadiskt genom länderna på jakt efter de svartjobb de kan få utan ett visum. Den europeiska identiteten är för dem en exil.

När jag landade i Sarajevo efter två timmar var flygplatsens lysrörsljus lika blekt som på Arlanda och det kändes inte som att jag hade förflyttats alls. Kanske är det därför jag ibland längtar efter närvaron i ett rum som inte försvinner om jag vänder bort blicken. En plats, inte ett koncept.

Något outbytbart. Det var först när jag hade varit några dagar på den förindustriella bosniska landsbygden i ett hus där ingen kunde engelska och foton av överlevande krigshjältar prydde väggarna som jag kände förflyttningen i kroppen. Den var en slags värk i mellangärdet, en rent fysisk känsla av att vara någon annanstans, i en plats som kändes som en annan tid. Jag kände mig plötsligt väldigt europeisk, kanske för platsen jag kommit till kändes som en annan världsdel.

En sommar följde jag med två vänner längs järnvägen genom Europa. På tåget förhörde de mig på tyska hermeneutikers födelseår och talade högmodigt om det ”värdigt europeiska”  och ”den klassiska europeiska bildningen”. I Gdansk, Berlin och Warszawa gick vi på technoklubbar och dansade oss trötta till melankolisk, massproducerad eurotrash från Holland. På dagarna drack vi Zywiek i ett polskt kvarter som såg gammalt ut men egentligen var nyuppbyggt efter kriget. Min vän skrev tyska dikter om Rhenfloden och raljerade över det degenererade USA där den äldsta kulturlämningen är Disneyland.

Är vi där nu, tänkte jag, har vi äntligen funnit Europas hjärta?

Men samma högtidliga känsla fick jag i Belgrad, Odessa och Kiev. 

Känslan av att befinna sig i centrum hänger inte nödvändigtvis ihop med en viss plats, snarare är den sammanflätad med en händelse. I en tid då identitet är något man skapar snarare än har, är den europeiska identiteten en av många lika flyktiga konstruktioner.

Isabelle Ståhl

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista