Läs Ulla Gudmundsons text

Vad tror du på?

(I believe in silence. Growing up in Massachusets, my playground was the small stone church where my father was minister.)

Det amerikanska radioprogrammet This I Believe – detta tror jag på – började sändas på femtiotalet och sänds fortfarande. Idag finns det på Internet i en stor satsning, med massor av inlästa texter av amerikaner som berättar om vad just de tror på. Från barbecue – till tystnad. Det är Andrew Flewelling - en amerikan i femtioårsåldern - som i sitt bidrag berättar om sin tro på tystnad. Som barn brukade han gömma sig i den lilla stenkyrka där hans pappa var präst. Och det var inte för att möta Gud – utan för att det bara var där hann slapp undan den press det då innebar, att vara barn till en vit pappa och en svart mamma – och dessutom prästens son.

(It was there that I could escape the scrutiny and expectations of being a child of color, and a son of a preacher.)

Ja, This I Believe är en långkörare i USA och kanske är det lättare att ha närmare till tron – vilken slags tro det än är – i ett land där över 80 procent av befolkningen uppger att de har en religiös tillhörighet. I Sverige är det annorlunda. Vad betyder det för svenskars möjlighet att finna mening i tillvaron? Ulla Gudmundson, som är diplomat (och själv beskriver sig som en nyfiken och sökande person som Gud har klappat på axeln) ska reflektera över det.

Vi är vana att se Sverige som Landet Lagom. Men World Values Survey, en internationell studie av människors värderingar, ger en annan bild. I ett avseende i alla fall. På en karta som visar hur viktig religionen är i olika länder hamnar Sverige högst upp i högra hörnet. Inte alls Landet Lagom. Snarare Landet Extrem. Sverige framstår som det mest sekulära landet i världens mest sekulariserade världsdel, Europa. Bara en mycket liten andel av de intervjuade svenskarna uppger att religionen har betydelse för deras liv.

Spelar det någon roll? Klarar vi oss inte bra utan Gud? Ska vi inte i själva verket vara glada att ha gjort oss av med det som nyateister som Richard Dawkins och Christopher Hitchens föraktfullt kallar vidskepelse?

Sverige idag är utan tvekan ett gott land att bo i. Inte perfekt, men ett av de bästa i världen. Vi har fred, frihet, demokrati. Internationellt sett har vi en hög grad av social trygghet. Både kvinnor och män får vara människor, yrkesarbete och personlig utveckling kan förenas med föräldraskap. Barnaga är tackochlov förbjuden.

Richard Dawkins fick en gång frågan hur ett ateistiskt idealland skulle se ut. Han svarade: ”Ja, som Sverige ungefär.”

Men Sverige kan också ses som ett land som införlivat och byggt vidare på det kristna budskapet. Barmhärtighet, solidaritet, rättvisa, respekt för individen går som en röd tråd genom evangelierna. Rent historiskt har kristendomen varit en viktig inspirationskälla till vår samhällsmodell. Dietrich Bonhoeffer, den tyske teologen som hängdes av nazisterna för sin delaktighet i en mordkomplott mot Hitler, ansåg att Gud och människan kunde vara starka samtidigt. Gud är, menar Bonhoeffer, en god förälder. Han vill att hans barn ska växa upp och bli självständiga. Kanske skådar Gud med ett nöjt leende ner på vårt land och konstaterar att ”det är mycket gott”? Minus vapenexporten möjligen.

Nej, inte ens minus vapenexporten är det så enkelt. Det har länge funnits revor, oroliga underströmmar i det ytligt sett areligiösa, förnuftsstyrda Sverige. Tydligast märks det i litteraturen, hos Stig Dagerman, Torgny Lindgren, PO Enquist, Birgitta Trotzig. Trotzig skrev 1988 en lysande essä om svenskars djupa känsla för naturen som ett uttryck för ett religiöst behov. Redan 1974 vågade den kristna poeten och essäisten Elisabet Hermodsson utmana den radikala vänsterrörelse hon själv tillhörde med följande ord: ”Man vill bryta med allt som förefaller en gammalt. Man sliter i känsloband som binder till traditionella livsmönster och i farten rycks ibland också mer existentiella känslogrunder bort, sådana som är förutsättningen för en människas förmåga till sinnlig närhet, hennes förmåga att uppleva naturen och medmänniskan…”

Har vi här kanske nyckeln till varför religionen kommit tillbaka i vårt offentliga samtal, inte bara i Sverige utan också i andra delar av Europa? Sociologerna Ulrich Beck och Jürgen Habermas ser 1980-talet som en idéhistorisk brytpunkt i de västerländska samhällena. I nära tvåhundra år har vi i Västerlandet trott att det mänskliga förnuftet, naturvetenskapen, tekniken successivt skulle organisera världen till det bästa. Beck ser Tjernobylkatastrofen som knäcken för denna naiva framstegstro. I spåren av Tjernobyl har följt aids, tsunamis, fågel- och svininfluensa, en ny kärnkraftskatastrof i Japan. Naturen slår tillbaka, människan är inte allsmäktig. Beck säger det inte själv, men en slutsats blir att om jordiska frälsningsläror inte håller, då ligger det nära tillhands att vända sig till Gud.

Habermas – som inte är troende – ser de religiösa värdesystemen som en källa till återställd balans i samhällen där rationaliteten spårat ur och blivit destruktiv. Moderniteten bygger, menar han, på värden sen inte själv kan återskapa. Mänskliga rättigheter måste förankras i något djupare, annars gröps de successivt ur och korrumperar sig själva.

Elisabet Hermodssons varning till 70-talsvänstern kan också läsas som ett poetiskt uttryck för Habermas’ och Becks kritik av det modernistiska, upplysningsgrundade projektets avarter.

Men återupptäckten av den existentiella djupdimensionen, av Hamlets insikt ”mer finns i himmel och på jord, Horatio, än någonsin filosofin har drömt om”, kan bli reaktionär. Risken är att barnet, det klarögda kritiska förnuftet, kastas ut med badvattnet i en tid då känslan, kroppen, den subjektiva upplevelsen, uppvärderas. Istället för en nyromantik önskar jag mig en mogen upplysning, en ny syntes där landvinningar som demokrati och jämställdhet försvaras men där fönster finns mot evighet och helighet.

Ulla Gudmundson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista