Läs Pernilla Ståhls intervju med Alain de Botton

Tänk dig ett torn, 45 meter högt, där varje centimeter motsvarar 1 miljon, av alla de år som det har funnits liv på jorden. Tornet är byggt i olika stenmaterial som speglar jordens geologiska utveckling och allra längst ner, närmast golvet, finns ett en millimeter tjockt guldband. Det är under så kort tid, vi människor har funnits.

Tanken är svindlande och det är meningen: att gå in i tornet ska vara som att ställas inför storheten i att vi lever här på jorden. Det är tänkt att byggas i Londons finanskvarter och initiativtagare är författaren Alain de Botton – och precis som de Bottons senaste bok, Religion för ateister, har förslaget om denna ateistiska helgedom väckt starka reaktioner, både från kristna och ateister. När förslaget först presenterades i januari i år sa pastor Katherine Rumens till the Guardian att det inte räcker med byggnader man kan känna vördnad inför för den som är psykiskt svag eller lever nära döden, medan ateisten och vetenskapsförespråkaren Richard Dawkins sa att det var ett slöseri med pengar eftersom ateister helt enkelt inte behöver tempel.

Alain de Botton har pekat ut Dawkins som en av sina motståndare i sin kampanj för religiös ateism: en kampanj där han betraktar religionen som en slags kulturform som också ateister kan lära sig något av – och använda för att skapa mening i livet. Pernilla Ståhl ringde upp honom för att be honom utveckla sina tankegångar – och hon började med att fråga hur han ser på att han har fått utstå en sådan hård kritik.

-Jag är en ganska udda fiende för mina kritiker, säger Alain de Botton. Jag är övertygad ateist , men jag säger samtidigt att jag tycker att en hel del av religionens attribut är ganska charmerande, en del rätt intressant och att jag vill stjäla det. Det är, konstaterar Alain de Botton, ganska nöjt,  givetvis en provocerande position.

För att nå dit, till den positionen,  har Alain de Botton gjort en resa. Han växte upp i ett strikt sekulärt hem, och uppfostrades till att tycka synd om människor som fångats i religionens nät. Troende människor kunde man inte ta på allvar, säger Alain de Botton och beskriver sin barndoms syn på religion med en kaskad av adjektiv.


Men gradvis hände något.

Alain de Botton blev i tjugoårsåldern varse det konstnärliga, musikaliska och filosofiska arvet som är så intimt lierat med religionen, han läste Pascal och Spinoza, besökte medeltida kyrkor, bländades av buddhistisk zen-arkitektur , och hans ögon öppnades för en värld av skönhet när han hörde en kantat av Bach

Även om jag aldrig har vacklat i min övertygelse om att Gud inte finns,  säger Alain de Botton insåg jag att religionen har redskap för att ge tröst, få inspiration och skapa ett gott samhälle. Redskap som även en ateist kan använda. Fullt utlopp för sin ambivalens inför de dogmatiska sekulära principer han uppfostrades till att följa, vågade han inte få, förrän efter sin fars död. Fadern, som, berättar Botton, trots sin ateistiska övertygelse inte hade ordnat med en sekulär begravning utan istället vilar vid en judisk kyrkogård i nordöstra London.

Att försöka bevisa att Gud inte existerar, det kan, fortsätter Alain de Botton,  med en blinkning åt Richard Dawkins, författare till boken Illusionen om Gud, ja det kan vara en underhållande aktivitet för ateister, men Alain de Botton vill komma bortom den debatten, en debatt som han menar är lika tråkig som meningslös. I inledningen till sin bok skriver Alain de Botton  att den viktiga frågan är inte om Gud existerar eller inte, utan vad vi ska göra när vi slagit fast att hen inte finns. Så, vad ska vi göra då?

Den viktiga frågan vi måste ställa oss är:  om vi inte tror på någon högre makt, är allt bra då? För Alain de Botton är svaret nej på den frågan, det finns, säger han, och inte minst i vårt extremt materialistiska sekulära värld, många behov som inte blir tillgodosedda. Vi behöver fortfarande moralisk vägledning, vi behöver tröst, konst och arkitektur som kan ge oss inspiration och glädje.  Strukturer för att hantera död och giftermål. Varför är det så många som gifter sig i kyrkan, eller blir begravda där,  även om de inte är troende? Jo, för att kyrkan har en struktur.

Vi hittade på religionen, eftersom vi har vissa behov, och de behoven försvinner inte bara för att vi inser att allt är påhittat.

Tänk dig religion som en buffé , jag går runt buffebordet och lägger bara de allra godaste bitarna på min tallrik. Detta synsätt upprör folk, du behandlar religionen som vore det en cafeteria, så kan man inte göra! Och jag säger, jo det är precis så jag ser på religion. På samma sätt som jag gör med annan kultur, jag läser den bra boken, gör min egen spellista. Religion är resultatet av kultur,  inte av gudomlig uppenbarelse. Och precis som när det gäller andra kulturella uttryck tillåter jag mig att vara mycket selektiv.

Så, Alain de Botton plockar från det befintliga buffébordet, men han är också i färd med att skapa en sekulär byggnad, som ska fylla det behov han menar finns hos ateister, för vila, meditation, skönhet.

Alain de Botton berättar att mark har inköpts i östra London, och förhoppningsvis kommer det om några år finnas ett högt torn , och det kommer vara en plats för alla, där man kan få perspektiv på tillvaron. Men, undrar jag, nu finns det en bok, och snart kanske också en byggnad, ett tempel. Börjar det inte likna början till en ny religion? Jag kommer o tänka på Auguste Comte, som för övrigt Botton är inspirerad av. Comte som i början av 1800-talet utvecklade en humanitetens religion och började kalla sig själv för Den stora Prästen. Håller han inte på att göra som Auguste Comte? Absolut inte, säger Botton. Vi tillber inte något, och jag är inte någon ledare. Vad jag vill är att sekulära personer ska öppna ögonen för vad vi kan lära av religionen, och kopiera det.

FREDRIK PÅLSSON:
Pernilla Ståhl nådde Alain de Botton i London som utgör basen i hans liv som annars förefaller vara mycket kosmopolitiskt. När vi inför presentationen av gårdagens program här i OBS läste på om den lilla församling i Porto Alegre som tillber människan i sitt lilla positivistiska tempel i Auguste Comtes efterföljd: vad hittar vi där, om inte en artikel om när Alain de Botton var på besök.

Den byggnad han själv hoppas kunna uppföra nästa år ska alltså ligga mitt i finanskvarteren – eftersom Botton anser att det är där man som mest tappat perspektivet på vad som är viktigast i livet. Hälften av kostnaderna har enligt the Guardian säkrats av en grupp byggherrar som vill vara anonyma, men förhandlingarna om offentlig finansiering strandade eftersom myndigheterna inte ville förknippas med ateism. Nu försöker de Botton finansiera resten av kostnaderna med hjälp av donationer och möjligheten finns förstås att författaren själv eller hans familj – som är på den brittiska topp 100-listan över landets rikaste - skjuter till det som saknas.

Nu har vi på OBS sänt vårt sista bidrag i P1:s temavecka ”Vad ska man tro på”: men veckan fortsätter i Människor och tro, och Filosofiska rummet. Imorgon hör du den så kallade nyateisten Richard Dawkins – som de Botton pekar ut som en av sina motståndare – i Människor och tro.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista