Läs Lisa Zetterbergs text

Det är bara någon generation sedan svenska folket fick den största delen av sin motion från cykling, arbete och skogspromenader – idag tycks träningsanläggningar växa upp i samma takt som galleriorna, och det är inte längre något konstigt för vem som helst att ha en specialiserad löparutrustning hemma i garderoben, med anpassade skor och kläder som ska maximera prestandan. Ingen kan ju säga något annat än att träning är bra. Men hur talas det om träning? Och vilken bild av den sprids genom de stora medierna? Lisa Zetterberg har under en längre tid intresserat sig för mat, moral och kroppsideal och hon har läst en bok där författarna ser problem med detta enorma fokus som finns på träning idag, ett fokus som de menar skapar kroppspanik.

Att träna är en väldigt central företeelse i dagens samhälle. Från alla håll överöses vi med medlemserbjudanden från gym, reklam för träningskläder och tidningsartiklar om hur vi på bästa sätt ska komma i form. Att ha ett par specialiserade löparskor i garderoben behöver inte tyda på en elitsatsning, att ta träningen seriöst har blivit en självklarhet för många. Träningsnormen står i regel okritiserad, den är tätt sammanlänkad med idén om en bättre hälsa och samhällsvinster i form av färre sjukdomar, kort sagt värden som är svåra att vara emot.

Sociologerna Shari L Dworkin och Faye Linda Wachs har studerat tio års utgivning av amerikanska träningsmagasin. Resultaten av undersökningen presenteras i boken Body panic och visar bland annat att tilltalet till män och kvinnor i tidningarna till rätt stor del överlappar. Både män och kvinnor förväntas vara intresserade av att minska sitt kroppsfett samt att behöva ständigt nya produkter för att hålla sig i trim. Det är en estetiskt tilltalande kropp som saluförs, även om det sker genom att hänvisa till förbättrad hälsa. Den åtråvärda och förstår man åtrådda kroppen presenteras dock väldigt olika beroende på kön. En vältränad kvinna förekommer i bildspråket som slank utan större muskler, medan en vältränad man har stora väldefinierade muskler särskilt på överkroppen.

Det genomgående budskapet är att träning är lika med hälsa och det är något som i Body panic associeras till begreppet ”healthism”, hälsoism. Enligt ekonomen Robert Crawford som myntade begreppet i en klassisk artikel 1980 betyder det att både problemet (ohälsa) och lösningen formuleras på en individnivå. Det är den enskilda personens plikt att hålla sig frisk och i ett samhällsklimat där en en hälsosam kropp med nödvändighet definieras som en vältränad, slank eller muskulös, kan bristen på den sortens kropp uppfattas som en moralisk förslappning.

Boktiteln Body panic syftar till att samhället gripits av en kollektiv kroppspanik. Den har likheter med det som brukar kallas moralpanik, men skiljer sig i vissa delar menar författarna. I litteraturen om moralpanik beskrivs hur en samhällsgrupp demoniseras och får skulden för det pågående förfallet.

När moralpaniken handlar om spänningsfältet kropp,träning och hälsa finns förvisso en tydlig demonisering av den överviktiga, underförstått stillasittande och passiva, kroppen. Begrepp som fetma-epidemi antyder att det finns en illavarslande kraft som måste stävjas. Men då den överviktiga kroppen helt saknas på sidorna i träningsmagasinen är det istället en folklig helgonfigur som kan utrönas, i form av den vältränade kroppen. Under kroppspaniken är omoral egentligen inte ett visst beteende utan står att läsa i någons utseende. På det sättet skapas vad Dworkin och Wachs beskriver som en omvänd version av Dorian Grays porträtt; det vill säga berättelsen om hur Grays själ smutsas av omoral utan att det syns i hans utseende, det är istället porträttet som får bära de yttre tecknen. Nu är själen bortkopplad från det moraliska projektet. Kroppen är istället den visuella moralisk skalan som omgivningen kan bedöma. Den synliga övervikten blir på så sätt omoralen i sig.

Den kroppsliga moralen är förknippad med makt och lättare att uppnå för den redan privilegierade. Mininotiser med tips på nya produkter att konsumera har blivit en allt större del av träningstidningarna enligt Dworkin och Wachs undersökning. Det går att köpa sig ”små segrar” i form av rätt produkter, skriver de. En annan viktig komponent i tidskrifterna är de före och efter-reportage som ofta fokuserar på viktnedgång. Dessa är en sorts moralisk biktstund med formen av en individuell framgångssaga. Nyckelfraser som att det ”bara” är att ta sig tid till träning samt att övningarna är ”enkla” osynliggör strukturella skillnader. På ena sidan finns alltså pliktmoralen och på den andra sidan den grupp som inte syns men som underförstått inte förstår att konsumera rätt.

Några av de som försöker uppmuntra till att se träningen som något annat än en moralisk plikt är företagen som säljer träningsprodukter. De försöker konsekvent ladda praktiken med ett annat, mer heroiskt, innehåll. Under OS i somras uppmanade Nike konsumenterna att finna sin egen storhet i kampanjen Find your greatness, medan Adidas uppmanade tittarna till att inta scenen, Take the stage. Kampanjernas bildspråk innehåller den berättelse om stora uppoffringar och dedikation till målen som vi känner som idrottsstjärnans. Samma värderingar överförs på vår egen vardagsträning, vi uppmanas att se oss som delar av samma berättelse.

I Nikes kampanj Make yourself athlete ser vi hur cirkeln sluts. En rad framgångsrika idrottskvinnor, förebilder för många, skildras i gymmiljö. Avskalade av tävlingsmomentet och sin expertis inom respektive idrott är de reducerade till att utföra just det vi brukar kalla träning. Det handlar trots rubriken mindre om att tittaren ska bli som sina förebilder, en atlet, än att atleten ska framställas som vilken gymbesökare som helst.

Oavsett om kampanjen säger sig vilja uppvärdera motionären eller placera stjärnorna i vardagen handlar träningen i slutänden om att möta estetiska och moraliska ideal. Det är kanske därför tränandet har fått en så genomgående central roll, genom att träna visar vi oss som dugliga människor och vi visar att vi tillhör den samhällsgrupp som förstår att prioritera rätt och navigera i konsumtionssamhället.

Lisa Zetterberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".