Läs Monica Braws text

Nu från kroppsdesign till design i största allmänhet: vartannat år sedan 2008 utser den ideella organisationen International Council of Societies of Industrial Design en stad, eller flera städer, till världens designhuvudstad, och en av vinnarna under 2012 har Helsingfors varit. Och precis som med kroppsträning beskrivs design av städer inte bara som en utsmyckning utan också som någonting nyttigt. Men på vilket sätt? Monica Braw rapporterar.

Nu är det inte längre fråga om föremål och konsthantverk, nu handlar det om att vara nyttig för samhället i stort. Det deklarerade Pekka Timonen, ledaren för Helsingfors som världens designhuvudstad 2012. Själv tillhör han en av de generationer som vuxit upp med Marimekkos randiga tröjor. Ett exempel på samhällsperspektivet är det nya bostadsområdet på Busholmen där man inte bygger bastu i varje enskild lägenhet utan återgår till gemensamhetssauna – ett osvikligt sätt att föra människor närmare varandra.

Två av de otaliga arrangemangen under året understryker extra tydligt hur människor förenas genom formgivning. Den ena, på tredje våningen i universitetets huvudbyggnad, är förmodligen det mest undanskymda, den andra, på den plats där helsingforsborna jäktar mest, Kampen, är det synligaste och ändå det stillsammaste.

Universitetets utställning heter på finska Yliopisto istuu, Universitetet sitter. På svenska heter den Lärda stolar, men som så ofta är finskan mera fyndig. En stor sal har fyllts enbart med stolar. De finns i de mest skilda versioner och de flesta av dem används än idag fastän en del stammar från 1800-talet. Universitetet låg på den svenska tiden i Åbo, men efter Åbo stora brand 1827 och den ryska tidens inträde flyttades det till Helsingfors. Dit tog man enligt inventeringen bland annat med sig vad som betecknas som ”440 små stolar” - och så har det fortsatt: stolarnas historia vid universitetet är nogsamt nedtecknad.

Universitetet hade länge en egen snickarverkstad och man beställde också bland annat från fängelserna. Bland formgivarna är särskilt snickaren Gustaf Berggren och inredningsarkitekterna Arttu Brummer, Runar Engblom och Elli Ruth välkända.

Att kärleken till universitetets möbler är grundmurad visar en berömd händelse under fortsättningskriget när universitetsbyggnaden en vinterdag 1944 bombades. Då rusade lärare och studenter till och räddade stolar och bord och den berömda katedern i solennitetssalen genom att bära ut dem i snödrivorna.

Utvidgningar och förnyelser, nu senast universitetsbiblioteket i Kajsaniemi, har inneburit många nya slags stolar. Men i huvudbyggnadens entré slår man sig fortfarande ner på de pallar i något slags romersk stil som väckte så stor uppmärksamhet när de placerades där på 30-talet.

”Titta mamma, en vedkorg!” lär ett barn ha ropat men mamma förklarade:  ”Funkis, min vän, det är en stol.”

Lika svårdefinierbar som den stolen är designårets mest publika skapelse, Kapellet på Kampen, beställt av Kyrkan i Helsingfors i samarbete med Helsingfors stads socialverk. Det har kallats en gigantisk öltunna. Kampen är den öppna plats som förr var förgiftad av avgaser från långfärdsbussar. De kör nu in under marken och i byggnaden ovanpå finns fullt med affärer, restauranger och kaféer. Över Kampen jäktar tiotusentals människor varje dag på väg ut i stan, till stationen och till Metron. Mitt i rusningen ligger Kapellet. Det är den tystaste platsen i hela Finland.

Öltunnebilden är inte så dum för hela byggnaden, nära 12 meter hög, är enbart gjord av välvt trä, utan hörn. Det ser märkligt ut bland stadens kantiga betongkolosser. Det är märkligt. Också därinne är allt, golvet, de fönsterlösa väggarna och taket, av trä utan utsmyckningar. Tystnaden är av helt eget slag - annorlunda än i en kyrka med akustik för psalmsång men också annorlunda än i en studio med dämpande atmosfär. Kapellets tystnad är på ett obeskrivligt vis mjuk och omfamnande. 

Arkitekterna Kimmo Lintula, Niko Sirola och Nikko Summanen har redan blivit prisbelönade.

När mycket annat från designåret är glömt kommer Kapellet och tystnaden att finnas kvar. Det hålls öppet från sju på morgonen till sena kvällen för alla oberoende av övertygelse som söker en stunds ro. Och det kan man väl verkligen kalla nyttigt för samhället, vilket ju var designårets mål.

Monca Braw

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".