Läs Görrel Espelunds text

Efter att det amerikanska sändebudet till Kenya, i januari år 2008 hade haft möte med den då sittande presidenten Mwai Kibaki, gick hon ut i pressen och lovordade honom för att ”han sträckt ut en hand till oppositionen i syfte att få stopp på våldet”. Och det var verkligen så att något behövde göras. Efter att Kibaki utropat sig till segrare efter ett ytterst jämnt val hade kaos utbrutit: mer än 1000 människor dog i upplopp och hundratusentals drevs på flykt. Men så erbjöd sig Kibaki att bilda en koalitionsregering genom att helt enkelt bjuda in hela motståndarlaget – oppositionsledaren Raila Odinga blev premiärminister och den nya regeringen blev mer än dubbelt så stor som den gamla.

Om en vecka är det val i Kenya igen och många oroar sig för om nya våldsamheter ska bryta ut. Och då kan det verka som ett gott tecken att två av det här valets motståndare, redan på förhand har beslutat sig för att gå till val i en koalition. Men till saken hör att de också står åtalade vid Internationella brottsmålsdomstolen i Haag för att ha uppviglat människor under förra valet. Görrel Espelund ska berätta mer.

Det kan ses som en vacker försoningsgest när forna politiska motståndare går samman och bildar en enad front. Men när Uhuru Kenyatta och William Ruto i fjol lanserade sin nya koalition The Jubilee Coalition kändes det mest som ett cyniskt drag av slipade politiker.

Både Kenyatta och Ruto är gamla rävar i kenyansk politik. Båda står anklagade vid Internationella brottmålsdomstolen, ICC, för att vara ytterst ansvariga för våldsamheter i samband med förra valet 2007.

Drygt tusen personer dödades och hundratusentals drevs från sina hem.

Ruto och Kenyatta stod på olika sidor av slagfältet.

Kenyatta stöttade den sittande presidenten Mwai Kibaki. Ruto stödde utmanaren Raila Odinga.

Kibaki utropades till segrare, men resultatet var omstritt och det mesta tydde på att det egentligen var Odinga som vunnit.

Lösningen blev en kompromiss. Kibaki fick sitta kvar som president och Odinga blev premiärminister. Och till skillnad mot så många gånger tidigare – skulle det politiska våldet utredas och de skyldiga ställas till svars.

Men när utredningen lades fram var känslorna i landet delade. Det fanns de som ville att de ansvariga skulle få ta sitt ansvar och konsekvenserna av brotten. Och det fanns de som menade att en rättegång skulle splittra landet ytterligare.

Meningen var att en särskild domstol skulle sättas upp i Kenya, men när man inte lyckades med det, överlämnades ett kuvert med namnen på de misstänkta till ICC.

Nu har listan kokat ner till fyra åtalade. Och bland dessa finns Uhuru Kenyatta och William Ruto.

Båda har nekat till brott.

Några afrikanska ledare anklagar regelbundet ICC för att bara arbeta med afrikanska mål och endast åtala afrikanska ledare.

Men den nya åklagaren, Fatou Bensouda från Gambia, försvarar ICC:s arbete och kallar kritiken propaganda från individer som vill framställa sig som ”offer” för en anti-afrikansk domstol.  

För det var ju faktiskt så att de afrikanska ledarna var bland de starkaste anhängarna av en internationell domstol när dess stadgar framförhandlades i slutet av 1990-talet.

Men sedan den internationella rättvisan tagit sig an det som den kenyanska staten inte lyckades med – nämligen att åtala och pröva de ansvariga för valvåldet - har även delar av den Kenyas regering sällat sig till kören av kritiker. Flera gånger har man försökt utmana och underminera ICC:s arbete och anklagat domstolen för att vara just en ”europeisk domstol som försöker införa västerländska värderingar i Afrika”.

Den oberoende tankesmedjan för kris- och konflikthantering, International Crisis Group, ger däremot ICC tummen upp däremot.

Åtalen kan ha en avskräckande effekt på valvåld i framtiden. Tidigare försök att åtala någon för politiskt våld har misslyckats på grund av partiska domstolar. Men ICC, som ligger utom räckhåll för inhemsk politisk manipulation, kan få eliten att tänka om. För några år sedan var det ingen som kunde tänka sig att rika och inflytelserika män som Kenyatta och Ruto skulle ställas inför rätta, skriver International Crisis Group.

Den 11 maj – drygt en månad efter valets första omgång inleds rättegången i Haag mot Kenyatta. 

Det presidentkandidat Kenyatta och vice presidentkandidat Ruto står anklagade för går under brottsrubriceringen: brott mot mänskligheten. Men det hindrar dem alltså inte från att ställa upp i valet. Åtalen verkar som ett kitt mellan två bittra fiender. Och kanske hoppas Kenyatta och Ruto att tillsammans har de större chans att undgå rättvisan.

Båda två har visserligen lovat att samarbeta med domstolen – som de menar kommer att döma till deras favör. Men det går ju inte att vara helt säker och den udda duon åker nu på valturné för att övertyga folket att de ska rösta på dem.

I den senaste opinionsundersökningen leder visserligen rivalen, den sittande premiärministern Raila Odinga, men den åtalade Kenyatta kommer in som säker tvåa.

Vare sig Odinga eller Kenyatta ser ut att få så många röster som krävs för att vinna i en första omgång och då möts toppkandidaterna i en avgörande omgång – samma dag som ICC-rättegången börjar.

Men även om Kenyattas och Rutos Jubilee Coalition ligger bra till i opinionsundersökningarna – innebär det inte att en majoritet av kenyanerna är emot ICC. I själva verket är det tvärtom. Mätning efter mätning visar att en majoritet av landets invånare stödjer domstolens arbete. Och de tycker det är bra att ICC prövar de ansvariga för valvåldet 2007/2008.

Kenyatta och Ruto hävdar att åtalen är politiskt motiverade och utnyttjar dem för att söka stöd från sina väljare.

I fallet Kenya har ICC inte bara blivit en omdiskuterad domstol utan också en del av valrörelsen.

Görrel Espelund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".