Läs Rolf Gustavssons text

Vi stannar i Europa och ska ta oss till Italien där det just nu är mycket ovisst vad resultatet av förra månadens parlamentsval ska leda till – konsekvenser som intresserar och oroar hela Europa. I Italien är det presidenten, Giorgio Napolitano, som har som sin uppgift att sätta samman en funktionsduglig regering, vilket verkar mycket svårt just nu eftersom de tre största politiska konstellationerna vägrar att ha någonting med varandra att göra – och för att komplicera det ytterligare går presidentens mandat snart ut. Hur han nu än ska hantera situationen har han bara en månad på sig om han vill utlösa parlamentet och utlysa nyval – därefter inleds processen för de valda politikerna att välja en ny president.

Obs Europaexpert Rolf Gustavsson ska ge oss en bild vad som kan komma att hända i det politiska landskapet i Italien framöver.

I den italienska krisen tycks alla utvägar och nödlösningar vara blockerade. Ekonomiskt fortsätter tillbakagången och eftersom Italien är det tredje största landet i eurozonen så berör faktiskt detta drama hela Europa. Italien är för stort för att gå kaputt.

I Italien är man van vid till synes olösliga politiska kriser. ”Crisi nel buio”, kriser i mörker, som de brukar kallas. Men utgången av valet släckte alla förhoppningar om att snabbt få till stånd en regeringsduglig koalition. De tre största politiska konstellationerna vägrar att ha med varandra att göra och de är tillräckligt stora för att blockera olika former av minoritetsregeringar.

Valets store vinnare, rörelsen Fem stjärnor, vill själv bilda regering utan något som helst samröre med de gamla partierna. Beppe Grillo, som är rörelsens samlande namn, verkar ännu så länge ha strikt kontroll på sina nyvalda ledamöter i parlamentet. Men hans rörelse är för liten för att bilda en egen regering.

Vänstern under Pier Luigi Bersani, som har majoritet i underhuset blockeras av Silvio Berlusconis gruppering, Frihetens folk, som har majoritet i senaten. Och vice versa. Kort sagt, det finns ingen som idag har parlamentariskt underlag för en stabil regering.

Det finns två möjligheter. En är att gå till nyval. En annan är att spela på tid, att se tiden an. Det är en vanlig taktik att ”ge tiden tid”.

Min personliga gissning är att den sittande expeditionsministären under Mario Monti fortsätter, bland annat för att dämpa oron på finansmarknaden.

Under tiden får man se vad som händer i det nya politiska landskapet. En helt öppen fråga gäller vad som händer när de över 160 nybörjarna från Beppe Grillos rörelse drar in i den parlamentariska vardagen. Vrede och protest räcker inte särskilt långt om de vill utöva inflytande.

En annan okänd faktor gäller vad som händer i Silvio Berlusconis gruppering, när han förlorar kontrollen över det som kallas ”Frihetens folk”. De närmaste veckorna är ju Berlusconi fullt upptagen av olika rättegångar samtidigt som hans hälsotillstånd sviktar. Nyligen dömdes han till ett års fängelse för att ha läckt hemlig telefonavlyssning av en politisk motståndare till sin brors tidning. En ny rättegång handlar om ett överklagande där Berlusconi redan dömts till fyra års fängelse för skattefusk. I slutet av mars avslutas så åtalet i det beryktade fallet med den unga dansösen Ruby. Därtill inleds i dagarna ett nytt åtal mot Berlusconi för att ha köpt sig röster i senaten för att fälla Romano Prodis regering 2008.

Under de senaste tjugo åren har Silvio Berlusconi dominerat Italiens politiska liv och en lång rad av hans ursprungliga vänner har efter hand övergett honom. Möjligheten finns att ”Frihetens folk” plötsligt står utan Berlusconis ledarskap och det öppnar för nya konstellationer. Kanske bildas något som gör det tänkbart att det skapas en bred, stor koalitionsregering? Under trycket från den ekonomiska och politiska stagnationen kan det politiska landskapet komma att omgestaltas under de närmaste månaderna.

Silvio Berlusconis förestående politiska sorti väcker också historiskt intressanta frågeställningar. En av dem är varför det i Italien aldrig utvecklats ett stort, normalt borgerligt högerparti. Antonio Polito, en vänsterman som är ledarskribent på Corriere della Sera, försöker i en insiktsfull studie besvara frågan. Boken som heter ”In fondo a destra – cent’anni di fallimenti politici” beskriver det hela som en paradox. Italien är ett samhälle som kulturellt formats under inflytande från den katolska kyrkan, som socialt och ekonomiskt präglats av mängden av småföretagare, av skattefusket och av den svarta ekonomin. Allt i dimensioner som är unika i Europa.

Polito påpekar att Berlusconi aldrig bidragit till att det skapats en ny borgerlig elit och aldrig vänt sig till sina väljare med ett liberalt högerprogram. Istället har han kring sin person byggt en paradoxal allians med nyfascister och separatister.

Här har inte bildats en modern höger av det slag som i Europa personifierats av politiker som Margaret Thatcher, Nicolas Sarkozy eller José Maria Aznar. I stället har den patriotiska högern i Italien förknippats med nostalgiska smågrupper och äkta liberaler finner man bara hos enstaka intellektuella. Några som Antonio Martino och Giuliano Urbani anslöt sig tidigt till Silvio Berlusconi, men blev besvikna när det visade sig att Berlusconi hade andra intressen än borgerlighetens ideologi.

Analysen av valet visar att Beppe Grillos proteströrelse Fem stjärnor samlade väljare tvärs igenom det italienska samhället, från arbetare och arbetslösa, från fria företagare och från studenter. Rörelsen var bara svag bland pensionärerna, som röstade på de gamla partierna. Proteströrelsens resonans i väljarkåren är naturligtvis en larmsignal för alla som tror att Italien bara kan trixa sig ur dödläget. Det krävs ett generationsskifte, även i de gamla partierna, en föryngring av politiken. I Bryssel, Berlin och Frankfurt vill man se en solid italiensk regering som börjar genomföra den modernisering av landet som försummats de senaste tjugo åren.

Det är viktigt för Italien och det är viktigt för Europa. För Italien är alldeles för stort för att gå kaputt.

Rolf Gustavsson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".