Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Karin Elfvings text

Publicerat tisdag 19 mars 2013 kl 12.26

Ett dödshot i månaden. Det är vad den i genomsnitt leder till, den muslimska huvudduk med broderade prästkragar på som designbyrån Ful-Design skapade 2009 som ett komplement till de två hättor som redan finns till den så kallade Sverigedräkten.Huvudduken kan nu beskådas på utställningen Dressing Swedish: from Hazelius to Salander, som just nu visas i Washington: en utställning om vad det historiskt sett har inneburit att klä sig svenskt. Karin Elfving har varit där.

Ett litet gult, till synes obetydligt tygstycke i bomull med broderade prästkragar på. När det första gången ställdes ut 2009 revs plagget ned och designerna anklagades för att vara landsförrädare. Fyra år senare mottar de fortfarande i genomsnitt ett dödshot per månad.

Plagget som väckte så starka reaktioner var en hijab, eller muslimsk sjal. Designbyrån Ful-Design skapade den som en tredje kompletterande huvudbonad till de två redan existerande hättorna tillhörande Sverigedräkten; en klädsel majoriteten svenskar aldrig burit men som många ändå upplever sig ha någon slags anknytning till och uppenbarligen bär på mycket åsikter om.

Hijaben och de frågor den väckte är del av utställningen Dressing Swedish: from Hazelius to Salander som nyligen hade vernissage på House of Sweden i Washington. Den tar upp hur kulturarv skapas – och omskapas – genom dräkter och dräktbruk. Vad har det historiskt inneburit att klä sig svenskt – och vad innebär det idag?

Få klädesplagg omgärdas av så starka kulturkonservativa uppfattningar som just folkdräkten – varje hake ska sys i på samma sätt som det alltid har gjorts och är plagget traditionellt i ylle, ja då ska det så förbli, oavsett om det inte är det bäst lämpade materialet för platser där till exempel svensk-amerikaner bor. Föreställningen om folkdräktens statiska karaktär har på senare tid kommit att användas som ett politiskt verktyg för grupper som likt Sverigedemokraterna bygger sin ideologi på att framställa svenskheten som oföränderlig. De tydliga direktiven för hur en ”riktig” folkdräkt bör se ut översätts då till en idé om att en lika skarp gränsdragning vore möjlig mellan vem som är svensk och inte.

Sverigedräkten, också del av utställningen, kom till så sent som i början av 1900-talet med syftet att fungera som en gemensam dräkt för de som inte hade en självklar lokal tillhörighet, så kallade ”utsocknes”. Idag är det kanske främst människor inflyttade från andra länder som kan sägas befinna sig i en sådan situation. Muslimska kvinnors klädedräkt uppvisar dessutom likheter med de långa och täckande svenska folkdräkterna som, enligt rådande kutym, alltid inkluderade en huvudbonad för att skyla håret. Ful-Designs hijab följde alltså en tradition men öppnade samtidigt för att göra den vackra Sverigedräkten tillgänglig för fler människor.

Charlotte Hyltén-Cavallius, forskningsledare vid Mångkulturellt Centrum och curator för utställningen Dressing Swedish, menar att vi istället för att betrakta objekt som att de är svenska, bör intressera oss för hur de blir svenska genom användningen av dem. Det alltså var först när Drottning Silvia iklädde sig Sverigedräkten på nationaldagen 1983 som den på allvar laddades med en symbolik av att representera Sverige. Och i och med att plagget årligen bärs under högtider som upplevs som svenska bekräftas det som del av det svenska kulturarvet.

Samtidigt har vad uppfattas som svenska kulturuttryck alltid modifierats i takt med att befolkning och vanor förändrats. Att hijaben kombineras med Sverigedräkten signalerar att islam idag kommit att bli en del av Sverige. Den här typen av uppdateringar visar på att kultur och kulturarv snarare än att vara förstelnade nationalromantiska statyer är fenomen som ständigt omskapas i förhållande till de sammanhang de ingår i.

En av få grupper i dagens Sverige som faktiskt använder sina folkdräkter annat än som uppvisningsobjekt är samerna. Samtidigt som de traditionella kläderna är viktiga som identitetsmarkörer finns en öppenhet för att experimentera med samspelet mellan mode och dräkter, något som också tas upp i Dressing Swedish. Förutsatt att man behärskar och respekterar de grundläggande koderna för hur band och symboler placeras för att kommunicera till exempel familjetillhörighet, område och status, är det fritt fram att pröva nya snitt och utformningar, enligt Anna Skielta från Sametinget. Jokkmokks marknad är i själva verket en årlig modevecka, full av nya kreationer. När Anna iklär sig en samisk dräkt känner hon sig alltså traditionellt samisk och modern på samma gång.

De gånger jag själv burit folkdräktens historietyngda yllekjol på midsommar har den mer känts som en exotisk relik från svunna levnadsvanor än som ett plagg med egentlig koppling till dagens samhälle. Vad skulle det då vara att klä sig ”svenskt” idag? Hänger så kallad "svensk" design ihop med hur Sverige som nation föreställs och marknadsförs? Visst tycks den svenska självbilden, som väl bland annat bygger på värden som funktionalism och demokrati, i viss mån avspeglas i en modebild som premierar det nedtonade snarare än det glamourösa, viljan att smälta in hellre än att sticka ut.  I Karin Falks bok ”Det svenska modeundret” läser jag att det kanske mest exporterade - och populära - ”svenska” modeplagget symptomatiskt nog är ett par amerikanska arbetarbyxor. Jeansen. Måhända borde vi därigenom också dra slutsatsen att referenserna för såväl mode- som identitetskapande snarare än att vara nationella, idag kommer från en västerländskt kodad, global marknad. Och de "svenska" jeansen, ja de kan mycket väl designas i London, produceras i Bangladesh för att slutligen användas i Sydafrika.

Karin Elfving

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".