Läs Mats Johanssons text

James Buchanan gick bort i januari, 93 år gammal, och under sin livstid formade han en hel generation nyliberala tänkare. Sina största triumfer firade Buchanan under andra halvan av åttiotalet, då han både tog emot Sveriges Riksbanks pris i ekonomi till Alfred Nobels minne, och fick se hur politiker som Margaret Thatcher och Ronald Reagan försökte omsätta hans idéer i praktiken.

(JAMES BUCHANAN:)

I’m not one of those – as you know – I’m not one of those anarchocapitalists who sort of thinks there’s no rule for government. I think government is absolutely necessary, but it is necessary in a limited way.

Det var hur staten skulle begränsas som var en av Buchanans käpphästar. Eftersom politiker vill bli valda fattar de inte ekonomiska beslut utifrån hur det påverkar samhället i stort, utan utifrån sin vilja att vinna och behålla röster. Om demokratin får härja fritt är det enligt Buchanan därför oundvikligt att statens utgifter stiger och för att komma till rätta med det ville han införa tydligare regelverk för var gränsen går för vad politiker får göra. Och det var hans idéer om hur det ska gå till, som gav honom nobelpriset i ekonomi.

Och nu står vi här, två månader efter Buchanans bortgång i ett 10-tal där människor drabbats hårt av den ekonomiska krisen runt om i världen, samtidigt som tyngden från statsutgifterna är stor – inte bara i europeiska krisländer, utan också i till exempel USA. Så hur är det med James Buchanan? Är det i hans idéer lösningen finns? Eller är han en del av problemet? Vi ska höra två röster om det i dagens Obs – först ut Mats Johansson, moderat riksdagsledamot och ordförande i den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld.

”Moderna statliga byråkratier har kommit att behärska andelar av nationalinkomsten som ingen kunnat drömma om, inte ens de första demokratiska socialisterna i sina mest rosenröda framtidsförhoppningar. Dessa byråkratier kommer inte utan kamp att avstå från sina positioner i samhället.”

Denna prognos formulerades av den nyligen avlidne ekonomiprofessorn James Buchanan i en föreläsning 1975 kallad Politik utan romantik, på svenska i boken Maktens gränser. Iakttagelsen om byråkratiernas makt över politiken var inte ny men Buchanan förklarade varför på ett sätt som väckte intresse i vetenskapssamhället.

Kärnan var egennyttans betydelse för politiska beslut, hos både beslutsfattare och väljare. Analysen utfördes med analogier från marknadsekonomins grunder om förhållandet mellan producenter och konsumenter – med skillnaden att på kommersiella marknader ingås frivilliga avtal medan politiken bygger på tvång under lagarna. Men kapitalistens vinstmaximering har en motsvarighet i politikerns röstmaximering och väljarens fundering över hur den egna livssituationen kan gynnas.

Buchanan företrädde en teoribildning om det offentliga valet, public choice, som belönades med Nobelpriset i ekonomi 1986 – en skola med namn som Mancur Olson, Gordon Tullock, Anthony Downs och William Niskanen. Briljanta forskare, vågar jag påstå efter att ha träffat fyra av dem under renässansen för klassiskt liberala idéer på 80- och 90-talen.

Specialiserade på förklaringar till politikers och väljares beteenden tillhandahöll de nya glasögon för den som ville granska politisk makt utifrån ett mer kritiskt förhållningssätt än äldre tiders idealism. Till genomslaget bidrog forskningen vid Chicago-universitetet då Friedrich Hayeks och Milton Friedmans idéer fick politiskt gehör under Reagans och Thatchers år vid makten.

I Buchanans fall fanns en äldre akademisk referens i botten: professor Knut Wicksell, en svensk radikal 1800-tals tänkare i den så kallade Stockholmsskolan med en bakgrund i matematiken, österrikisk filosofi och läran om konstitutionella maktbegränsningar.

Den gemensamma nämnaren är hypotesen att väljarna må vara för individens frihet och en begränsad statsmakt, men ändå röstar för politiklöften om utgiftsexpansion i tron att gynnas av detta och i frånvaro av besked om vem som betalar för godispåsarna. På svenska förklarar Julaftonsteoremet av Henrik Åkerman 1976 att i valet mellan en semesterresa och bättre sjukvård röstar man för bådadera, för både ökad privat och offentlig konsumtion.

Victor Hugo påpekade att inget är så mäktigt som en idé vars stund har kommit. Public choice-skolans genombrott skedde i en tid när många politiker sökte nya förklaringsmodeller efter 70-talskrisens stagflation – alltså: hög inflation, stora budgetunderskott och växande arbetslöshet samtidigt. Löneförhandlingar gav bara luft i kuverten och statsskulderna började växa på ett sätt som dagens USA är tydligaste exempel på, 16 triljoner dollar som ska betalas.

Buchanan belyser att särintresset ofta är starkare än allmänintresset. Det sker när vinsten för de få av ett politiskt beslut är så mycket större än den utspridda kostnaden för de många. Detta sagt mot en vänsteropinion som tror att fördelningspolitik med automatik alltid gynnar de fattigaste, och som låtsas som om konstitutionella begränsningar skulle vara odemokratiska: maktdelning a la Schweiz, USA och Tyskland.

En välorganiserad minoritet - kravmaskin med ett uttryck tillskrivet folkpartiledarna Ullsten och Westerberg – kan med högljudd opinion trumfa igenom beslut som den tysta majoriteten inte engagerar sig mot. I varje sådant beslutsläge kalkylerar politiker i alla partier över utfallet i termer av risker och belöningar, folkets kärlek eller straff.

Buchanans poäng var inte att moralisera över detta utan att fundera över om andra beslutsregler kunde stärka långsiktig rationalitet mot populism och opportunism som skadar nationers växtförmåga och sammanhållning. Det har satt spår i Sveriges framgångsrika reformering i form av ökad maktdelning med en självständig riksbank, budgetramar och utgiftstak, konvergenskriterier som normer. Snart 30 år efter Nobelpriset har Buchanan alltså bidragit till en omsvängning i Sverige i form av sänkt skattetryck och ökad valfrihet.

Min erfarenhet av sju år i riksdagen är att vi har ett disciplinerande regelverk som fungerar, åtminstone i Sverige men tyvärr inte i det Europa där vår export ska tjäna in större delen av vår välfärdsnota. Buchanan må vara död men hans idéer är högaktuella i en tid när lobbyisterna trängs i våra korridorer och egenintressen spinner medierna fulla.

Mats Johansson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".