Läs Carl Schlyters text

Jag har ingen trädgård, men det händer att jag fantiserar om en sådan. Jag drömmer om att odla min egen mat och leva i takt med årstiderna, med matkällare och allt. Att äta spenatsoppa när spenaten är mogen och lägga in päronen för att jag ska kunna ta vara på dem under vintermånaderna.

Istället vandrar jag runt i diverse matbutiker och på nätet och funderar på om gurkan överhuvudtaget har någon säsong nu för tiden, och i så fall när. För trots gårdsbutiker och trenden med närodlat så är det, för de flesta av oss, ett väldigt glapp mellan oss själva och det vi stoppar i oss. Var odlas det vi äter? Hur går det till? Och hur ser kopplingen ut mellan de glada kor jag ser i reklamfilmerna, och den mat som hamnar på mitt bord?

Sista avsnittet idag, i Obs serie om mat & moral och det ska handla om ett glapp: mellan drömmen om naturlig mat, och hur maten produceras i verkligheten. Ett glapp som finns både i EU med sina storskaliga jordbruk, och Indien där småbönderna fortfarande dominerar, men som ser olika ut – här och där. Först ut är Carl Schlyter – EU-parlamentariker för miljöpartiet – som efterlyser ett gammeldags matuppror..

Lyckliga kor på ängar, kycklingar som sprätter och rotar efter mat och grisar som bökar runt, så ser reklambilden ut av vår matproduktion. Verkligheten för EU:s kor är ofta uppbunden, inspärrad och kraftfoderpumpad. Kycklingarna växer bokstavligen så det knakar med ledbandskador som följd, och nosringar i trynet som hindrar grisar från deras naturliga beteende är vardag. Flera av dessa saker är förbjudna i Sverige, som nosringar i grisar och att kupera grisknorrar. Och våra kor får i alla fall beta några månader om året. Djur inom ekologisk produktion får mer plats, mer tid, mer vanligt foder och rimliga levnadsvillkor men har fortfarande ingen paradistillvaro.

Trots detta låtsas reklamen att djuren lever helt fria liv. Den tillåts fortsätta ljuga.

Tittar du på livsmedelsförpackningarna ser du hur drycker och kakor avbildas med härliga smultron på -problemet är att dessa produkter aldrig kommit närmare ett smultron än de som lastbilen svischade förbi på vägen till butiken. Lika vanligt är påståenden om originalrecept från svunna tider trots att tillsatserna de innehåller inte ens var uppfunna då. Särskilt kreativa är påståendena om traditionella produkter. I min familj har vi i alla fall inte haft som tradition att kräftstjärtsröran är gjord på 31% surimi, gjord av fiskmjöl och tillsatser och bara 16% kräftor! Jag antar att du aldrig beställt en pizza med pressat bogfläsk och sammanfogade bitar av lövbiffskaraktär. På menyn brukar det nog snarare stå skinka och oxfilé.

Trots detta fortsätter förpackningarna sin skönmålning av vad som finns i. De tillåts fortsätta ljuga, trots att det är olagligt. Faktum är att portalparagrafen i livsmedelsmärkningen förbjuder producenter att vilseleda konsumenterna. När livsmedelsverket senast undersökte köttprodukter fanns det fel på 44% av dem och 57% fel på färdigrätterna. Många fel var banala och harmlösa men inte ens de grova felen blev någon dömd för.

Inte ens lagstiftningen skyddar oss alltid. Jag har arbetat för förbud mot bekämpningsmedel som dödar bin samt att åtminstone barnmat skulle förbjudas att innehålla de allra farligaste kemikalierna som vi vet ger cancer, hormonstörningar, mutationer och stör reproduktionen. Tyvärr tvärvägrade Europas ministrar med ansvar för livsmedel.

Trots detta pratar de alla om vilken fin och hälsosam mat de arbetar för. De tillåts fortsätta ljuga.

Vi har också rena brott mot lagarna. 19 år gammalt kött på burk märktes om och skulle säljas - inget åtal. Fuskmärkt gammal köttfärs, med hälsorisker som följd - några dagsböter. Färgad fläskfilé säljs som oxfilé - ingen åtalad. Ingen lär heller hamna i rättvisans klor för att man säljer hästkött som nötkött och således illegalt tredubblar vinsten.

Trots detta satsar varken polis, domstol eller politiker tillräckliga resurser för dessa brott. De kriminella tillåts fortsätta bedra.

Min sons dagis får sin mat kokad och kyld och sedan återuppvärmd på en annan skola. Sen körs den i en dryg timme eller två uppvärmd, innan den till slut hamnar på hans tallrik. De stackars näringsämnen som eventuellt fanns där när maten lämnade fabriken har blivit duktigt mörbultade på vägen till min sons mun, i den mån han har någon lust att ens stoppa den i munnen. Näringsämnen som ligger kvar på tallriken gör på sin höjd nytta som biogas.

Trots detta startas skolor och vårdhem utan egna tillagningskök. Våra barn och gamla nekas riktiga måltider.

Livsmedel, själva grunden för livet har vi tillåtit att bli en livlös sörja på våra tallrikar.  Det är dags vi lyfter våra gafflar och startar det stora matupproret, precis som gamla tiders bönder tågade mot makteliten med högafflar i hand. Sannolikt lär det väl idag snarare röra sig om sociala medier, namninsamlingar och debatter.

Men redan idag kan vi alla uppvärdera matens plats i våra liv. Under trettio år har matens kostnader halverats som andel av inkomsten i Europa. Detta har gjorts möjligt genom sämre kvalité, gigantisk import av djurfoder och massiv användning av fossila bränslen. Den trenden kommer att brytas vare sig vi vill det eller inte, men vi kan passa på att ställa bättre krav på maten under omställningen.

I alla tider har gemensamma måltider och den samhörighet dessa skapar varit en grund för kulturell utveckling. Inskyfflad snabbmat framför TV:n eller varsin bildskärm kan nog kännas effektivt och som att man deltar i de stora sammanhangen. Men kanske bygger vi dessa på en mer stabil grund runt våra köksbord. Låter vi fingertopparna vila från tangentbord och tryckkänsliga skärmar kan de stackars bortglömda smaklökarna arbeta ifred, kanske bjuder de på en hisnande upplevelse. Då har du åtminstone fått något nytt att kvittra och bildblogga om, enligt devisen har det inte hänt på nätet har det inte hänt alls.

Ge maten tid och omtanke! Faktum är att för samma matkonto kan man redan idag äta godare och bättre. Äter man en lite mindre köttbit eller kött mer sällan och fyller på med grönsaker istället, kan vi för samma kostnad unna oss ekologiskt samt gärna närproducerat och hängmörat kött istället. Det mår både klimatet, vi och djuren bättre av. Kanske får vi till och med kraft att avslöja lögnerna och rensa upp bland ogräset inom livsmedelsindustrin.

Carl Schlyter

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".