Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Tor Billgrens text

Publicerat tisdag 2 april 2013 kl 10.00

Nu ska vi till Sydafrika, där det senaste halvåret har sett svåra arbetsrättsliga konflikter med strejker och dödliga polisingripanden. Men det är inte bara vid gruvorna det strejkas utan också i vinproduktionen. Och med tanke på hur populärt sydafrikanskt vin är i Sverige finns det anledning att fråga sig hur vi som konsumenter ska tänka nu. Tor Billgren ska ge sin syn på det.

Man ser dem rätt ofta, tiggande på Kapstadens turistgator. Dom är anmärkningsvärt korta och liksom klena. Ansiktena bär omisskännliga drag av det som kallas fetalt alkoholsyndrom: Fosterskador orsakade av att modern missbrukade alkohol under graviditeten. En av de vanligaste orsakerna till mental efterblivenhet.

Detta existerar förstås överallt i världen där det finns missbruk – men i Sydafrika finns det ett speciellt sammanhang kopplat till syndromet.

Under apartheidtiden var det nämligen inte ovanligt att arbetarna på vingårdarna fick ut en del av sin lön i form av vin – med massivt missbruk och fosterskador som följd. Den här praktiken är förstås sedan länge förbjuden – men man hör ständigt talas om att den fortfarande förekommer här och där. Landet är stort och svårkontrollerat.

De alkoholskadade tiggarna på turistgatorna är ett av många tydliga ärr efter apartheidtidens omänskliga barbari. Men det är ärr som också påminner oss om att villkoren för arbetarna ute på gårdarna många gånger inte har blivit mycket bättre efter 1994.

Dom lever ofta under förhållanden som liknar livegenskap. Dom bor ute på gårdarna i hus som farmarna äger. Minimilönen var fram tills nyligen runt 1000 kronor i månaden. Efter strejkerna förra året höjdes den till 1800. Men det är naturligtvis fortfarande löjligt lågt. Alla eventuella förmåner är försumbara i sammanhanget. Den som tjänar så lite har inga möjligheter att spara och ta sig vidare i livet. Arbetarna sitter där dom sitter om de nu inte är säsongsarbetare och lever under ännu otryggare förhållanden.

En faktor som komplicerar bilden är att vinbranschen – trots de internationella framgångarna – är under stor ekonomisk press. Vinbönderna – precis som gruvägarna – hotar ständigt med att mekanisera produktionen om lönekostnaderna blir för höga vilket skulle leda till arbetslöshet bland vinarbetarna.

De här förhållandena gör att det då och då hörs röster om bojkott mot Sydafrikanskt vin – senast under strejkerna i höstas. Men det är en dålig idé. Bojkotter är den ängslige konsumentens enkla sätt att döva sitt dåliga samvete, och har väldigt sällan med förhållandena på marken att göra.

Om man bojkottar sydafrikanska viner rakt av, bestraffar man även vingårdar och producenter som försöker göra skillnad och förbättra. Det finns många bra initiativ: producenter som gör arbetarna till delägare, som ger dem kvalificerade utbildningar och erbjuder reella karriärtrappor och så vidare.

Så nej, bojkotta inte. Det finns mycket bättre sätt att påverka. Som att sätta press på Systembolaget. För är det någon som har makt att förändra i Sydafrika, är det det svenska monopolet. Det sydafrikanska vinet är det mest druckna i Sverige sedan 2008, och Sverige är en av Sydafrikas största exportmarknader. Som svensk blir man alltid hjärtligt välkomnad ute på vingårdarna, och när jag besökte en av storsäljarna för något år sedan fladdrade en svensk flagga ute vid vägen.

Trots alla välkända problem och orättvisor var det först förra året Systembolaget införde en etisk policy för de vingårdar som de handlar av genom sina underleverantörer. Det är naturligtvis bra att Systembolaget har börjat ställa krav på uppförandekoderna, även , men policyn som infördes har kritiserats för att vara svag. Till exempel säger den inget om att arbetarna på gårdarna ska ha rätt att organisera sig fackligt. Och den rätten är viktig i Sydafrika – särskilt för lantarbetare, som dels är spridda över stora geografiska områden, och dels så tydligt befinner sig beroendeställning gentemot farmarna.

En annan sak man kan göra som konsument har mer med det grundläggande konsumentbeteendet att göra, nämligen att sluta efterfråga billiga produkter. Och detta gäller naturligtvis inte bara vin.

Jag har besökt vingårdar där man har fått betalat mer per flaska på plats i Sydafrika, än i Systembolagets hyllor i Sverige. För precis samma vin. Det pågår en osund prispress som går ut över arbetarna.

De sydafrikanska druvorna handplockas av skicklig personal som jobbar hårt och obekvämt. Kvaliteten på slutprodukten är jämn och hög. Vinet fraktas tusen mil över jordklotet och försäljningssiffrorna avslöjar att svenskarna i hög grad uppskattar det sydafrikanska vinet. Varför i hela fridens namn kan det då inte få kosta?

Tor Billgren

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".