Mattias Hagbergs text

Under de senaste åren har humaniorans kris blivit allt mer akut. I den svenska debatten och i den svenska politiken är humanvetenskaperna ofta nedvärderade, osynliggjorda och satta på undantag.

Så hur skall humanvetenskaperna återvinna sin forna ställning, sin relevans?

Den italienska filosofen och genusvetaren Rosi Braidotti har en idé. Hon har under många år pläderat för att humanvetenskaperna – som litteraturvetenskap, sociologi och psykologi – måste överge själva människan. Hon menar helt frankt att alla de forskare som studerar ditt och mitt kulturella, sociala och psykologiska liv stirrat sig blinda på oss människor.

Hur kan hon mena något sådant? Vad skall humanvetenskaperna studera om inte människan?

I boken The Posthuman ger hon nu sin förklaring. Hennes recept för humaniorans räddning är som titeln anger en vetenskap bortom humanismen, en posthumanism.

Posthumanism? Vad är det?

Jo, posthumanismen en av de mest intressanta och radikala teoribildningarna just nu, en filosofisk inriktning som vill bryta med den traditionella föreställningen om människan som alltings mått.

Om de postmoderna tänkarna löste upp de stora historiska, sociala och politiska berättelserna och ifrågasatte möjligheten att hitta sanningen med stort S, så vill de posthumanistiska teoretikerna lösa upp föreställningen om människan med stor M. De vill krossa tanken på människan som ett slutet subjekt. Enligt posthumanisterna finns det varken något enhetlig kropp, eller något enhetligt medvetande. Livet och jaget är istället öppet och poröst.

Där postmodernisterna lyfte fram språk, symboler och medier, lyfter posthumanisterna fram teknik, biologi och ekologi.

Eller, annorlunda uttryckt: Föreställningen att människan är en unik rationell individ, klart avskild från din omvärld är en bluff, en grov lögn som följt oss genom idéhistorien, en lögn som har haft särskilt stor betydelse för de humanistiska vetenskaperna.

I själva verket, menar posthumanister som Rosi Braidotti, är vi så intrasslade i vår sociala, biologiska och teknologiska omgivning att det inte går att särskilja oss från vår miljö. Vi smälter liksom in i bakgrunden. Det går helt enkelt inte att studera människan eller hennes kultur utan att samtidigt tala om maskiner, gener och ekosystem.

Rosi Braidotti är en av posthumanismens mest centrala tänkare, och därför värd att lyssna på. Sin inspiration har hon hittat i den så kallade antihumanismen, med rötter tillbaka till Nietzsche, och i en rad olika traditioner som blomstrar i vetenskapens periferi: genusvetenskap, postkolonialism, kritiska vithetsstudier, för att nämna några.

Men självklart hon har också sökt sig utanför humanvetenskapernas rum. För Rosi Braidotti finns inga skarpa linjer mellan teknik, biologi och kultur. Hon menar att de forskare som verkar inom humanvetenskapen inte längre kan blunda för de enorma språng som naturvetarna tagit inom nanoteknologi, neurovetenskap eller bioteknik. Och det går inte heller att bortse ifrån den moderna dator- och medietekniken.

Därför måste forskare inom humanvetenskap bryta gränser. Gamla föreställningar om människan som ett slutet subjekt måste överges till förmån för en bild av människan som öppen, beroende och stadd i ständigt blivande. Uppdelningen mellan natur och kultur, människa och djur, objekt och subjekt måste skrotas, och klyftan till teknik och naturvetenskap överbryggas.

Rosi Braidotti är helt klart något mycket viktigt på spåren. Frågan är bara hur hennes insikter skall omsättas i praktiken. Hur skall humanvetenskapen, med andra ord, bli posthumanistisk?

Experimentlust, är Rosi Braidottis svar. Humanvetenskaperna måste våga mer. Begrepp och analyser måste bli vildare. Det galna, oväntade och oförutsägbara måste få lov att ta plats.

Det är en spännande tanke. Humanvetenskaperna måste onekligen spränga sina gränser för att bli riktigt relevanta igen. Kanske kan Rosi Braidotti visa hur det skall gå till. Hennes tankar är åtminstone så intressanta och så radikala att hennes program är värt att pröva. 

Mattias Hagberg

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".