Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Litauens Raoul Wallenberg

Publicerat tisdag 27 augusti 2013 kl 14.01

Ur OBS 20130828 (återutsändning). Av Påhl Ruin:

PÅHL RUIN

Raoul Wallenberg och Oskar Schindler. Två hjältar mitt i Europas mörkaste tid. Men det fanns en till: Chiune Sugihara. Om ni inte hört talas om den japanske konsuln i Litauen är ni inte ensamma. Hans insatser för mänskligheten har fått alldeles för liten spridning. Under några få sommarveckor 1940 räddade han uppemot 10 000 judar, färre än Wallenberg men mångdubbelt fler än Schindler.

I år firar vi Raoul Wallenbergs heroiska gärning. Då kan det finnas skäl att samtidigt uppmärksamma denna japanska hjälte som verkade vårt grannland.

Sugihara talade både ryska och tyska. Det japanska imperiet hade placerat honom i Kaunas, Litauens dåvarande huvudstad, för att skaffa underrättelser om det väntade tyska anfallet på Sovjetunionen. Litauen hade just ockuperats av Sovjet. Landet var alltså klämt mellan två mördarmaskiner. Sugihara förstod, tack var sina kunskaper om länderna, bättre än många andra vilken fara som väntade.

I juli 1940 började folk köa utanför konsulatet i det lummiga villaområdet på en av Kaunas kullar. Det var mest polska judar som flytt undan nazisternas förföljelser i hemlandet. Men där fanns också människor som med rätta fruktade den sovjetiska säkerhetstjänsten. Alla bad om transitvisum för att ta sig till Japan. Sugihara telegraferade till Tokyo och fick ett snabbt svar: utan känd slutdestination kan inga transitvisa utfärdas.

Han talade med sin hustru Yukiko. Ingen av dem stod ut med tanken att svika dessa människor. Så Sugihara struntade i Tokyos order och började utfärda transitvisa. I rasande fart. Från Moskva kom ordern att alla utländska beskickningar skulle stängas. Men paret Sugihara brydde sig inte. I augusti 1940 var han den ende diplomaten som höll sig kvar i landet. Den 4 september gick det inte längre. Han och familjen sattes på ett tåg till Berlin. Sonen har berättat hur pappan stämplade de sista visumen inne i kupén, för att kunna kasta ut dem till människor på perrongen. Han lär även ha slängt ut själva stämpeln.

Sugihara tvingades lämna utrikesförvaltningen efter kriget. Huvudorsaken var hans vägran att följa order. Han kom att jobba för den växande japanska exportindustrin och bodde långa perioder i Sovjet. Först 1985, året före sin död, fick han ett första erkännande för sina insatser av förintelsecentret Yad Vashem i Jerusalem. På 90-talet började japanska tidningar skriva om honom. Men det var först vid 100-årsminnet av hans födelse, år 2000, som Sugihara fick upprättelse. Vid en ceremoni vände sig utrikesministern direkt till änkan Yukiko och bad om ursäkt för hur maken behandlats.

Jag arbetade som korrespondent i Tokyo på den tiden. Utanför lokalen där ceremonin hade ägt rum talade jag med förbipasserande japaner om ”deras Raoul Wallenberg”. Endast någon enstaka hade hört hans namn.

Samma sak sker nu, tolv år senare, när jag frågar litauer om denne man som inte bara räddade polska judar utan även många av deras landsmän. Ingen känner till honom. Jag kontaktar Sugihara House, ett museum som invigdes i den gamla konsulatbyggnaden 2001. Eftersom öppettiderna är begränsade avtalar jag tid med direktören. Han berättar att muséet överlever på donationer, varken stat eller kommun ger ekonomiskt stöd. Vi är ensamma i lokalerna - tills en grupp japanska pensionärer ringer på. Av 20-talet besökare per dag är 80 procent japaner. Litauerna är svårflirtade. Skolklasser kommer ibland, men väldigt få vuxna. Museidirektören berättar att vissa föräldrar drar sig för att skicka sina barn dit. Judarna och kriget är fortfarande ett känsligt ämne i Litauen. Tyskarna mördade 200 000 litauiska judar men fick oväntat stor hjälp av litauer vid massakrer i städer och byar över hela landet. Vissa litauiska judar, å sin sida, anslöt sig till de sovjetiska styrkorna som trakasserade och dödade litauer. För en del litauer förknippas judar än idag med förhatliga kommunister.

Under den långa sovjetiska ockupationen föll Sugiharas gärning i glömska. När landet blev fritt var det inte förintelsen som man ville fokusera på, det var litauernas eget lidande. Först på senare år har regeringen på allvar börjat uppmärksamma judarnas öde.

Kanske får Chiune Sugihara på 2000-talet den uppmärksamhet som Wallenberg och Schindler fick redan under förra seklet. Tiotusentals människor lever idag över hela världen tack vare hans insatser.  En av dem är mer känd än han själv: president Clintons älskarinna Monica Lewinski. Hennes morfar fick ett transitvisum av Sugihara.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".