Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Theresa Benér om franska debattörer som kräver att den europeiska psykiatrin bör bojkotta DSM.

Publicerat onsdag 28 augusti 2013 kl 09.55

Ur Obs i P1, torsdagen den 29 augusti 2013.

I Frankrike finns ett aktivt, organiserat motstånd mot psykiatribibeln DSMs femte upplaga. STOP DSM är namnet på ett kollektiv, som bildades för tre år sedan av ledande franska psykoanalytiker, psykologer och psykiatrer. De agerar politiskt och medicinskt, både inom Frankrike och internationellt, för att skapa medvetenhet omkring hur vi egentligen klassificerar psykisk sjukdom. I kollektivets manifest, som finns översatt till ett tiotal språk, är budskapet klart. Den europeiska psykiatrin bör bojkotta DSM-5 och samverka för att utarbeta mer nyanserade kriterier för diagnos och behandling. I franska psykologkretsar brukar det ofta råda oenighet – men STOP DSMs manifest har undertecknats av mer än 3000 yrkesutövare och 35 fackliga organisationer i framför allt Frankrike och Latinamerika.

Psykiatern och psykoanalytikern Patrick Landmann, som är ordförande för kollektivet, betonar att man definitivt inte är emot klassificering, medicinering och forskning inom psykiatrin. Men Landmann och STOP DSM konstaterar att manualen, med sina detaljerade kategoriseringar av olika mentala tillstånd, riskerar att patologisera hela existensen. Enligt de franska motståndarna kommer DSM-5, med dess utvidgade sjukdomsbegrepp, att leda till övermedicinering redan av barn och unga, och kraftigt ökade utgifter för den offentliga sjukvården.

På ett mer grundläggande plan menar jag att den franska debatten om DSM belyser kulturella skillnader mellan olika slags människosyn och sätt att definiera normalitet. DSM definierar symtom och pekar ut avvikande beteenden med syftet att hjälpa personerna att bli det man kallar normalfungerande, vad det nu är. Ur ett franskt perspektiv, som är präglat av en stark psykoanalytisk tradition, är symtomet snarare ett budskap om en bakomliggande historia. Det kan härröra från existentiella tvivel och sociala problem, som individen behöver skapa sig strategier för att förstå och leva med. En annan viktig kulturell skillnad är synen på själva språket. DSM är etablerad i relation till ett sjukvårdssystem med privata försäkringar, som kräver entydiga etiketter på diagnoser och behandlingar. Språket görs så enkelt som möjligt för att reducera tvetydigheter. Franska kliniker arbetar tvärtom med språket för att uppnå en mångtydighet. Det vill säga man lyssnar in patientens förmåga att nyanserat formulera sin individuella särart.

Psykiatern Patrick Landmann tar också upp förringandet av psykologers, psykiatrikers och socialarbetares långsiktiga arbete med individer. I en DSM-dominerad kultur betraktas mentala symtom och beteenden som biologiskt betingade – man bortser från psykologiska och sociala sammanhang. Detta påverkar praktiken hos allmänläkare, som redan i dag förskriver cirka 70 procent av all psykofarmaka. Det går snabbare att skriva ut piller än att lyssna på patienters längre berättelser. Samtidigt som läkemedelsindustrin har lanserat en spektakulär mängd av nya produkter finns det enligt Patrick Landmann inga motsvarande framsteg inom psykiatrins forskning som motiverar behovet av dessa mediciner.

STOP DSM står naturligtvis inte oemotsagda i den franska debatten. En del tycker att kollektivet står för en typiskt fransk antiamerikanism, eller överdriver farorna med mediciner som trots allt har hjälpt många familjer. Inte minst i fall med autism och ADHD. De flesta som deltar i den franska debatten tycks dock vara överens om att det kan finnas betydande kulturella skillnader mellan amerikanska och europeiska vårdsystem. Just därför bör vi inom Europa ta lärdom av varandras erfarenheter och betrakta individer i relation till de samhällen, normer och värderingar vi har här. Historien har ju ofta visat, att det vi kallar psykisk sjukdom eller mentala störningar i hög grad definieras utifrån rådande ideologier i samtiden.

Theresa Benér
är konst- och teaterkritiker.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".