Mattias Hagberg: Merkel måste sluta vara Europas stränga lärarinna

Ur Obs i P1 den 27 maj 2013. Även sänt den 18 september.

Tysklands agerande under den pågående eurokrisen kan orsaka en katastrof. Så kan man sammanfatta det tal som nestorn inom tysk socialfilosofi, Jürgen Habermas, nyligen höll på Leuven-universitetet utanför Bryssel.

Det var ett skarpt tal. Närmast en uppläxning av den tyska regeringen. Jürgen Habermas sa bland annat att Tyskland under Angela Merkel väckt spöken från det förra århundradet. Och han slog fast att Tyskland uppenbarligen inte har lärt sig tillräckligt från nittonhundratalets stora katastrofer. Framför allt höjde han en varningsflagga inför det faktum att Tyskland än en gång intagit en hegemonisk roll i europeisk politik, en roll som enbart kan leda till konflikt.

Hårda ord. Men Jürgen Habermas tuffa inställning är inte unik. Kritiken mot Angela Merkels och den tyska regeringens krispolitik har hårdnat under det senaste året – särskilt i hemlandet. Många tyska intellektuella talar nu på allvar om en europeisk framtid där demokratin är hotad av Tysklands agerande.

I slutet av april landade till exempel den engelska översättningen av Ulrich Becks bok Das deutsche Europa på bokdiskarna runt om i Europa, en bok som i dag är än mer aktuell än när den kom på tyska i slutet av förra året. 

Såväl Jürgen Habermas tal som Ulrich Becks bok är bra utgångspunkter för ett samtal om vad som håller på att hända med den Europeiska unionen. Två tendenser är tydliga. För det första håller den reella makten över unionen på att koncentreras till Berlin. För det andra pågår en teknokratisering av demokratin, påskyndad av Angela Merkels tuffa krispolitik. Det vill säga, allt fler beslut dikteras av tyska banker och andra låneinstitut på de europeiska medborgarnas bekostnad.

Hur skall då denna utveckling tolkas? Varför blev det så här?

Enligt Ulrich Beck skall Tysklands allt starkare position och teknokratiseringen av demokratin tolkas som elitens svar på en genuint osäker situation. Vad vi ser är med andra ord det svar på krisen som dikteras ovanifrån – från bankernas styrelserum, från topptjänstemännens informella möten och från nationalekonomernas slutna seminarier. Men, påpekar såväl Ulrich Beck som Jürgen Habermas och många andra, det finns också ett annat svar på krisen. Det som kommer underifrån, från folket, från de europeiska medborgarna.

Men, säger vän av ordning, det finns väl inget europeiskt folk, inget europeiskt demos, inget som binder alla kontinentens medborgare samman. 

Nej, det är möjligt, säger såväl Ulrich Beck som Jürgen Habermas, men låt oss skapa det då. Låt oss se krisen som en möjlighet, en öppning, en väg framåt – inte bakåt. Låt oss skapa en ny statsbildning som bygger på en kosmopolitisk solidaritet – inte på den gamla nationella gemenskapen.

Det är onekligen en vacker tanke. Ulrich Beck talar om ett nytt socialt kontrakt som spinner över hela kontinenten. Jürgen Habermas om en transnationell solidaritet. Det vill säga raka motsatsen till den politik vi ser i dag.

I Sverige, särskilt inom vänstern, är det här perspektivet i det närmaste helt frånvarande. EU ses som ett högerprojekt. Punkt slut. Men på kontinenten, och kanske framför allt i Tyskland, har det alltid funnits en livaktig diskussion om federalism, kosmopolitik och möjligheten att skapa en bred europeisk demokrati.

Frågan är om inte de idéer som till exempel Ulrich Beck och Jürgen Habermas lyfter är mer aktuella än någonsin. Eurokrisen har onekligen visat att vi lever i en värld som är mer sammankopplad, hopsnärjd och tilltrasslad än vi någonsin trott. Vi kan inte huka bakom urgamla nationsgränser längre. Inte i en värld präglad av migration, global kapitalism och gränslös teknologi.

Så hur skapar man en känsla av samhörighet som spänner över hela Europa? Svaret är egentligen ganska enkelt, åtminstone om man lyssnar på Ulrich Beck och Jürgen Habermas. Känslan av att höra samman i en stat har aldrig kommit före de politiska institutionerna, utan tvärtom: samhörigheten skapas ur det gemensamma. Alltså kan en europeisk samhörighet skapas genom att vi visar solidaritet med varandra, genom att vi rycker ut till de skuldsattas försvar. Men det kräver att Angela Merkel överger sin nuvarande position som Europas stränga lärarinna.

Mattias Hagberg
frilansjournalist och författare

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".