Margareta Flygt: Bilden av Tyskland och hur den förändrats

Sänt i OBS den 13 mars och 19 september 2013

– Mamma was ist eigentlich ein Nazischwein?

Mamma, vad är egentligen ett nazisvin?

Jag gick i första klass och ringde hem från mynttelefonen på Kroksbäckskolan. En äldre elev hörde att jag pratade tyska och skrek nazisvin åt mig. Jag visste inte vad det var.
Snart lärde jag mig att det där med att vara tysk inte var särskilt bra i Sverige på 70-talet – inte på 80-talet heller för den delen. Det fanns ett stort likamedstecken mellan allt tyskt och nazism. Sällan ifrågasatt.
Hur många gånger har jag inte fått genomlida trista skämt om tysk militärdisciplin, hört parodier på Hitlers skrällande tal eller fått förklara att ett lands historia sällan är svart eller vit? Uttryckte någon en mer nyanserad bild var glädjande undantag.

Det har varit märkligt att som individ identifieras med ett lands kultur och historia, att som enskild få stå till svars för en hel nation, redan som barn. Inte hjälpte det att höra att Sverige haft mycket kontakt med Tyskland sen medeltiden och att svenskar var positiva till Tyskland ända fram till 1945.

Jag minns ett 40-årskalas som en tyska och en svenska firade ihop. Toastmastern var en gammal gymnasiekompis till den enes man, numera framstående inom näringslivet. Han kallade sig själv kvällens Obersturmbandführer, och nazistskämten haglade tätt under hela middagen, utan protester. Det är accepterat att förolämpa en tyska på hennes eget kalas än idag. Det hade varit oacceptabelt att yttra sig så nedsättande om någon annan nationalitet.

Tyskland har fått stå för militär, nazism, billig alkohol och fult mode.

Den tyska hockeyfrillan är en klassiker, på tyska kallad VoKuHiLa, förkortning för vorne kurz hinten lang, kort fram lång bak - fast den är lika hånad där som här. Ett land med 82 miljoner invånare har fler nyanser och mer mångfald än ett på nio – det är ofrånkomligt. Det finns inte heller samma nervösa trendighet i ett land med större mångfald.  Kontrasterna kan leva bredvid varandra.

Tyskland är Sveriges största handelspartner. Ändå är antalet elever som väljer tyska försvinnande litet idag. Det förvånar mig inte. En generation av grammatikfanatiska lärare har skrämt bort barnen till föräldrarna som genomled rabblande av ”durch, für, gegen, ohne, um”. Det är inte konstigt att unga idag föredrar mandarin eller ett latinskt semesterspråk.

Förr blev man knappast tysklärare för att man var intresserad av landet eller dess kultur – nej, man var bra på grammatik. Det är kanske något tillspetsat – men när jag jobbade som läromedelsredaktör träffade jag alltför många lärare som inte ens ville prata tyska när tillfället gavs. De vågade inte öppna munnen. Se tysk film eller läsa tyska böcker… nej, tack. Men, hur ska eleverna då bli intresserade av att läsa tyska? Det är ju för möten vi använder språk – inte för glosförhör och betyg.

Samtidigt som antalet tyskelever sjönk hände något – åren efter murens fall och när Sverige började erkänna sitt eget nazissympatiserande förflutna förändrades Tysklandsbilden i Sverige. Intressant nog är det framför allt inom s.k. finkultur och fotboll vi svenskar möter det tyska. Det mer folkliga underhållningsutbudet - som det finns mycket av - når oss sällan.

Det blev coolt att resa till Berlin. Konstnärer, musiker och författare bosatte sig i staden med de billiga hyrorna och det mångkulturella utbudet, och därefter kom massturismen. Senast jag var i Berlin hörde jag mer svenska än något annat språk i tunnelbanan. Tyskland är inte längre landet alla snabbt reser igenom. Landets gästfrihet kommenteras plötsligt och jag får höra ”tyskar är ju riktigt trevliga!”.

Det ökade intresset märks i att det översätts mer tysk litteratur. Flera mindre förlag har de senaste åren satsat på tyskspråkigt: som Weyler Förlag, Rámus och Ersatz. Thorén & Lindskog vill inte bara förmedla tyskspråkig litteratur, utan också annan kultur, därför använder de t.ex. tyska typsnitt, som Sabon eller Opal i serien "ung tyskspråkig litteratur", som är formgiven av en ung tysk.

Förläggaren Jörn Lindskog menar att man inte kan kalla bilden av Tyskland för positiv. Men det är på rätt väg och intresset växer. Han har märkt att det idag finns ett större intresse för tyskspråkig litteratur och kultur än bara för några år sedan.

Sedan jag själv började skriva om Tyskland och tysk kultur har jag insett att det ändå är nazism och problematisering av denna som säljer bäst, eftersom många redaktörer tror att det är det som helst läses. Fördomarna fortsätter att bekräftas och när vi tänker på Tyskland, tänker vi på Hitler. Det är viktigt att bearbeta kriget, men det finns annat – också, för naturligtvis finns det inte bara bra saker i vårt södra grannland. Tyskland är mer av allt. På gott och ont.

Margareta Flygt 

kritiker och tysklandskännare

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista