Ola Mårtensson om Lech Walesa

Sänt i OBS den 26 september 2013

Ronald Reagan – borta.
Margaret Thatcher – dog i april.
Michail Gorbatjov – tjaa, det var längesen man hörde...
Vem var det mer?
Javisst ja. Walesa.

Han som på söndag –  den 29 september – firar sin sjuttionde födelsedag. Ständigt ifrågasatt men ändå lika ständigt hyllad på nytt. Mångbarnspappan som blev strejkledare på den polska Östersjökusten, som blev internerad, som fick Nobels fredspris, som blev landets president och sedan blev, ja vadå? Länge ett nästan ingenting men idag ändå en symbol, kanske för sig själv men i ännu högre grad för polackernas vetskap om att utan strejkerna sommaren 1980 och utan Walesa hade varken Polen eller världen varit vad vi är idag.

Visst, den som suttit på första parkett under hela det polska efterkrigsdramat har ju kunnat se ytterligare ett antal personer på scenen, ta bara de tre jag nämnde i början. Till dem måste också läggas generalen Wojciech Jaruzelski, en gestalt av shakespearska dimensioner.

I många år var Jaruzelski den gamla ordningens blodige försvarare – som försvarsminister, regeringschef, partiledare och president –  men till slut var det ändå han som drog slutsatsen att ett fattigt Polen skulle förbli ett oroligt Polen, och sedan försökte göra någonting åt det. Han fick hjälp på traven av de mindre strejker som Walesa och det underjordiska Solidaritet höll igång under andra hälften av 1980-talet och med dem och med Michail Gorbatjov bakom ryggen vågade han sig på experimentet ”jag president, ni regering”. Eller som det hette inom Solidaritet ”er president, vår regering”. Och det var  Jaruzelski som efter så kallade rundabordsförhandlingar med Solidaritet år 1989 släppte fram ett parlament med partier utanför den socialistiska tvångströjan och till slut accepterade ett presidentval med flera kandidater, varav Walesa var en.

Men skulle det här inte handla om Walesa? Jo men han är i hög grad ett barn av den verklighet han växte upp i – en verklighet som betydde ett styrande kommunistparti under sovjetisk dominans men också med en katolsk kyrka som för de flesta polacker var grunden för tillvaron.

Den ekomomiska och politiska verkligheten var ännu strejkåret 1980 helt styrd av instruktioner som dragits upp av sovjetisk säkerhetstjänst redan 1947. Punkt 17 i listan understryker att ”Fackföreningar under inga omständigheter får ges sådana rättigheter att de kan motsätta sig företagsledningarna. De måste sysselsättas med andra uppgifter, till exempel semestrar och fritid, lån  och bidrag, nöjen och utflykter samt dela ut varor det råder brist på.”

Det år Lech Walesa fyller 24, alltså 1967, blir han anställd på Leninvarvet i Gdansk, och alltså underställd dess ledning. I december 1970 deltar han i de strejker och demonstrationer som krävde många tiotals liv i Östersjöstäderna  och som leder till skifte på partiledarposten. Gomulka ersätts av Gierek. 1976 får Walesa sparken för att ha satt sig upp mot arbetsledningen. 1978 börjar han delta i mötena inom gruppen De fria fackföreningarna som i sin tur hade rötter nere i Warszawa där oppositionella börjat arrangera föreläsningar i privatvåningar.

Walesas 70-tal har sedan dess granskats ut och in. De finns som hävdar att Walesa tämligen frivilligt lät sig höras av säkerhetspolisen, d v s att han i själva verket under kodnamnet Bolek samarbetade med den. Akademiker har granskat protokoll från dåvarande säkerhetspolisens förhör med honom – protokoll som idag finns i Internationella Minnesinstitutets förvar. Flera böcker  har skrivits om saken, till exempel av författare med namn som Slawomir Cenckiewicz och Piotr Gontarczyk med titlar som t ex SB och Lech Walesa, där SB står för Sluzba Bezpieczenstwa, det vill säga Säkerhetstjänsten, med stort S. 

Personal ur samma SB har förhörts och lämnat tvärsäkra uppgifter om sina minnen av samarbetet bara för att i intervjuer börja sväva på målet igen. Till och med förre presidenten Lech Kaczynski, som dog i  flygkatastrofen vid Smolensk 2010, har i en teveintervju sagt rakt ut att den Bolek som nämns i SBs dokument är just Lech Walesa.

Enligt de värsta konspirationstteoretikerna blev Walesa till och med strejkledare på uppdrag av de makthavande. Walesas tidigare kamrater men också motståndare, t ex Andrzej Gwiazda och Anna Walentynowicz,  har hävdat att Walesa inte alls tog sig in till de strejkande på Leninvarvet genom att hoppa över en mur, som han själv påstår, utan genom att bli skjutsad in med båt och en sådan hade inte kommit in genom avspärrningarna om inte de makthavande gett sin uniformerade personal order om att den skulle släppas in.

Walesa själv förnekar detta, naturligt nog och talar om förfalskade dokument. För en utomstående är det omöjligt att avgöra vilka kompromisser flerbarnsfadern gick med på, men att han 1980 skulle ha lett strejkerna på Östersjökusten på uppdrag av den dåvarande parti- eller polisledningen, det är att göra den ledningen alltför stor heder. Varför skulle ledarna ha velat odla fram en organisation som inte gick i deras  ledband och som fick Sovjetunionen att resa betydligt mer än borst?

Någon djupare ideologi utgick inte från initiativgruppen om nu inte kravet på oberoende fackföreningar ska ses som just djupt. Fast visst skymtar anknytningar till tidigare agitatorers krav på arbetarägd produktion. Sommaren 1981 kunde Walesa i en intervju något utopiskt föreslå att strejker – ”som ju ruinerar oss” – skulle ersättas med aktioner som som ger en extra stor produktion och att detta överskott tas om hand av arbetarna själva. Till exempel skulle gruvarbetarna under en sådan aktion kunna utvinna extra mycket stenkol men i stället för till exporthamnarna ”kör våra bilar kolet direkt ut till bönderna”.

1981 var också året då den Walesaledda Solidaritetsrörelsen fick en lavinartad anslutning över hela Polen, året när det verkade möjligt att gå med utan att riskera livet eller den utlovade tvårummaren.

Efter krigstillståndet och rundabordssamtalen mellan statsledning och Solidaritetsledning var utopierna dock borta och den ickekommunistiske regeringschefen Tadeusz Mazowiecki kunde i augusti inleda den övergång till marknadsekonomi och parlamentarism som vi idag lever tillsammans med inom ramarna för Europeiska unionen.

Walesa avlade presidenteden den 22 december 1990. 1995 blev han inte omvald och var därmed i praktiken pensionerad, 52 år gammal. Då var det 1995. Också i 2000 års presidentval ställde han upp men fick bara en procent av rösterna.

Livet blev tyngre. Så här i efterhand kan man se hur Walesa fyllde ut det med bloggande på internet, med come-backförsök i partier som startats av andra än honom själv, med domstolsärenden om vem som förolämpat vem när pseudonymen Bolek nämndes, med internationella prestigeprojekt och med ordnar och hedersdoktorat som droppade in från Litauen likaväl som från USA och Chile. Men på hemmaplan har det varit kärvt. Alla de ordföranden i  centralorganisationen Solidaritet haft efter Walesa hör till den första ordförandens svurna motståndare. Till motståndarna hör också ledningen för  det politiska partiet Rätt och rättvisa, lett av tidigare Walesamedhjälparen  Jaroslaw Kaczynski, bror till den omkomne Lech Kaczynski.

Gång på gång lever Walesa upp till ett omdöme som redan ett år efter varvsstrejkerna fälldes av de strejkandes första presstalesman, Lech Badkowski (utt: Bontkowski). Den intellektuelle Badkowski noterade då att Walesa är en mästare på snabba och dräpande repliker men att dessa, replikerna alltså, ibland kommer till för att dölja brist på kunskap om det diskuterade ämnet. Så även i Polen äter revolutionerna sina barn.

Barn eller inte – med den film mästerregissören Andrzej Wajda just fått färdig och som presenterar den unge Walesa, har Polen fått ett monument över den nationalhjälte som tvingade inte bara generalen Jaruzelski till reträtt utan enligt polsk uppfattning också var den som välte Berlinmuren 1989.

Ære perennium – beständigare än brons.

Ola Mårtensson

utgivare av nyhetsbrevet Östersjönytt

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista