ESSÄ: Den tysta revolutionen

Just nu pågår, långsamt och systematiskt, en djup samhällsomvandlande process som förändrar det svenska samhället i grunden. Det handlar om en revolution som sker i tysthet utan debatt, där hela synen på den offentliga sektorn genomgår förändring. Förändringen påverkar alla delar av välfärdsstaten och förhållandet till medborgaren. Den innebär ett angrepp på det fundament som den moderna demokratiska staten byggts upp på. Den påverkar yttrandefriheten, meddelarfriheten och därigenom de grundlagar som garanterar demokratin. Förändringen drivs av en styrningsfilosofi som inom samhällsvetenskapen kallas New Public Management (NPM) och som har kommit att influera både de borgerliga allianspartierna och socialdemokraterna. New Public Management är en nyliberal filosofi för hur den offentliga sektorn ska styras och den utgör en politisk modetrend som påverkar vår tidsanda men utan att ha debatterats offentligt och utan att någon har fått ta ställning till den i ett riksdagsval. Det är ingen överdrift att påstå att den sannolikt innebär en av de mest genomgripande samhällsomvandlingarna sedan välfärdsstatens och demokratins framväxt.

För att förstå vad denna omvandling handlar om kan vi jämföra med hur den moderna demokratiska staten byggdes upp. Centralt för demokratin var uppbyggandet av en offentlig sektor och statlig förvaltning som byggde på professionalism och yrkes- och ämbetsmannaetik, på demokratisk kontroll och insyn, och på neutral och sakligt bedömd offentlig service som skulle vara likvärdig för alla medborgare. Till skillnad från förmodern tid när ämbeten var privilegier tilldelade av kungen, till släktingar och vänner, skulle den moderna tjänstemannen rekryteras professionellt. När det gäller läkaren och universitetslärarens roll satte man tillit till den specialiserade yrkeskunskapen. Eftersom allt detta var i det allmännas tjänst finansierades det gemensamt genom skatter. Vi kan kalla detta den klassiska modellen, ofta förknippat med den tyske sociologen Max Weber. Detta är den modell av offentlig sektor vi hade under större delen av 1900-talet. Men vi har den inte längre.

I stället har vi gradvis under tjugo års tid gått över till en management-inspirerad modell som utgår från helt andra värden och helt andra premisser, kort sagt en helt annan styrningsfilosofi. Kännetecknande för den nya modellen är att hela den offentliga sektorn ska drivas som en samling företag. Verksamheter ska vara självbärande, det vill säga lönsamma och vinstdrivande. De ska konkurrera med varandra och internt ska det finnas en entreprenörsanda. Nyckelorden är privatisering och bolagisering, managementtänkande och mätbarhet genom utvärderingar. Idén bakom detta är enkel. Tanken är att den offentliga sektorn, precis som företag, tillhandahåller tjänster. På så vis är den en producent. Medborgarna betalar för dessa tjänster och nyttjar dem, dvs är en konsument. På så vis kan samma besparings- och lönsamhetstänkande som finns i det privata användas i det offentliga.

Men som de flesta vet kan goda idéer ibland leda riktigt fel.

I praktiken har New Public Management inneburit en förödelse av den offentliga sektorn. Den korrumperar alla andra värden genom att omvandla dem till ekonomiska. Eftersom allt ska mätas och utvärderas måste all verksamhet, alla beteenden, allt, omvandlas till kvantitativa paket och enheter som får ett numeriskt och därigenom ekonomiskt värde. En polisutryckning, en blindtarmsoperation, ett studentsamtal, alla ska de kunna mätas i siffror.

Mest synligt har detta varit i sjukvården där allt fler läkare och sjuksköterskor protesterat och gjort uppror mot det cyniska köp- och säljsystem som gör vissa patienter lönsamma och andra inte. Effekten på sjukvården beskrevs av DN-journalisten Maciej Zaremba i en artikelserie vintern 2013. Han beskrev hur läkarna tvingas arbeta med långa listor som poängsätter diagnoser och hur detta påverkade avdelningarnas och vårdcentralernas ekonomi. Är ekonomin dålig så vinner man på att ställa andra diagnoser. Om en person har två åkommor så får han komma tillbaks igen eftersom ett nytt besök ger ny mätning. På ett sjukhus kan det innebära att en röntgenkliniks finansiering påverkas av hur länge röntgenmaskinen varit igång och strålat, oavsett om läkarna bedömt det som vettigt eller inte. Det innebär också en enorm administration som måste byggas upp för att registrera, mäta och utvärdera all verksamhet för att visa att den är effektiv. Mer byråkrati och mindre vård. Mer ekonomisk rationalitet men mindre sans och vett.

Samma princip och jakt på att visa upp statistik drabbar polisen. Tid och resurser som kunde användas för att utreda brott eller synas i samhället måste läggas på att koda och rapportera in arbetsdagen i olika datasystem för att den sedan ska kunna mätas och utvärderas. Samma princip för lärarna och alla andra tjänstemän. Den samlade effekten blir rent sovjetisk. Alla yrkesgrupper och professioner infantiliseras till förmån för den byråkratiska kontrollanten.

Även för universiteten har effekten varit förödande. Varje enskild kurs, varje moment, måste i förväg kodas in i system, där utvärderingen av all aktivitet reduceras till behaviouristiskt mätbara beteenden hos studenterna i stället för bildning. Institutionerna får betalt per utexaminerad student, vilket ger ett incitament att sänka kraven och kvaliteten för att göra genomströmningen så snabb och smidig som möjligt. För att motverka detta har man byggt upp en administration med rapporteringar, mätningar, självvärderingar och utvärderingar. Vi har fått en inåtvänd utvärderingskult, som odlar en korrumpering av de klassiska bildningsvärden som en gång fanns inom det västerländska universitetet. Vi står inför ett angrepp på universitetets själva grundidé.

En gemensam nämnare för allt det här är en avprofessionalisering av alla yrkesgrupper, alltifrån läkare till poliser och lärare. Detta är en av huvudidéerna i New Public Management. En annan är politisering, med politisk tillsättning av rektorer, direktörer, verksamhetschefer, ja ibland till och med museichefer. I stället för meriterade yrkeskompetenta, forskare, läkare, antikvarier, får vi politiskt lojala politruker. Kompetens blir allt mindre relevant och lojalitet allt mer relevant.

Även yttrande- och meddelarfriheten hotas. När myndigheter plötsligt ska agera som företag börjar cheferna kräva lojalitet mot myndighetens varumärke i stället för ämbetsmannaetik.

Exemplen hopar sig från platser som Lunds universitet och Gävle Högskola som drivs som företag samtidigt som kritiska professorer hotas och tystas. På så vis upphävs grundlagen.   

Varifrån kommer mäthysterin? New Public Management är egentligen en samlingsbeteckning på en rad reformer som drivits fram sedan Thatcher och Reagan på 80-talet. Thatchers grundidé var att krossa själva idén om ett samhälle. Detta är en nyliberal idé som kan kopplas till filosofen och ekonomen Friedrich Hayek som uttryckligen argumenterade för att man måste utplåna solidariteten i ett samhälle.

Men allt fokus på mätbarhet och rationalitet kommer från annat håll. Det finns inspiration från hur man mätte arbetsmoment vid löpande band och industrier i början av 1900-talet. Men den största influensen är från det som kallas rational choice. Denna utvecklades ur ett mycket specifikt sammanhang och problem under kalla kriget. Nämligen hur beslutsfattare som stod inför risken med kärnvapenkrig skulle kunna undvika misstag och fatta rationella beslut. Ett stort forskningsprogram kallat rationalitetsprojektet byggdes upp vid RAND, Amerikas första tankesmedja med uppdrag att serva säkerhetspolitiken. Hundratals forskare engagerades och arbetade med beslutsteori under 50- och 60 talen. Flera av dessa fick sedan ledande positioner inom olika administrationer från Kennedy och Nixon och framåt. Andra gick vidare inom prestigefyllda universitet som Princeton och Harvard. Steget att modeller för rationalitet som kunde användas inom försvarspolitiken också kunde användas på andra områden var inte långt. Modellerna syftade främst till att vara redskap för politiska beslut och inte till att beskriva hur verkligheten såg ut. Men inom ämnet ekonomi har de nu kommit att utvecklas till pseudo-religiösa sanningar för mänskligt ekonomiskt beteende och rational choice återfinns nu i de flesta läroböcker i ämnet.

Eftersom syftet med denna ekonomism är att skapa en vinstdrivande miljö och mentalitet korrumperas per definition alla andra värden. Med andra ord syftar den till att erodera bort själva idén om det offentliga. Vill vi ha ett sådant system? Ett sådant samhälle?

Det är främst ekonomer och politiker som nu förespråkar New Public Management systemet. Men det vore ett misstag att tro att det är en blockfråga. Samma styrningsfilosofi gäller inom båda blocken. Men därmed urholkar politikerna både sin egen legitimitet och medborgarnas tilltro till demokratin.

Eftersom den offentliga sektorn är just det instrument den demokratiska staten har till sitt förfogande innebär en korrumpering eller ödeläggelse av den ena att den andra drabbas.

Managementfilosofin underminerar medborgarskapet helt enkelt genom att lösa upp dess själva idé. I stället för medborgare som möter en offentlig sektor har vi kunder och brukare. Det allmänna förtroendet för politiker och demokratin har också sjunkit i mätningar överallt i västvärlden i takt med införandet av varianter av New Public Management. Ytterst innebär detta politikernas svek mot folket och därmed demokratin.

Är vi beredda att låta demokrati reduceras till rituella val utan innehåll vart fjärde år? Att stå passiva när den offentliga sektorn som är demokratins livsnerv smulas sönder? Att omvandlas från medborgare till kunder? Om inte så måste motreaktionen komma nu. Genast. Innan det är för sent.

Jens Stilhoff Sörensen

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade ljud i menyn under Min lista