Läs Farshid Jalalvands text

OBS 20140123

Anti-vaccingrupperingar har förekommit länge men fick ett substantiellt uppsving i slutet på 90-talet i samband med en förfalskad rapport som kopplade ihop utvecklingen av autism med mässlingsvaccinet. Den studien vederlades sedermera av samtliga andra studier i ämnet [1] och huvudförfattaren blev avstängd för tjänstefel, men skadan var vid det laget redan skedd. När sedan H1N1, eller svininfluensan, knackade på år 2009 uppstod en ny våg av anti-vaccinkänslor i samhället. Det berodde främst på två faktorer; dels den uteblivna pandemin och dels de tragiska fall av narkolepsi som uppstod i en del fall efter vaccination. Men samtidigt som det finns och ska alltid finnas god utrymme för saklig & faktabaserad kritik, och noggrann granskning av vaccinationsprogram, är det viktigt att hålla isär vissa saker. Generella påståenden om att vacciner är verkningslösa och farliga, eller att naturlig immunisering efter sjukdom är bättre för människor än vacciner, är inte grundade i fakta. Jag ska ge några exempel från ett par samtida studier.

Bakterien jag forskar på heter Haemophilus. En aggressiv variant av denne orsakar i framförallt barn hjärnhinneinflammation & blodförgiftning med potentiellt allvarliga biverkningar som dövhet & neurologiska skador, samt leder i 5% av de allvarligaste fallen till döden [2]. I Sverige brukade årligen ca 300 barn drabbas av dessa svåra Haemophilus infektioner tills ett vaccin introducerades mot bakterien 1992. Vid en utvärdering efter 2 år kunde en 92% nedgång i Haemophilus-orsakad hjärnhinneinflammation och 83% nedgång i Haemophilus-orsakad blodförgiftning observeras i Sverige [3]. Vaccinet infördes i allmänna barnvaccinationsprogrammet 1993 och sedermera har de allvarliga fallen i praktiken upphört [4-5]. Under de 22 år vaccinet funnits på marknaden har alltså mer än 6000 svenska barn sluppit dessa farliga infektioner. Över 300 barn har sluppit dö under sina första levnadsår. Som en äldre professor i infektionsmedicin berättade häromåret: ”det finns en hel generation av unga nyexaminerade läkare som, till skillnad från oss, aldrig kommer se en Haemophilus hjärnhinneinflammation”.

Men hur viktiga är vacciner för att förhindra andra infektioner? Forskare från University of Pittsburgh publicerade nyligen en enastående artikel i ansedda tidsskriften New England Journal of Medicine [6]. Deras syfte var att studera hur förekomsten av sju sjukdomar; polio, mässling, röda hund, hepatit a, difteri och kikhosta, förändrades efter införandet av vacciner. De har sedan 2009 gått igenom journaler täckande 88 miljoner enskilda sjukdomsfall, från nutid ända tillbaka till 1888, ett arbete som med allra största sannolikhet är den grundligaste utvärderingen av vaccinationsprogrammens effektivitet i historien. Även när forskarna räknat bort de positiva påverkningarna av modern sjukvård osv, kunde man konstatera att endast effekten av dessa 7 vacciner, endast i USA, har förhindrat makalösa 100 miljoner sjukdomsfall, och naturligtvis då också de 3-4 miljoner dödsfall som dessa infektioner hade medfört. Extrapolerar man den informationen att omfatta väst-Europa är antalet liv räddade uppe på samma nivåer som Sveriges befolkningsmängd.

Och i detta uteblivna lidande av hundra miljontals sjukdomsfall har man inte ens räknat in effekterna av andra vacciner mot exempelvis smittkoppor, influensa, haemophilus, pneumokocker och hepatit b.

Ett annat fenomen att ta i beaktande är den så kallade flockimmuniteten. Alla människor svarar inte lika bra på alla vacciner, bland annat pga genetiska skillnader. De flesta vacciner i allmänna vaccinationsprogrammet ger skydd mot sjukdomar i 85-95% av de vaccinerade individerna. Vaccineras tillräckligt många människor i en population uppstår flockimmuniteten, vilket innebär att sjukdomen har svårt att få fotfäste i befolkningen och de 5-15% som inte svarar på vaccinet blir indirekt skyddade för att de inte träffar på bärare. Flockimmunitet är en känslig jämvikt som lätt kan rubbas om andel vaccinerade sjunker under en viss nivå. Därför ser vi då och då utbrott av tex mässling, en oerhörd smittsam sjukdom som för all del borde vara närmast utrotad, i befolkningsfickor där vaccination av en eller annan anledning valts bort. Detta åskådliggjordes tydligt i en studie av danska Statens Serum Institut där forskarna kartlade alla fall av mässling i Europa mellan 2006 och 2007 [7]. Två observationer var talande: 1) mässlingsutbrotten var vanligast i fem länder som inte vaccinerade tillräckligt mycket för att uppnå flockimmunitet. 2) de drabbade individerna bestod till allra största del av ovaccinerade eller otillräckligt vaccinerade barn. Endast 3-5% av fallen berörde vaccinerade individer.

Det finns risker med vacciner och biverkningar kan inträffa, som med all annan medicin, och det är därför ytterst viktigt att myndigheter fortsätter säkerhetstesta och bevaka vacciner lika rigoröst som de hittills gjort & förhindrar de med farliga biverkningar från att lanseras och förekomma kommersiellt. Men det är alltid angeläget att sätta biverkningarna av licenserade vacciner, som genomgått och klarat ytterst noggranna tester under kliniska prövningar, i proportion till antal vaccinerade. Och kanske ännu viktigare, att sätta biverkningarna i kontext till vilka skador man riskerar vid eventuell sjukdom orsakad av dessa organismer. Ett exempel som kan nämnas är 1 av 1000 mässlingspatienter insjunkar i hjärninflammation och ca 2 av 1000 dör pga infektionen. I jämförelse förekommer hjärninflammation som biverkning av mässlingsvaccinet i endast 1 av 1 000 000 fall, dvs det är 1000 gånger större chans att få hjärninflammation av infektionen än av vaccinet [8].

I slutändan är vaccination ett personligt val som man måste ta ställning till själv. Men som alla kloka val bör man ta lärdom av historiska material och ta de potentiella konsekvenserna av alternativet i beaktande när man fattar sitt beslut.

Referenser:

1. DeStephano et al., Negative association between MMR and autism., The Lancet, 1999, Volume 353, Issue 9169, Pages 1987–1988

2. Agarwal et al., Haemophilus influenzae Infections in the H. influenzae Type b Conjugate Vaccine Era, Journal of Clinical Microbiology, 2011, November; 49(11): 3728–3732.

 

3. Garpenholt et al., The impact of Haemophilus influenzae type b vaccination in Sweden. Scandinavian Journal of Infectious Diseases, 1996, Vol. 28, No. 2 , Pages 165-169

4. Folkhälsomyndigheten, Sjukdomsinformation om invasiv Haemophilus influenzae-infektion

 http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/smittskydd-och-sjukdomar/smittsamma-sjukdomar/haemophilus-influenzae-invasiv information inhämtat 2014-01-15 kl 20:00

5. Folkhälsomyndigheten, Uppföljning av det allmänna vaccinationsprogrammet. 

http://www.folkhalsomyndigheten.se/documents/smittskydd-sjukdomar/vaccinationer/vaccin-uppfoljning-hib-i-sverige-2010.pdf information inhämtat 2014-01-15 kl 20:00

6. van Panhui et al., Contagious Diseases in the United States from 1888 to the Present, New England Journal of Medicine, 2013, 369:2152-2158

7. Muscat et al., Measles in Europe: an epidemiological assessment, The Lancet, 2009, Volume 373, Issue 9661, Pages 383–389

8. Centers for Disease Control and Prevention (CDC), USA, Vaccines & Immunization

http://www.cdc.gov/vaccines/vac-gen/6mishome.htm information inhämtat 2014-01-20 kl 18:00

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".