Moa Matthis om JJ Abrams och boken som objekt.

Sänt i Obs, tisdagen den 28 januari 2014

Varför skriver människor böcker? På den frågan finns det sannolikt lika många svar som det finns författare. Å andra sidan tror jag att alla de svaren skulle kunna sammanfattas i en mening som återfinns i ett brev skrivet av en ung Ernest Hemingway: ”Jag vill så jävla gärna bli publicerad”. Det vill säga: bli läst. Att vilja bli läst är ett mycket gott skäl att skriva böcker.

Mer tveksam är jag till det skäl som anförs av den framgångrike amerikanske manusförfattaren, producenten och regissören JJ Abrams, mannen bakom succéer som TV-serien Lost, två Star Trek-filmer och snart den sjunde delen av Stjärnornas krig. Tillsammans med författaren Doug Dorst har han skapat en artefakt med titeln ”S”, för att, som han säger ”hylla boken som objekt”. Och ”S” är verkligen ett objekt som framhäver sin boklighet. Det svarta kartonaget omsluter en inbunden volym med titeln ”Ship of Theseus” – Teseus skepp – av författaren VM Straka, publicerad 1949. På bokryggen en biblioteksetikett, på försättsbladet stämplat ”Lånebok”, på den bakre ryggens insida den där sortens lånestämplar som är förflutenhet och nostalgi. Och när man börjar bläddra bland de underbart tjocka sidorna möts man av handskrivna anteckningar i marginalerna, och snart också vykort, foton, kartor tecknade på pappersservetter, tidningsurklipp, suddiga kopior och handskrivna brev på linjerat papper. Detta är alltså ”S”: en stulen biblioteksbok i vars marginaler två missanpassade universitetsstudenter – Eric och Jen – möts, förenas och förälskar sig medan de nystar i gåtorna som omger den mystiska författaren Strakas liv. Fanns han ens? Var han i själva verket ett kollektiv av vänner och älskande som kämpade tillsammans mot förtryckare med pennan som vapen? Och vilka är männen i kostym som bevakar Jens lägenhet? Varifrån kommer det rundhänta stipendiet som plötsligt dimper ner hos Eric? Vem är vän och vem är fiende? Vad är viktigast; kärleken eller arbetet? Vem är romanens huvudkaraktär ”S”? Vem är kvinnan han letar efter, och varför? Spelar det någon roll? Vilka hemligheter döljs egentligen i Straka-arkivet vid Uppsala universitet? Finns jag? Finns du? Vad är meningen med livet?

Låter det spännande? Det borde det vara, men det är det inte. Det beror på att ”S” inte är skriven för att den så jävla gärna vill bli läst utan är en smart och snygg produkt skapad för att bli sedd och uppmärksammad. Det gör den ungefär lika mångtydig och dubbelbottnad som en reklamtext. Svaret på samtliga ovanstående frågor är: kärlek och konst är bra och kapitalism, miljöförstöring och krig är dåligt, de onda är onda och de goda är goda. Jättebra. Fint. Mycket bläck, papper, pengar och arbete förslösat på ett budskap som ryms i en mening.

Som fiktion betraktat är ”S” en trälig läsning och det hjälper inte att den högt och tydligt skriker ut att Teseus skepp är konstruerat av tackel, tåg och virke ur Joseph Conrads och Herman Melvilles nautiska och civilisationskritiska romankonst. Eller att den blinkar menande åt välkända metafiktioner om konstnärligt skapande och kärlek som Vladimir Nabokovs ”Blek låga” eller A.S. Byatts ”Possession”. Som objekt betraktat kan den å andra sidan kanske komma till användning om man råkar få slut på samtalsämnen vid en mindre lyckad sammankomst med folk man knappt känner. ”Titta, vad häftigt! En pappersservett, och vykort, och kolla; minns ni när de stämplade biblioteksböckerna så här?”. Och då får man väl konstatera att Abrams åtminstone delvis lyckades med sitt uppsåt: att skapa ett bok-objekt.

Men bara delvis. ”S” saknar nämligen en avgörande egenskap: doft. Alla som någon gång satt foten i ett bibliotek eller antikvariat vet att gamla böcker avger en doft som inte bara är damm och trycksvärta, utan är ett vittnesbörd om själva läsandet; av hundratals, kanske tusentals fingrar som vätts för att vända blad, av handflators svett, av tårar och utspilld saft. För en bok som jävligt gärna vill bli läst, blir också läst och därför är den doften på sätt och vis svaret på den mycket svårare frågan om varför människor läser böcker. Fortfarande, trots att boken är så påtagligt analog i en digital tid, som JJ Abrams inte så lite triumferande påpekar. Så hopplöst och gammalmodigt tidskrävande när den digitala tekniken erbjuder oss friheten från de tryckta bokstävernas långsamma vandring över boksidorna; erbjuder oss friheten från mödan att för vårt inre ögas blick förvandla trycksvärta till färger, former, ansikten, kroppar och röster; erbjuder oss fart, fläkt, ljus- och ljudeffekter istället för tecken som vi själva måste foga samman till berättelser. Biblioteken är inte summan av sina bok-objekt. De är doften av den skapande läsaren.                     

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".