Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Robert Stasinskis text

Publicerat tisdag 28 januari 2014 kl 13.34

OBS 20140129

Den underliggande frågan i västvärldens fattigdomsdebatt handlar om varför långtidsarbetslösa och fattiga verkar ha så svårt att fatta smarta ekonomiska beslut, uppfostra sina barn eller äta nyttig mat. Självpåtagna sanningssägare brukar svara att dessa personer saknar god karaktär – de är genetiskt födda losers och deras lott i livet är att ständigt putsa de mer viljestarkas dyrbara märkesskor.

Det klassiska Marshmallowexperimentet av psykologen Walter Mischel antydde detta redan på 70-talet. Barn som har större viljestyrka klarar sig bättre i livet än andra menade han. Om ett barn i några få minuter kunde motstå frestelsen att trycka i sig en marshmallow för att istället vänta på två marshmallows vid ett senare tillfälle skulle livet arta sig bra, visade statistik från detta experiment.

Mullainathan och Shafir menar att detta resonemang är bakvänt - fattigdom är inte ett direkt resultat av dålig viljestyrka, utan dålig viljestyrka är ett resultat av fattigdom. Att leva med knappa resurser skapar stor psykologisk påfrestning, ett slags mentalt tunnelseende som kan göra en redan dålig livssituation än värre. Fattigdom är för dessa forskare inte enbart synonymt med brist på pengar, utan även brist på tid, brist på uppmärksamhet eller socialt umgänge.

I ett av författarnas experiment bad man olika människor tänka sig en hypotetisk situation där de tvingas reparera sin bil för 1500 dollar. Välbeställda personer utan finansiella problem påverkades inte alls av detta, medan låginkomsttagarna visade tydliga tecken på stress: deras intelligenskvot sänktes mer än den skulle gjort om de hade haft grav sömnbrist. Det är alltså den förhöjda stressnivån som fördunklar omdömet för människor i fattigdom, inte bristen på faktiska pengar. Fattigdomen skapar en ständig känsla av otillräcklighet som försämrar förmågan att exempelvis välja ett bra banklån, köra bil eller lösa problem.

Mullainathan och Shafir avmystifierar fattigdomen och sätter den i ett kognitivt perspektiv som är universellt. Vår mentala bandbredd kan bara rymma några tankar åt gången och ju mer stress vi upplever över nästa månadshyra eller de där extrakilona runt magen som ska bort, desto svårare har vi att fatta goda beslut i övriga livet.

Men det är inte så enkelt att känslan av brist alltid försämrar vår mentala kapacitet, det kan även skapa positiva effekter. Det vet de flesta som jobbat koncentrerat inför en deadline – brist på tid kan göra oss skärpta. Fattiga människor har bättre uppfattning om hur mycket pengar man spenderar i matbutiken än personer i överflöd, ensamma människor är bättre än andra på att läsa av olika ansiktuttryck och personer som går på diet kan snabbare andra identifiera ord och begrepp som är matrelaterade. Men samtidigt visade en klassisk studie av svältande amerikaner 1946 en häpnadsväckande social förändring kring just brist på mat. När man visade personerna ett antal spelfilmer var det enda de kom ihåg efteråt mat- och måltidsscenerna, den övriga handlingen fastnade liksom inte. Allt som kändes angeläget var nu relaterat till mat. Så vad som i teorin innebär ett ökat mentalt fokus blir i verkligheten en irrationell besatthet.

Introducerandet av denna idé om fattigdom som socialt sjukdomstillstånd orsakat av underskott av tid, pengar och viljestyrka är välkommet i den politiska diskussionen kring fattigdom. Det är uppenbart att Scarcity motargumenterar de hårda krav på arbetslösa och bidragsberoende som ökat de senaste åren, eftersom dessa personer istället för att planera sin framtid snarare tvingas fokusera på att få ihop pengar till nästa räkning. Även Fas-3 program, utbildningar och jobbcoachning löper risken att snarare stressa individen på ett sätt som gör att långsiktigt tänkande blir svårare. Några lösningar som Mullainathan och Shafir föreslår är att istället skapa system så att fattiga människor slipper ta små beslut som stressar, vilket tar fokus från deras utveckling. Det är ett led i arbetet för att humanisera synen på fattigdom, och på de människor som varje dag kämpar hårdare än vad de flesta tycks kunna förstå.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".