Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Ett forum för den talade kulturessän där samtidens och historiens idéer prövas och möts.

Läs Gabriella Håkanssons text

OBS 20140130

På frågan vem som var 1900-talets mest betydelsefulla tänkare skulle vi européer säkert svara Einstein eller Freud. I Nordamerika är det möjligt att man istället skulle säga Henry Ford. Den berömde och kontroversielle bilfabrikanten som med liv och lust omsatte sina filantropiska idéer i praktiken. Det löpande bandet och T-forden är hans mest kända uppfinningar, men han gjorde så mycket mer. Förutom 156 unika patent betalade han sina anställda 5 dollar om dagen - dubbelt så mycket som alla andra. Tanken var att skapa en fri och lycklig arbetare som själv kunde konsumera det han producerade. Arbetarnas konsumtion skulle leda till oberoende och fred i världen, och därför var Fords slagord: självförsörjning.

I en nyutkommen bok av den amerikanske historieprofessorn Greg Grandin berättas historien om ett av Fords mest vansinniga företag: utopin Fordlandia.

Allt sedan den första T-Forden 1908 lämnade fabriken hade Henry Ford dominerat den internationella bilmarknaden. Nu när han befriat massorna från hästen skulle han också befria dem från kon. I hans hypermoderna laboratorier utvann man kött och mjölksubstitut från sojabönor, och runt bilfabrikerna fanns såväl stålverk som vattenverk och sågverk. Den enda komponent Ford saknade för att bli självförsörjande var gummi. Det var nu blickarna vändes mot Amazonas djungler.

Greg Grandin beskriver detaljerat de smutsiga affärer som banade väg för Fords gummiplantage. När skatter, handelshinder och rika konkurrenter röjts undan skulle Ford ha monopol på gummit, samtidigt som han fick chans att omvandla den brasilianska misären till amerikanskt välstånd. För den här plantagen var tänkt att bli något alldeles extraordinärt. Förutom gummiträd skulle det också anläggas en modellstad mitt i djungeln. Fordlandia. Med Fordlandia ville Ford grunda ett helt samhälle på de principer som tillämpades i fabrikerna - effektivitet, synkronisering, disciplin och – förstås - självförsörjning.

Ford själv satte aldrig sin fot i Amazonas. Han skickade ner sina bästa ingenjörer för att göra jobbet. Men eftersom han hatade experter så gick det åt helvete redan från början. Ingenjörerna klarade knappt av att röja marken, än mindre att plantera gummit. Arbetarna dog som flugor, floden svämmade över, maten ruttnade, sjukdomar blev till epidemier. Men Fords män kämpade på och efter några år hade de mot alla odds lyckats anlägga en stad – komplett med sågverk, sjukhus och spikraka rader av små pittoreska trähus i amerikansk småstadsstil. Och det är nu boken blir som allra mest intressant. För var går gränsen mellan filantropi och upplyst despotism - kan man skapa lycka och välstånd genom våld och tvång? Kan man tala om frihet när man inte äger rätten till sin egen kropp? För Ford var de här frågorna inte något problem. Han skickade hygienpatruller som kontrollerade att Fordlandias invånare hängde tvätten på rätt sätt och bar ut soporna i tid.    Han tvingade kvinnorna att göra gynekologiska undersökningar, och han såg till att medborgarna ägnade fritiden åt sådant han tyckte var uppbyggligt: att spela golf och dansa squaredance. Det säger sig själv att den här påtvingade livsstilen inte gjorde succé i djungeln.

Men betydligt värre var det utanför Fordlandia, där merparten av de femtusen arbetarna bodde i provisoriska getton. Där var stämningen allt annat än småstadspittoresk, och när Ford först tvingade alla att äta sina måltider inne på plantagen och sedan drog av kostnaden på lönen tog den utopiska sagan slut. De underbetalda arbetarna löpte amok och började systematiskt slå sönder allt de kom åt. Byggnad för byggnad massakrerades medan de amerikanska bosättarna tvingades fly hals n i djungeln. Revolten fortsatte i tre dagar, tills inget mer fanns att slå sönder. Visserligen lades inte Fordlandia ner förrän flera år senare, när en sjukdom ödelade varenda gummiträd, men i realiteten var utopin nu över.

Det slår mig när jag har läst boken att det är som en ödets grymma ironi att allt det Ford ville uppnå – att skapa välstånd och frihet åt det amerikanska folket – resulterade i raka motsatsen. I Detroit och andra industristäder växte en konjunkturkänslig urban arbetarklass fram som i praktiken svalt ihjäl när Fords fabriker stod still under depressionen. Tack vare bilen och bilindustrin avfolkades så småningom de självförsörjande småstäder som Ford hade som modell för Fordlandia och liknande utopiska projekt. Inget av detta var något han hade kunnat förutse, och när Ford på sin ålders höst insåg vad han ställt till med blev han bitter och kulturkonservativ. Hans många hatobjekt - kor, fackföreningar, Wall Street, banker med mera kokade ner till en enda målgrupp: judarna.  Mannen som en gång var Amerikas störste hjälte hade på grund av sin eskalerande antisemitism nu blivit en besvärande black om foten. Långt efter att Ford dött försökte företaget att undvika att använda grundarens namn i sin marknadsföring.

Även om det inte anläggs något nationalekonomiskt perspektiv i Grandins bok står det ändå klart att det välstånd vi idag åtnjuter till stor del är tack vare Henry Ford, och hans idéer om massproduktion och den lyckligt konsumerande arbetaren. Precis som problematiken med globaliserad produktion och miljöförstöring är ett resultat av samma ideologi. Ska jag sammanfatta Grandins kritikerrosade bok så kan man säga att den skildrar Fordismens Janusansikte. Eller: vårt eget samhälles fram och baksidor.

 Gabriella Håkansson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".