Astrid Menasanch Tobieson Foto: Stå Gerillan
DEMONSTRATIONSRÄTTIGHETER I SPANIEN

Skyddet av medborgarsäkerheten kallas i folkmun för "munkavlen"

"Polisen slog ner min farbror i nyheternas direktsändning"
7:35 min

Astrid Menasanch Tobieson befann sig hos sin familj i Spanien och såg på teve när hennes farbror dök upp i rutan. Han demonstrerade på gatan - och familjen såg genom tv-rutan när polisen plötsligt slog ner honom.

Regeringspartier i Spanien lämnade innan jul ett lagförslag som kallas "skydd av medborgarsäkerheten". Den innefattar flertalet händelser som anses vara ett brott - allt ifrån att filma en polis, vägra legitimera sig, skända flaggan till att skriva kritiskt om nationen Spanien på sociala medier. Brottet kan böteläggas upp till 5.256.000 kr.

Det finns ett rum i den by (utanför Madrid) där min familj bor, som är i särklass det mest politiska rum jag känner till. Rummet ligger längst in i byns enda frisör-och-skönhetssalong. Det är litet med egen dörr, blå väggar och det luktar alltid varmt vax.  Det klipps, noppras, färgas, vaxas, pratas. Det är Olgas rum. Och det var dit jag gick morgonen efter att polisen slagit ner min farbror i nyheternas direktsända rapportering.

Ja för, för ett tag sedan slog polisen ner min farbror i nyheternas direktsända rapportering. Det var så konstigt när de gjorde det, vi blev så överraskade, allihopa.

Vi hade precis ätit lunch och pratat politik. Som alltid.

Farmor hade lagat maten, pappa påbörjat dagens politiska diskussion, den här gången hade den med kriget att göra, ja, alltså det spanska inbördeskriget, det som slutade med att en diktator, Franco, kom till makten. Min farfar vill inte prata om kriget. Farmor pratar om mer om det. Hon brukar prata om ljuden från det och om smaken på maten. Och då säger ibland farfar att majsgröten var god. Och där tar det samtalet slut. Nu frågade han istället om jag ville ha vin, nej tack, det är bra utan vin, och någon tände en cigarett och jag öppnade ett fönster och så fortsatte diskussionen - och rörelserna går i varandra och så föds ofta våra politiska samtal numera i min familj. Med mat och öppna fönster.

Efter det här brukar vi hamna i vardagsrummet. Farmor för att hon behöver vila sin rygg i fåtöljen. Och när farmor behöver vila sin rygg i fåtöljen känner ofta farfar att han omedelbart plötsligt också verkligen behöver vila i en fåtölj, vilket brukar resultera i att han tar en siesta och att farmor tittar tv. Så den dagen satt vi där, framför direktrapporteringen från en demonstration i Barcelona (allas rätt till statlig grundutbilning). En av de 6000 demonstrationer som Spanien upplevt senaste året, de fredligaste i Spaniens historia.

Och det är då farmor ser min farbror!
Titta!
Farfar vaknar.
Va?
Titta!
Var?
Där!
Oj!

Ja, där står Roberto!

Min farbror är genomsnittligt väldigt lång så han står ofta ut i olika folkmassor, ännu mer när han står upp. Och den här gången stod han dessutom längst fram i demonstrationsledet vid banderollerna. Så farmor såg honom direkt. Sen gick allt väldigt snabbt. Farmor var glad, farfar var nyvaken, min farbror demonstrerade på gatan, vi höjde volymen på teven och då slog polisen ner honom. De slog mot knäna.

Dagen efter gick jag till Olga, det var planerat sen innan, men fick en alldeles speciell innebörd just den dagen. Vi kände inte varandra så bra och det var ganska trevade första gången vi förstod att vi har liknande värderingar och ideologier. Det finns ett speciellt sätt att prata för att koda utan att konfrontera och det finns ett speciellt sätt att lyssna när en lyssnar efter gemenskap. Och det var det vi höll på med.

Så jag testade.
Du.
Ja.
De slog ner min farbror igår på demonstrationen.
Hon stannar. 
Va?
De slog ner min farbror igår på demonstrationen.
Vem?
Polisen.
Jävla helvete.

Strax innan jul, när jag är i Sverige, presenterar regeringspartiet Partido Popular ett lagförslag. De kallar den ”skydd av medborgarsäkerheten”. Förslaget till ”skydd av medborgarsäkerheten” innefattar 58 händelser som anses vara brott. Brotten kommer att böteläggas med en summa på mellan 100 och 600.000 euro.

Brotten?

T.ex. att filma en polis eller säkerhetsvakt i tjänst, att inte lyda polisens eller säkerhetsvaktens order, att vägra legitimera sig för polis eller säkerhetsvakt på gatan, att förolämpa en polis.

Att skända flaggan eller nationalsången eller annan statlig symbol, att sprida satiriska bilder av en politiker, att skriva något kritiskt om nationen Spanien på ett plakat i en demonstration, eller på sociala medier, eller på annat sätt sprida något kritiskt om nationen Spanien, dess auktoriteter och statsanställda.

Att delta i en oanmäld demonstration framför kongressen eller andra statliga byggnader kommer att vara grovt brott, det kommer anses vara en demonstration så fort flera människor tillsammans uppfattas som en samlad grupp på gatan.

Ifall en verkställer eller deltar i tre av dessa brott inom loppet av två år kommer det i sig att räknas som ett mycket grovt brott och bötessumman ligger då på upp till 600.000 euro. Alltså, 5.256.000 kr. I samtliga fall kommer polisen eller säkerhetsvaktens upplevelse att stå som absolut sanning och räcka för att bötesbelägga en medborgare, vilket kommer att ske utan någon domstolsprocess. ”Skydd av medborgarsäkerheten”?

Så under julhelgen kommer sms:en, och så kommer mailen. Med bilder. Mina vänner skickar foton och filmer från demonstrationer på polisiära övergrepp, jag får många bilder på blåmärken. Jag får foton från demonstrationer på hur människor tejpar igen sina munnar, för att synliggöra det som sker. Jag får foton på själva demonstrationerna, på hur de demonstrerar, på hur de gör motstånd, hur de samlar sig. För lagen som i Kongressen benämns som ”skydd av medborgarsäkerheten” har ett annat namn i folkmun: ”munkavlen”.

Senaste gången jag var i Spanien, var jag hos Olga, hon stängde dörren och så pratade vi politik. Vi pratade om lagen som vill skrämma till tystnad. Vi pratade om rösten. Innan jag gick berättade jag för henne att en vän sagt till mig att hennes familj inte ens hunnit öppna fönstren efter Franco. De stänger alltså fortfarande fönstren hemma varje gång de ska diskutera något som eventuellt kan vara politiskt. Olga städade rent i rummet och sa:

Men vet du, vid ett bestämt ögonblick hur mycket de än försöker dominera och formge massorna, så kommer vårt behov tvinga oss att bli överlevare, och en överlevare befinner sig utanför någons kontroll och det räknar de inte med.

Samma dag gav farfar mig en av sina texter, de skriver han ibland istället för att sova siesta. Här, läs när du kan. Farfar som sover siesta i fåtöljen, som tystnar och bjuder på vin när kriget kommer på tal, som ropar nej när polisen slår mot knäna.

Skriften är inbuden, patenterad och skriven under pseudonym. Det är ett manifest som ännu inte givits ut. Det är en önskan om ett samhälle som tillåter att grundförutsättningen är rörelse. Genom idéer, samtal, tankar. Genom kroppar. Ett samhälle som tillåter rörelsen som rösten redan bär på. Det är många sidor. Till det här andra, samhället som byggs och försvaras nu (av en majoritet regering som försöker sätta munkavle), lämnar han bara en kommentar i hela skriften, den utgörs av två ord, de orden/den står å andra sidan i versaler: ALDRIG MER.

/Astrid Menasanch Tobieson

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".