HÖGERVÅG I EUROPA

Så blev högerpopulismen normal i det brittiska finrummet

"Det var ingen nynazistisk organisation - det var den brittiska regeringen"
5:30 min

Sedan David Cameron tillträde som brittisk premiärminister 2010 har något skett i den politiska retoriken i Storbritannien. Tongången är hård och målet är att skapa en fientlig miljö för papperslösa.

Dan Jönsson funderar på hur det blev så här. För även om premiärministern är populistisk och nationalistisk så krävs ett hela land för att ändra ett politisk och medialt klimat.

Tidigt i somras fick några förorter till London oväntat besök, när ett par små vita lastbilar sakta rullade runt på gatorna i någon vecka med väldiga reklamskyltar på flaken. Inget unikt i sig kanske, men den här kampanjen var inte riktigt som andra.

På skyltarna stod det:

”In the UK illegally? Go home or face arrest.”

Alltså:

”Illegal i Storbritannien? Åk hem eller bli arresterad.”

Vid sidan av det kärva budskapet fanns en liten faktaruta om hur många illegala flyktingar som blivit fast den senaste veckan, och en uppmaning att sms:a texten ”HOME” till ett visst telefonnummer.

Nej – det var ingen liten nynazistisk organisation som låg bakom den här kampanjen. Det var den brittiska regeringen och dess invandringsmyndighet, Home Office. Även om det bara rörde sig om en begränsad insats så fick den enorm uppmärksamhet. Medborgarrättsaktivister drog paralleller till Nationella Frontens retorik på sjuttiotalet och polisanmälde kampanjen för att strida mot författningen. Flera liberala medlemmar i den borgerliga koalitionsregeringen ansåg att den gick över gränsen. Men landets konservative premiärminister David Cameron försvarade insatsen och antydde att den mycket väl skulle kunna utvidgas till hela landet.

Så blev det inte. Men de vita lastbilarna var ändå ett tydligt tecken på en ny och mörkare ton i den brittiska migrationsdebatten. Ända sen David Cameron tillträdde som premiärminister 2010 har han profilerat sig med en isolationistisk och nationalistisk politik, EU-skeptisk och med ett tydligt program för att begränsa invandringen. Under sin valkampanj lovade han brittiska folket att han, om han blev vald, skulle få ner nettoinvandringen till Storbritannien – alltså invandring minus utvandring – från dåvarande 250 000 till 100 000 per år till 2015.

Efter två år hade Cameron kommit halvvägs, och sommarens affischkampanj verkade vara ett sätt att visa att regeringen menade allvar, att man verkligen bestämt sig för att skapa den ”fientliga miljö för illegala invandrare” som invandringsminister Theresa May talade om när hon senare i höstas presenterade den nya skärpta invandringslagstiftning som bland annat ska göra det svårare att överklaga en avvisning, skärpa straffen för så kallade skenäktenskap i avskräckande syfte, öka trycket på hyresvärdar och banker att kontrollera uppehållstillstånd, och till och med göra det möjligt att utvisa asylsökande flyktingar innan deras ärenden har prövats.

Att skapa en sådan här ”fientlig miljö” är säkert inte svårt. Men förändrar man miljön förändrar man också klimatet.

Storbritannien framstår nu som ett av de länder i Europa där högerpopulismen på allvar tagit sig in i politikens mittfåra. Det är alltså inte som i Nederländerna eller Grekland, där populistiska eller rentav nyfascistiska partier lagt beslag på en stor minoritet av väljarbasen – snarare börjar det likna situationen i Ungern, där det konservativa regeringspartiet under press och med stöd av extremhögern har glidit iväg mot en alltmer auktoritär politik.

I Storbritannien pressas regeringen från höger av det växande UK Independence Party, UKIP, som med sina starka siffror inför EU-valet i maj driver Cameron allt längre ut i den nationalistiska marginalen. Den primitiva debatt som nu har pågått ett tag i samband med att invånare i Rumänien och Bulgarien från årsskiftet har rätt att röra sig fritt inom EU har ytterligare förflyttat positionerna.

Medan Cameron har kallat den fria arbetsinvandringen för ”ett monumentalt misstag” och anklagar polska gästarbetare för att skicka brittiska barnbidrag ur landet – något som har lett till en diplomatisk twitterkonflikt med Polens regering – så vill UKIP förstås inte vara sämre, och krävde i mitten av januari ett femårigt totalstopp för all invandring.

En sådan här politisk dynamik uppstår förstås inte ur tomma intet. I efterhand har det påpekats att sommarens lastbilskampanj knappast hade varit möjlig utan den bild av invandringen som problematisk och okontrollerad som har odlats i brittiska media på senare år – främst i tabloidpressen, men även i kanaler som BBC, där rapporteringen ofta har ett väldigt tydligt polisiärt perspektiv. BBC har också hört till dem som vidarebefordrat regeringens larmrapporter om den väntade invandringsvågen av rumäner och bulgarer.

Bara för den journalistiska balansens skull, kan man förmoda; man glömmer lätt att när politikens tyngdpunkt förskjuts, så rubbas även balansen. Just därför är klimatförändringar, politiska som meteorologiska, ofta så svåra att få syn på innan det är för sent.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".