Greenpeace-aktivister hänger upp pensionsbeskedet på kärnkraftverket i Oskarshamn. Foto: Greenpeace
SAKPROSA

Kärnkraft går inte att försvara

"Det enda vi vet är att de som fattar besluten inte behöver ta konsekvenserna"
5:21 min

Kärnkraft är det renaste och effektivaste sättet att skapa energi.

Så brukar det låta från kärnkraftsförespråkares håll. Ända sedan fissionen började användas har hoppet legat framöver - i framtiden kommer reaktorerna vara billigare, ofarligare och smidigare.

Kulturradions Elin Claeson Hirschfeldt har läst Åsa Mobergs genomgång av kärnkraftens historia i "Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten". Det är en historia om en tänkt billighet, ofarlighet och smidighet som med facit i hand, hela tiden verkar ha varit en tankevurpa.

En bit in i Åsa Mobergs bok beskriver hon hur det kunde gå till när kärnkraftsmotståndare debatterade med kärnkraftsförespråkare inför folkomröstningen 1980. Hon befinner sig på ett möte för TCO-medlemmar i sin dåvarande hemort Gimo och hon företräder Linje 3.

Under mötet kommer hon med exempel efter exempel på enorma utsläppsproblem, siffror på mängden slagg som skapas och pekar på att detta står i en utredning som Statens Strålskyddsinstitut gjort. Hon möts av hånfullhet och känsloargument från framför allt en man i rummet som säger att hon pratar i nattmössan. Hon skriver:

"Till slut reste jag mig och gick ner till hans plats med utredningen, slog upp den aktuella sidan och lade den framför honom. Då vände han sig bort. Jag tog upp den och höll den framför hans ögon. Då vände han sig åt andra hållet. Jag placerade utredningen uppslagen framför honom och gick tillbaka till min plats. Då slog han igen den och sköt den ifrån sig, hela tiden leende."

Så är det med kärnkraftsfrågan än i dag - "Ska vi leva ett liv i mörker kanske?" och "Bygg vindkraftverk på din egen tomt och se hur snygga de är."

Åsa Moberg använder 300 sidor åt att slå hål på alla argument för kärnkraft, hon gör det inte bara med uppslagna utredningar utan pepprar texten med källhänvisningar till allt hon läst och lyssnat på och samlat på sig. En återkommande referens är Vetenskapsradions serie Atomnotan som sändes här i P1 för något år sen. Det som kommer fram där och som också är Åsa Mobergs grundläggande tes i den här boken är kärnkraften är dyr. Osannolikt dyr. Groteskt dyr. Och att den inte är i närheten av att kunna bära sina kostnader - inte nu, inte någonsin.

Vi lever i en tid där allt måste kunna värderas, ges en prislapp - den här boken argumenterar därför med ekonomi som grund. Ord som:
kostnader
ekonomiska kalkyler
dyrt
betala
bidrag
stå för notan
är återkommande.

Det är alltså en debattbok. Och det märks - den är inte svårläst, men siffror och fakta gör den ganska mastig - det blir mycket fibrer och lite socker. Och den har också en onödigt påträngande ton av "vad var det vi sa?!"

Moberg argumenterar också med försåtliga ordval och genom att understryka absurditeter eller inkonsekvenser på motståndarsidan, lite likt den man hon mindes från 1980.

Åsa Moberg är arg men hon är också mycket sorgsen, och i kapitlen som handlar om folkomröstningen låter hon sin frustration få en mer personlig klang, och det är välbehövligt. Sorgen handlar om att världen, samhället, politikena - alla - låtit det gå så här långt. Att vi inte har förstått vad vi lämnar efter oss till våra barn. Eller ännu värre - att världen, samhället, politikerna - alla - visst har förstått precis vad det är vi lämnar efter oss, och att ingen velat lyssna ordentligt på de många röster som menar att det finns alternativ och att det inte är OK att kalkylera med mänskligt lidande.

Atomkraften är ju en form av energiutvinning ur en vetenskaplig upptäckt vars användningsområde från början enbart sågs som militär - atombomben. 1945, efter Hiroshima och Nagasaki, intervjuades den tyskfödda kärnfysikern Lise Meitner i radio. Hon var en av de som gjort grundforskningen, räknat ut hur en atom klyvs - och upptäckt fissionen. 1945 befinner hon sig i Leksand och får uttala sig i amerikansk radio om atomkraftens potentiella fredliga användning, skulle den tillexempel kunna driva fartyg eller flygplan.

"That is a question only time can answer".

Tiden ja, det är i framtiden allting ska ske, all utveckling pekar mot framtiden. Kostnader ska inte skena utan minska i framtiden. De rena kärnreaktorerna ska kunna byggas i framtiden.. Den ligger dock alltid lite längre fram, i vissa fall inte bara lite för i kärnkraftsperspektiv - då pratar vi 1000-tals år. Och vad vet vi om framtiden?

Det enda vi med säkerhet kan säga är att vi som lever nu och fattar besluten idag - vi kommer inte att finnas då.

/Elin Claeson Hirschfeldt

Litteratur
Åsa Moberg - "Ett extremt dyrt och livsfarligt sätt att värma vatten. En bok om kärnkraft" (Natur & Kultur)

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".